Kristoffer, här kommer ett inlägg precis bara till dej!
Det är konstigt det här med hur olika allt är om man är i Koldemo eller i Kilafors. Jag menar, tre mil är ju inte direkt något avstånd att tala om och dom börjar ju trots allt på K båda två.
I Koldemo är allt litet utom mängden godis. Man äter en eller två små portioner till middag och kanske två ostmackor och en mugg te till frukost. Ostarna är dessutom små, runda och söta.
I Kilafors där äter man gärna två stora portioner och både mackor och gröt till frukost. Ostarna här är dessutom minst fyra gånger större.
Det här har jag funderat på idag.
Puss och Kram min älskling!

Kanske kommer jag att komma i håg den här julen som en av de bästa, eller åtminstone den mest spännande och förväntansfulla.
Trots att helgen snart är slut sitter känslan kvar och det kommer den nog, när jag tänker efter en smula, att göra länge än.
Bland presenterna fanns ett finfint armband, böcker och nagellack och biljetter till Waterloo på Orbadens scen i sommar.
Det blev ingen fest igår men tr mej, jag är nöjd, nöjdare, nöjdast ändå!
God fortsättning världen!

Det har varit en formidabel afton hitintills i den Kraft/Berglundska boningen.
I min myshörna, i den stora gröna fåtöljen, har jag suttit med en skål praliner och Viveca Lärns En fröjfdefull jul.
Från teven hördes Kalle Ankas tjatter och sambons gulliga skratt.
Utanför fönstret gnistrade frosten i allt det sammetssvarta som om någon blåst glittrande stoft från något lågtflygande nattmoln.
Snart är det jul och allt är helt enkelt fantastiskt!

I går ställde jag och Jessica upp i Salongens pepparkakshustävling med vår tolkning av Barcelona paviljongen av Mies van der Rohe.
Vi vann inte (fick stryk av en rackarns imponerande stavkyrka) men fick mycket beröm för vårt fyndiga vatten (av krossade Vics Blue).

Det är fredag och termometern utanför fönstret visar fortfarande minusgrader.
Som de senaste mornarna har jag gått upp lite tidigare, helt ensam, och tittat på julkalendern.
Jag måste säga att jag inte riktigt gillar den, ja inte ens längtar särskilt tills nästa avsnitt, men den ger lite av den där "nu-väntar-jag-på-julafton" känslan i alla fall.
Egentligen kan jag inte sätta fingret på varför jag inte gillar den, den känns bara platt och trist på nått sätt.
I dag sitter jag annars med min tenta och städar sen lägenheten med Kristoffer för sista gången innan vi drar norrut.
Det ska rimmas på julklapparna också och lackas.

London var inte bara fantastiskt det var varmt också, säkert femton grader, och även om det regnade var det inte någon fara.
Vårt hotell låg i närheten av Notting Hill och var tjusigt vitt på utsidan men mer som lustiga huset på insidan. De heltäckningsmatteklädda trapporna vindlade sej upp till vårt rum på fjärde våningen (hissen var förliten för att det skulle kännas riktigt bekvämt att vara två i den) och ju längre upp man kom detso gladare var man att den där läskiga mattan faktiskt låg där. Golvet svajade nämligen betänkligt.
Varje dag tog vi vägen genom Hyde park för att komma in till Oxford sreret och därifrån vidare till allt möjligt. Det fanns mycket att se på!
Även om jag (vilket jag aldrig trodde att jag skulle få göra) fick använda uttrycket "my feets are killing me" spelar det ingen roll för det var en upplevelse.
Särskilt Madame Tosauds och Tuthankamon utställningen!

Dagens julkalenderpaket: Marilyn Monroe boxen Diamond collection, men utan skivor.

Nu är det bara timmar kvar. Snart lyfter vi mot London.

Dagens julkalenderpaket:

Martina Haags: Underbar och älskad av alla

Sju grader kallt och snö, förmiddagen framför datorn med uppsatsen, fika efter seminariet med Jessica, skivstångsjympa på Friskis & Svettis, en dag i mitt liv.
Rätt okej på min ära.
Bara två dagar till första december och första presenten i årets paketkalender och fyra dagar dessutom tills vi drar till London.
Livet är gott!

Jag har aldrig varit med om maken!
Publiken jublade, applåderadee och stampade i golvet så mycket att jag nästan blev rädd att hela bygget skulle rasa och vi skulle störta handlöst ner alla dom våningarna vi tagit oss upp för att komma till scenen.
Men det var verkligen värt allt jubel.
Peter Le Marc har en röst av guld om man nu kan ha det.

För att uppväga tramset.

Det bästa med nu är att Elias and the Wizkids ÄNTLIGEN har gjort en skiva.
Jag har väntat i flera år, ända sen den magiska kvällen på Debaser med Arkade Fire.

Vad tusan är det med Uppsala och dimma egentligen?
Det skulle jag allt bra gärna vilja veta!

Fast egentligen, det är ju tusan så mysigt när man kan ha lampan tänd hela dagen.
Nästan som frostiga vintermornar, i alla fall så nära man kan komma.

I kväll är Peter Jöback med i säsongens sista Dobido.
Jag trodde jag kommit över honom nu, kommit till insikt och lutat med sånt trams...
...det har jag inte riktigt!

Peter Jöback: I LOVE YOU!

En avgrävd kabel och så är hela systemet ur funktion!
Gudars!
Tur att vi har ett nytt Nintendo Wii i huset...

Två dagar kvar till födelsedagen med stort F på lördag.
Jag längtar nog fasiken lika mycket som födelsedagsbarnet själv.
Mera födelsedagar åt folket!

Jag vill inte att det ska ljusna.
Jag vill att det ska fortsätt att vara så här mysigt mörkt så gatlyktorna kan sprida sitt härligt varmgula sken över snön som föll i går.
Jag älskar att sitta här och komponera meningar i skrivbordslampans sken, helt ensam, och lyssna på sr klassiskt.
Att det snart är jul, det gör mej inte det minsta.
Låt det komma, hela härligheten!

Nu är det, god damn it, gjort.
Jag har tryckt på knappen, gett mej en spark i ändan ja, skickat mailet helt enkelt.
Mailet med stort M.
Jag ångrar redan allt jag skrivit men med tanke på att det är omkring 500 andra som också skickat in och önskar att just dom ska bli utvalda behöver jag ändå inte bekymra mej.
Jag ska släppa det och gå vidare!
Så!
Nu är det gjort...
För första gången i mitt liv tror jag att jag väntar med spänning på farsdag för övrigt.
Pappa ska få en bok.
Det får han nästan alltid.
En bok och choklad.
Så har det alltid varit, på födelsedagar också.
Men nu ska han få en bok av mej som jag har gjort själv!
Han ville ha en "dassbok" för "det har alla dom andra gubbarna".
Alla som någon gång tittat i dom där dassböckerna vet kanske att dom är rätt fåniga.
Min bok är inte fånig!
Jag har torterat mina syskon och min mamma med pinsamma frågor, klippt och klistrat.
Nu håller jag tummarna att han blir nöjd!

Jag vill fortfarande vara med i P1's lyssnarjurry.

Jag försöker intala mej att det i alla fall är ett steg i rätt riktning att skriva det och att då och då öppna det sparade mailutkastet.

Snart ska jag skriva färdigt det och då kommer dom inte att kunna motstå mej.

Minibananer - vilket påfund!

Nyttiga? - Ja.

Söta? - Otroligt!

Goda? - Som bananer brukar vara.

Nödvändiga? - Knappast!

Roliga? - Ja!

Jag lyssnar på El Perro Del Mar och ser på snötyngda grenar utanför fönstret.

Jag är hemma igen, hemma i Uppsala.
Hmmm, jag smakar lite på det... hemma i Uppsala.
Jag trodde väl aldrig att det skulle bli så men det blev det faktiskt.
Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle vilja kalla något annat än Lars-Nils i norrbyn för hemma.
Nu är jag en stadsfjolla, nästan smittsam, som min bror sa, men ärligt talat tycker jag inte att det gör något.
Nu och framöver kommer det alltid att vara hemma där Kristoffer är.

Jag vill förresten hemskt gärna bli en av de sju i p1 lyssnarjury, men det handlar ju om att kunna sälja sej själv och tala om att man är bäst i ansökningsmailet och det är ju svårt!

I morgon är också sista dagen för att lämna in tentan som jag så storstilat skulle vara färdig med innan jag for norrut.
Det var jag ju såklart inte utan sitter fortfarande och svettas och sliter mitt hår överden sista halva sidan som fattas.

Att man aldrig lär sej!

Jag ska aldrig mer äta godis!
Blää!
Glass däremot, det är okej, men godis - nä fy sjutton!

Idag har jag yogat hos grannen Mia med mamma och plockat kardborrar ur hästen Bettans svans.
Det är härligt att ha "höstlov"!

Slaktaren Per och min storebror (tio tigrar stark) Magnus är ena rackarns retstickor men det gör inget.
Jag har faktiskt ärligt talat inte längtat hem en enda gång fast vi var på den kalla skullen i mer än sex timmar och ägnade oss åt att stycka tre tjurar i småbitar.

Förlåt Kristoffer!
Jag tror nog söndag kommer att bli en bättre dag än idag...

Det är mörkt i Hälsingland, så mörkt att jag nästan blir rädd.
Jag blir inte bara rädd för mörkret utan också för att jag har förändrats, blivit en tjej som bor i stan.
Hemma i Uppsala är det ju också mörkt, men aldrig så här mörkt, inte ens mitt i natten.
Där finns alltid det varmgula ljuset från gatlyktorna. Här finns mörkret, stjärnhimlen och den mörka skogen.
Fast här är vackert i allt det läskiga, så vackert att man nästan vill gråta.

Jag är lite stolt faktiskt.
Trots att jag och Kristoffer satt uppe och spelade dataspel igår kväll gick jag snällt upp när väckarklockan ringde klockan sju och tro det eller ej men jag har faktiskt skrivit dom tre sidorna av tentan som jag förutsatt att jag skulle ha gjort idag.
Nu är det tre dagar kvar tills vi åker norrut och fortsätter jag i den här takten kommer jag nästan att vara klar med grovjobbet tills dess.
Åh, vad skönt det kommer att bli, en dryg vecka i Hälsingland!

Jag är också lite stolt över att vi faktiskt lyckades vinna mot datorn på det nya spelet efter en och en halv dag av idel förluster.
Vilken superlördag!

Så var det tentatider igen och jag är precis lika inspirerade som alltid.
Hade klockan ställd på halv sju redan för att få undan lite innan Kristoffer vaknar och fredagen börjar.
Vad hände?
Jag steg inte upp förens strax före åtta, tog ett långt, skönt bad och har fortfarande inte kommit igång utan sitter bara och strunt surfar.
Typiskt!

Ta mej tusan! Jag tror att dom här åtta veckorna av slit börjar ge resultat.
Axelbanden på nattlinnet åker hela tiden ner från axeln och det sitter inte åt alls, någonstans.
Det här är lycka!
Nu ska jag bara prova den lilla svarta från Twist & Tango som jag fått av Kristoffer.
När jag fick den kunde jag inte ha den alls, den satt som ett korvskinn! Nu provar jag den utan större förhoppningar en gång i veckan, ibland varannan vecka och ja det går åt rätt håll.

Omsdag betyder handledning och handledning betyder rädsla!
Ja, jag måste erkänna det. Jag är vannsinnigt rädd för min handledare!

Att öppna institutionens segtunga dörrar, fortsätta fram till det fina fikarummet som är lärarnas, svänga vänster och klättra upp för trappan till det övre galleriet och knacka på hennes dörr det är det mest mardrömslika jag vet.
Jag får hjärtklappning och svettiga handflator och hör mej själv säga dom mest inställsamma saker man kan tänka sej.

Förra veckan satt hon i telefon på vår avtalade tid.

- Anna, jag fick just ett jätteviktigt samtal som jag måste ta. Det tar kanske en kvart - tjugo minuter. Du kan väl sätta dej där nere så hämtar jag dej när jag är klar?!

Det var inte en fråga och fast jag kände mej lite upprörd över att hon tog för givet att jag bara kunde strössla med mina kvertar och tjugominutrar hur som helst kunde jag inte annat än svara med liten röst:

- Självklart , inga problem.

Och så lommade jag ner för trappan igen som en hund.

Det är kanske lite överdrivet men jag är rädd för hennes ton, den får mej att kännas som ett höstgult asplöv som förtvivlat försöker hänga kvar vid den trygga kvisten.

Ty fusan!

Det är läskigt när man vill träna på sin enda träningfria dag.

För att bekämpa lusten ligger jag demonstrativt i soffan under en filt och läser deckare.

På torsdagar unnar jag mej äppelmos på gröten.

Idag är det fredag (ifall någon missat det).

För min del betyder det framför allt två saker.

För det första är det dags att tvätta berget av svettsmutsiga träningskläder och för det andra så väntas storhandling med Kristoffer.

Det är faktiskt mysigt att gå mellan hyllorna på ICA MAXI och fylla vagnen (ja, jag vet! vuxet eller hur?!) med en massa nyttigheter.

Jag är visst inte riktigt i form för att skriva snygga och käcka inlägg nu för tiden och jag hänger definitivt inte med i facebook-tempot.

Där ska man bitas till höger, kasta kor och kycklingar till vänster, vara engagerad i barns rättigheter och visa stöd för alla med bröstcancer samtidigt som man skickar glittriga pussar till dom man gillar.

I stället stickar jag på min kofta, ser på Lost med Kristoffer och tränar, tränar, tränar.

Jag trivs som fisken i vattnet men visst kan det verka lite torrt och tråkigt vuxet.

Snart kanske jag hittar tjusningen med internet igen men tills dess håller jag mej till Kristoffers kyssar och mitt mjuka garn.

Nytt golv och nya sauconys, jag är nog lyckligast i världen.

Mest lycklig är jag förstås att jag har Kristoffer, min pärla, mitt liv, mitt allt!

Fredagar får mej liksom på så bra humör.

Jag är trött idag och känner mej som en fånge i komplexet Engelska parken.
Visst, det är inte alls tokigt att vara här på något sätt, det är till och med snyggt inrett men ändå, jag vill åka hem, nu!
Det är bara det att jag inte kan åka hem, det går inte alls faktiskt.
Vi har nämligen golvnissar i lägenheten idag som ska förse dom två små rummen med nytt tjusigt parkettgolv, som sagt.
Eftersom rummen skulle vara urstädade klockan sju imorse antar jag att dom knappst jobbar längre än till fyra men eftersom Kristoffer har en heldag med sin mamma och syster sa jag att jag inte skulle vara hemma förens fem så han inte skulle behöva skynda sej (det är han som har vår enda nyckel idag).
Det är fem timmar tills klockan är fem. Fem timmar!
Visserligen ska jag träna också och basta efteråt hade jag tänkt men fem timmar, nja, det tar nog inte så lång tid hur jag än beter mej.
Jag får nog gömma mej här i biblioteket och sticka en stund till och låtsas att jag läst allt som behöver läsasinför seminariet på onsdag.

Jag avskyr hantverkare!

Okej dom ser snälla och trevliga ut när jag går förbi dom här utanför huset men när dom börjar borra så det låter som om dom borrar innuti mitt huvud halv åtta på morgonen då ser jag rött!

Är det här ett normalt beteende, att hata hantverkare, i det här fallet golvläggare?

Jag kanske borde skriva till någon sån där frågespalt?

Nästa vecka då kommer dom hit in dom rackarna och ska lägga om vårat golv.

Gissa hur mycket jag längtar efter det?

Som tur är spelas Hivs nya på radion, så tillvaron är ändå inte helt tokig.

Det här med stickning... VARFÖR HAR JAG INTE FATTAT DET FÖRUT?
det är ju vansinnigt trevligt.
Hittills har jag sen mamma för några veckor sen lyckades lära mej tekniken (efter många fel och tappade maskor) lyckats åstadkomma två nästan likadana tumvantar i grått och början på ett par blå raggsockor.
Jag kan faktiskt nästan se på teve och sticka samtidigt nu och jag njuter av varje maska.

"Jag känner att det här är en stordådsdag!"

Det regnar i Uppsala och jag är alldeles ensam hemma.
Jag är inte det så ofta, sån tur har jag, så det känns alltid lite speciellt.

I hela kroppen har jag träningsvärk efter Lottas dubbelpass, skivstång och spinning, i går och förmiddagens löpning.
Nu är det som tur är bara tre dagar kvar till fredag - den underbara vilodagen!
Tänk att det kan kännas så bra trots att det gör ont - fantastiskt!

Under det närmaste året ska jag och Pettson bli dom allra käraste vänner, det börjar nämligen dra i hop sej till uppsatsskrivning igen.

Antagligen blir det inte den sista men likaväl kanske en av dom viktigaste - min magisterexamen.

Snart ska jag bli vuxen, skaffa mej ett jobb och flytta till en stad där det inte bara bor låtsasvuxna studenter.

Därför ska jag skriva min uppsats om Pettson och passa på att vara liten och oansvarsfull emellanåt.

Enn annan sida av Anna

Okej, jag vet att jag inte är perfekt själv men det är lugnt för jag är ingen kändis.
Vissa kändisar (läs författare) ska vara perfekta.
Dom ska inte stava fel, inte upprepa sej i onödan, inte göra fler utropstecken än ett efter varandra och inte göra fler än tre punkter efter en oavslutad mening.
Håll med mej om att det är det minsta man kan begära, jag menar det där med utropstecknen och punkterna det är ju så gott som oförlåtligt.
Kalla mej gärna petig men någon jäkla ordning får det faktiskt vara!

I dag har jag lagt till Camilla Läckbergs blogg i min favoritbloggslista, inte för att den är en favorit utan för att jag ska kunna skratta hånfullt och gotta mej åt en författares ofullkommlighet.

Idag är jag otäckt elak, jag vet.

I morse ringde klockan lite extra tidigt och i den morgonsvala höstluften cyklade jag för första gången den här terminen mot Friskis & Svettis.

Det var ett medeljympa pass och jag svettades mest av alla, till och med mer än dom äldre män som var med. Tusan, dom brukar alltid svettas mest!

Fast trots svettet var det trevligt, en bra start på dagen, lika bra som havregrynsgröt med Kristoffer!

Jag har sprungit över en äng tävlandes med två lyckliga hundar.
Världen är ovanligt vacker idag!

Den som förresten inte ännu kollat in väckningssignalerna som morgonpasset har på sin hemsida måste lägga på ett kol!

Jag läser Kajsa Ingemarssons Lyckans hjul och närmar mej med oroande hastighet slutet. Jag vet så väl att såna här "må bra" böcker inte kan hålla på i oändlighet (det skulle ju bli nåt alldeles vansinnigt trist i längden) men ändå så vill jag inte att den ska ta slut.
Egentligen är den inte särskilt smart, intressant eller förbluffande utan den bara är och det är det som gör att jag tycker det gör ont när jag måste lägga den ifrån mej.

Nu är det bara minuter kvar innan biljetterna till Peter Le Marc's turne i höst släpps på ticnet så skynda mina väner, skynda. Det kommer att bli fantastiskt!
I november har vi i och för sej redan bokat in en konsert (med Arcade Fire!) men en le marc-chans måste man helt klart fånga då den kommer.

Jag tror faktiskt för övrigt att det kan vara min lyckodag i dag. I morse då jag skulle lyssna på en bärbar gammal cd-spelare hittade jag vår Kate Bush skiva A Sea Of Honey som varit förvunnen sen förra sommaren. Ibland har man verkligen tur!

Jag har jobbat sista den allra sista dagen på kyrkan idag och precis som alltid är det med lite blandade känslor som jag sitter här.

Jag är förfärligt glad att jag om bara tjugo minuter kommer att sitta ibeln på väg hem (hem till Uppsala) men det känns förstås lite tomt också.

Det här har verkligen varit en toppsommar att jobba, mest tack vare Emelie, Christine och Camilla!

Visst kändes det lite syndigt att spela poker en hel eftermiddag uppe i tornets glaskammare men farligt är som bekant härligt.

Det blir dåligt med nya spännande inlägg nu för tiden.
Eller nåväl, så särdeles spännande har dom kanske aldrig varit, men för tusan det bjuder jag på.
I dag har det varit strålande fint och vi har svettats mycket på jobbet. Särskilt killarna som svettades av att tillsammans titta på när en tredje arbetade. Det är så riktiga karlar arbetar vet ni!
Men förutom svettet har det hänt två väldigt bra saker hittills. Jag har äntligen fått Montt Mardier's Clocks/Pretender och så har jag bokat biljetter till Arcade Fires konster på Hovet senare i höst.
Vilken fröjd och glädje!
Nu ska jag kliva på hojen och cykla dom tre milen till min prins över Koldemos berg och dalar.

Jag har köpt en ny mobil.

Jag har köpt en ny mobil!

Jag tror aldrig att jag tidigare köpt en så här ny och fin mobil. Nu bara längtar, längtar, längtar jag tills den dimper ner i brevlådan.

Jag har ta mej tusan träffat på ett gäng killar med ett ovanligt häftigt jobb - dom är arborister, trädvårdare.
Likt akrobater eller kanske tarzan svingade sej Thilo och hans grabbar mellan grenarna många meter över marken, helt förlitade på sina selar och rep och sågade ner döda eller skadade grenar.
Innan dom packade ihop helt för i dag fick vi prova på vi också. Hängandes i selen hissades vi upp i en stor lönn och fick inte komma ner förän vi litade på grejerna och släppte trädet med båda händerna.
Det var så häftigt. Man kände sej fri!

Bästa presenten kom sist.

Supergulliga Kristoffer gav mej Arcade Fires senaste Neon Bible.

Å, den är så snygg och så bra.

Jag ryyyyser!

Det är min namnsdag idag och jag har redan fått två presenter.
Hurra!

Vad är det egentligen som släpps lös i hjärnan, ja i hela kroppen, ibland då man rör på sej?
Det känns ju efteråt som tusentals fladdrande fjärilsvingar rusar runt i blodet och man får nästan som kramp i skrattmusklerna.
Precis så känner jag mej nu.
Jag har nämligen precis rört på mej, sprungit till Belse och hem igen.
Då när tankarna får rusa fritt är det svårt att säga precis hur livet är.
I flera veckor har jag sagt att jag längtar hem till Uppsala och verkligen menat det. Men samtidigt är det ju så oändligt vackert och fint här hos mamman och pappan och dom är så snälla och rara.
Om ett år kanske det inte ens är Uppsala som är hemma längre utan något annat där nya äventyr väntar.
Oj, oj, oj.
Jag bara älskar att vara så här lagomt vuxen i alla fall. Leva samboliv med Kristoffer och samtidigt bara vara lilla jag hemma hos mamma och pappa.
Bättre liv kan man faktiskt inte ha.

Så har jag också varit där - på Arvikafestivalen!
Det var inte så lerigt men där fanns gummistövlar en masse, i alla tänkbara färger, det var fint!
För att inte tala om banden - Timbuktu och Damn, Block Party och Siscor Sisters.
Underbart, underbart, underbart!

Smultron, söta. sommarvarma, doftande smultron. Finns det någon ljuvligare växt?

Jag har plockat en hel burk i dag på Lars-Nils eget smultronställe som till skillnad från mycket annat växt och blivit ännu större nu är det var då jag och lillebror plockade smultron där förut.

Livet är i sanning ljuvligt!

Det man ska göra på sommaren då man vill känna sej sommrigt solbränd är att dansa hambo med Johan. I jämförelse med honom är jag väldigt brun och känner mej supersnygg trots att jag varken duchat eller piffat till mej.
Har jag sagt det förut så tål det att upprepas: Tack och lov att det finns hambo!

I kväll sover jag i en liten stuga i Orsmysrbacken med granarna susande utanför knuten.
Kanske kommer jag att vara lite rädd men jag tror nog mest att det kommer att vara himla mysigt.

Bulleri, bulleri, bulle

Nu doftar det nybakt i hela Lars-Nils för jag har exprimenterat.

Jojomen, exprimenterat!

Två olika sorters bullar, en fylld med vaniljkräm, en med chokladkräm.

Jag ska nog ta en med och cykla upp till älven och bada innan regnet kommer.

Jag lägger grunden till något historiskt mina vänner...

Håll i hatten!
Det som ingen någonsin trodde skulle ske har faktiskt hänt.
Jag har inhandlat inte mindre än fem basgrejor till min nya garderob (den som det är tänkt att jag ska bygga upp så snart lönen börjar strömma till).
Fyra linnen och en farfarströja - man baxnar!

Spice Girls, var dom överhuvudtaget ens lite bra?

Nej, jag tror inte det.

Det är något galet med det där.

På tisdag ska vi däremot gå på sägensafari. Det är nog trevligt som tusan!

Dagens gnäll

Å! Jag känner mej arg!

Cyklade en och en halv mil, dansade hambo i nästan två timmar och cyklade nästen en och en halv mil till igår.

Cyklade tre mil före jobbet imorse.

Borde inte det räcka för att jag med gott samvete ska kunna använda bilen ikväll och imorgon?

Jag är trött på att vara svettig och läskig!

(Så, nu känns det lite bättre.)

Stackars Smilla!

Hon har blivit biten av en huggorm.
Dom där förbannade djuren borde utrotas!
Vilka andra djur har nytta av att ormar finns?
Det ska till en rackarns massa bra argument för att få mej att byta sida i den här frågan.

Hälsingedeppigt med Johan Forslin, en dröm med knätofs

Hambo - Gudarnas gåva till människorna.

Dansa och bli lycklig!

Glad midsommar hela världen!

Hoppas alla har det lika mysigt och strålande som vi har det här i Norrbyn!

(Nyss var jag superlycklig, nu måste jag duscha i omklädningsrummet i lagårn för att varmvattnet kommer att ta slut här hemma annars.
Och hur skulle det se ut, gäster duschandes i isvatten?!
Blä!)

P.S Susanna, har du lyssnat på Maja Hirasawa? Hon låter lite som Regina Spector. D.S

Ett bondeliv!

Kor är nog inte så dumma egentligen men är bonden bara aningens disträ och förvirrad blir kombinationen minst sagt kaotisk.

Jag kan till exempel berätta om igår.

Eftersom pappa är upptagen med sina ensilagebalar och mamma handopererad rycker förstås den hjälpsamma dottern in med ett glatt humör... åtminstone i början.

I vår sommarmjölkning går det in sex kor åt gången, tre på var sida om en mittgång där mjölkmaskiner, mat och bonden själv uppehåller sej.

Vi har inte särdeles många kor och efter fyra insläpp à sex kor i varje är man klar.

Igår började allt lugnt och fint och helt utan bekymmer och sex kor blev matade och mjölkade precis som dom skulle.

Sen släppte jag in tre nya på vänster sida.

Sen började jag släppa in två till på VÄNSTER sida.

Kaos!

Jag hade glömt att öppna grinden till högersidan och korna trodde alltså att dom skulle gå till vänster, såklart, det var ju bara där det var öppet.

Sen började ett från min sida minst sagt panikartat fösande och tjoande för att få kossorna att backa och gå ut samma väg som dom kommit in.

Hur det gick?

Jo, efter ett gigantiskt: "BRAK" lyckades den ena vända på en femöring (imponerande på ett dryga metern brett utrymme med tanke på hennes storlek) och sen smita in i MITTGÅNGEN.

Gaaaa!

Jag flängde efter och lyckades hålla fast i kossans halsband och dra henne tillbaka för att sen släppa ut henne i hagen igen.

Jag är gärna bonde men då vill jag alltid ha sällskap med mej!

Jag-en designer?

Biljetterna är köpta, vi ska till Arvikafestivalen!
Hurra!
Vi ska också åka till Nora, vilket förstås 'är en fröjd och en glädje för ett Maria Lang-fan som jag.

Jag syr på en vit klänning med volang och kliper till delarna lite snett i halvmörkret. Om den blir bra kanske jag kan lansera mitt märke för det är det som är allra roligast att göra.

Det är sommarlov...

...för jag har badat i Hårga, sover för öppna fönster, äter jordgubbar till frukost, jobbar på Kyrkan och läser Maria Langs Kung Liljekonvalje av dungen (det gör jag minst en gång varje sommar och blir lika förvånad över vem mördaren är!). Jag är dessutom bonde på halvtid och mjölkar kor och matar grisar tillsammans med Kristoffer, som skiner som solen i sina gula gummistövlar.

.................................................................................................. ...ERROR................................................................................ ---------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------------------------------------------- .................................................................................................. .................................................................................................. .................................ERROR................................................... ------------------------------------------------------------ERROR----------

Är jag redo?

Nu är det bara timmar kvar.

Jag har:

-Inhandlat ett nytt vitt linne (eller tja, okej, Kristoffer har köpt mej ett nytt linne).

-Laddat Kristoffers coola mp3 med fartiga låtar som Relight My Fire med Take That (som jag kommer att sjunga fult och dansa till imorgon) och Eye of The Tiger (som förhoppningsvis ska få mej att känna mej som Rocky då han är vid sitt allra bästa vinnarmood).

-Köpt nya batterier till mp3 spelaren och att ha i reserv i den lilla praktiska fickan i det nya vita linnet. Fiffigt!

-Druckit en och en halv liter ramlösa, eftersom militärgrannen Björn säger att det är bra. "Moster Blä" kör på sportdryck och Power Gel men det har aldrig varit något för mej.

-Köpt en praktisk vattenflaska att ha på handen (egentligen är det förstås Kristoffer som köpt den också).

-Skaffat mej finfina skavsår och ömma hälar då jag gick på stan i guldskorna.

Kan jag göra något mer?

Ge mej tips och råd eller bara en gammal hederlig lyckospark (elektronisk eller traditionell direkt i baken, jag tror det funkar på båda sätten).

Med tanke på prognosen tror jag att jag kan garantera att det kommer att gå hett till!

Sommarlov!

I går var det Nationaldag och jag och sambon var på Skansen för att titta på spektaklet, för det var sannerligen ett spektakel! Halvtaskiga artister, förutom Lisa Nilsson och vansinnigt mycket människor. Till och med djuren såg lidande ut fast det kan ju i och för sej ha berott på värmen. Sen drog vi i alla fall till Kungsträdgården och lyssnade på Melody Club och det kändes bara som SOMMARLOV på riktigt.
När vi sjönk ner i familjen Janssons gräddfärgade soffa kunde inte livet kännas härligare!
Jag har faktiskt sett kungen!

I mitt galleri

Michelangelo, den gamle räven, har följt mej så länge att jag inte kan minnas riktigt när det började. Självklart måste ha finnas i mitt galleri.

Mer info kommer...snart...

Onsdag...

...torsdag, fredag sen är mitt liv slut!

Eller nja, jag menar...

Ja, vad menar jag egentligen?

Om nu någon läser den här bloggen så SNÄLLA, håll en liten tumme för mej på lördag.

Om någon dessutom skulle råka ha en väletablerad kontakt med Väderguden så har jag dessutom en liten önskan (det är väl inte för mycket begärt, eller hur? Jag ska ju faktiskt sköta en kyrka i sommar) : låt det vara max femton grader varmt och lagomt mulet (men ingen vind och helst inget regn, okej?!).

Det var allt, tack.

Tårarna, snart kommer tårarna...

Jag är lite ledsen.

Klockan är fem och med lite tur och god vilja skulle jag kunna vara hemma i Uppsala om lite drygt två timmar.

Det är ju bara det att jag inte är på väg hem och antagligen kommer jag inte att vara det för klockan sex heller.

Det betyder alltså att jag inte kommer att vara i Flogsta förens halv nio, tidigast, om jag har tur.

Jag mår dessutom illa bara jag tänker på att behöva åka tåg, tunnelbana och buss för att komma till cykeln och sista sträckan till målet.

Visst har jag rätt att vara lite ledsen?!

Dagens tävling!

Gissa mina favoriter.

Vackert pris för rätt svar utlovas!

Läsfrossa

Allt är klart, äntligen kan jag börja.

Jag har längtat!

Tack och lov!

Det kommer att bli varmt idag, antagligen nästan tropiskt.

Halleluja!

Men även om jag gillar regnet bättre så kan inget hindra mej från att vara glad idag för jag ska åka hem, hem till min söta sambo!

Jag tror nästan jag blir religiös.

I mitt galleri - Andy Warhol

Andy Warhol föddes 1928 i Pittsburgh, USA. Han kom sen att bli en av popkonstens tydligaste profiler och spred sitt namn och sin konst med syftet att tjäna en himla massa pengar.

Förutom reklamteckningar och reklamgrafik, silcscreentryck av samtidens största stjärnor, exprimentill film och samarbete med Velvet Underground startade han också arbetsgruppen Factory och möjliggjorde en massproduktion av sin egen konst. Han satte ett slags punkt och avslutade det som Marcel Duchamp påbörjat redan 1913 med sina "ready mades".

Massproduktionen av konst på det sätt som Warhol införde kom inte bara att flytta ner konsten från dess upphöjda pidestal till en plats närmare medelklassen utan startade också en debatt i samhället som än i dag är synnerligen aktuell. Trots att Warhol varit död i nästan 20 år kunde man i morse läsa i morgontidningen om ifrågasättandet av vissa Brilloboxars äkthet. Warhol avbildade Campbells soppburkar och Brilloboxar och frågan är om de inte i själva verket är lika mycket kopior som ett frukt- eller grönsaksstileben? Och kan exempelvis Brilloboxarna verkligen sägas vara äkta Warhol när det inte är säkert att han gjorde dom själv där i fabriken?

Visst är det väl sånt här som gör konst till något av det mest intressanta i världen?! Det är i alla fall helt klart en anledning att ha med Andy Warhol i galleriet!

Världens bästa sambo!

Enligt alla konstens regler har jag nu pinat mej med pincetten.
Det är något dubbelt med det där.
Å ena sidan vill jag såklart ha snygga bågar men å andra sidan växer ögonbrynen så fort så jag måste pina mej var och varannan dag.
Frågan är om det egentligen är värt det?
Svaret blir nog ja, även om det var två veckor sen senast.

På tal om något helt annat så är muspilen här hos mina söta kusiner aldrig någon pil. I morse var den en gul drake med en lila rosett på huvudet. Just nu är det en banan som ständigt skalar sig och blir uppäten gång på gång på gång...

Min Kristoffer har varit superduktig idag och skrivit en svår tenta om styrteknik!
Jag har VÄRLDENS SMARTASTE SAMBO!
Ville bara säga det.

Spring Anna, spring

Jag kände mej som Forrest Gump och hade kunnat springa i en evighet. Vädret var perfekt, så där flurigt regnigt, inte för kallt och inte för varmt, ingen stickande sol i ögonen.
Det var väl det jag visste innerst inne fast jag tvivlade så sent som i förrgår. Vi är ett vinnande team jag och mina sauconys bara vi ger oss tusan på det.

Det var överhuvud många bra nyheter igår som att Håkan Hellström fått årets Taubestipendie och att Somartorpet börjar igen den 11 juni. Jag menar bara det att kan sommarlovet, det riktiga sommar-sommarlovet, få en bättre start än med Ernst?

Jag vet att en viss Kristoffer och en viss Johan inte håller med, men kanske kan dessa herrar se mellan fingrarna och låta mej glädjas ändå?

Det var också så att jag när jag sökte mellan kanalerna på teven i går kväll hittade Leila bakar på tv4 plus. Leila var minst lika söt som kakorna hon bakade och köket hon höll till i ljuvligt. Lite väl blommigt och pastelligt kanske men hur charmigt som hellst. Jag skulle inte säga nej tack till kopparkastruller och ett bulligt ljusblått kylskåp.

Mera konst

En till "bauer" att njuta av, varsågod.

Man kan, med tanke på mitt ovanligt furiösa bloggande ana en viss tristess i mitt liv.
Eller tristess är väl fel ord, snarare en brist på viktiga saker att företa mej. När hundrackaren sover är alternativen till sysselsättning att: läsa, plocka undan efter familjen, läsa, plocka kottar i trädgården, läsa, tvätta, starta torkskåpet, stryka eller läsa.
Eftersom boken jag läser, Undantaget av Christian Jungersen, känns som pina och tortyr känner jag att jag kan blogga med gott samvete, även om det mest blir en kavalkad av trams.

Längtar efter en stund för mej själv och mina sauconys. Kanske kan jag smita om någon timme.

Kristoffer, jag längtar redan efter dej!

I mitt galleri - John Bauer

John Bauer föds i Jönköping 1882. Med sina mystiskt magiska illustarationer till sagosamlingen Bland Tomtar och Troll och andra målningar av djupa skogar, troll och väna prinsessor hittade han en väg till betraktarens hjärta. Genom Konstakademien i Stockholm möter han Ester Ellqvist som blir hans livs stora kärlek. Hon blir dessutom inte bara hans fru utan även sinnebilden av den sagoprinsessa med gyllengula lockar som ständigt återkommer i hans bilder. Den stora tragedin i den idylliska sagans värld slår dock till med full kraft den 20 november 1918 då både John och Ester och deras son Putte omkommer då kanalbåten Pehr Brahe förolyckas i en storm på Vättern.

I mitt galleri finns Bauer därför att så länge sagor om prinsar och prinsessor, jättar, hjältar och troll berättas blir hans bilder aldrig omoderna. De förstärker bara känslan av spänning och rädsla, mod och glädje.

Bliw - en tjusig tvål

Bliw flytande tvål är nordisk, mjuk och naturlig, precis som vår natur.Vi har tagit tillvara det rena och friska som den nordiska naturen har att erbjuda. Inspiration till färger och dofter kommer från naturen. Inget är fräschare än en porlande bäck, nyplockade bär eller en svajande björk på en äng.

Jag måste säga att jag är nästan löjligt förtjust i Bliw och det är synd och skam att jag aldrig haft den hemma i mitt eget badrum.

Den som säger att utsidan inte spelar någon roll vet inte vad han pratar om!

Festivalsommar

Bloc Party, Marit Bergman, Melody Club, Miss Li, Scissor Sisters, Shout Out Louds, The Magic Numbers...


12 - 14 juli...

Det vore inte dumt alls!

Meningen med att sommarjobba!

Det börjar närma sej sommarjobbstider och jag och sambon smider planer för framtida inköp. Antagligen skulle vi behöva jobba dag och natt under alla de tre sommarlovsmånaderna för att kunna förverkliga alla våra drömmar men vad tusan.

Hur tråkigt vore inte livet om man alltid fick precis som man ville utan att först behöva kämpa lite?

( Ja, jag vet. Vissa dagar tycker jag att jag själv är en förbaskad viktigpetter. I dag är en sån dag (jag har förstört min handspegel i badrummet och tappat bort min mp3 spelare) men jag låter det ändå stå kvar.)

På listan står bland annat en TinTin raket och den mina vänner, den är en av de nödvändigaste sakerna!

Rösta nu!

Skynda, skynda och rösta på årets Sommarplåga på P3's hemsida!

Jag vet, det är kanske inget man vill stoltsera med i skivsamlingen, i alla fall inte än men...

Jag röstar på Plums, mest för det söta namnets skull.

Gandhi

Non- violence, det är inte tokigt det.

Tänk om alla utsatta hade styrkan att få sina fiender att känna sej riktigt löjliga. Då skulle väl alla tillslut leva i någon sorts harmoni?

Dagens filmtips: Richard Attenboroughs Gandhi från 1982.

Tack Kristoffer, för att du alltid visar mej så många bra filmer!

Anna + Saucony = Sant

Om mindre än två veckor ger vi oss iväg, mina skor och jag, från starten vid Östermalms IP.

Det vore väl tusan också om vi inte skulle lyckas ta oss runt i år heller. Jag är rätt övertygad om att vi faktiskt är ett vinnande team, mina skor och jag, trots små hål och andra smärre brister.

I dansens virvlar på VG

I lördags var jag vårbalens prinsessa, en riktig dröm i rosa och guld med en mycket ståtlig kavaljer vid min sida.

Det bjöds på svartpeppaglass till efterrätt, exotiskt så det förslår och så hett att de finska hedersgästerna var tvugna att plocka fram sin medhavda brandspruta.

En underbar, underbar kväll i landets i särklass vackraste vårstad, mer behöver knappast sägas.

Regn och ved

Det regnar i Koldemo och jag är lycklig! Mitt hår mår så bra av regnväder så jag önskar nästan att det regnade jämt. Okej en liten överdrift, jag vet, men det känns nästan så. När det regnar blir mitt hår fullt av små lockar. Det luktar så gott också, vått och friskt, och Flästa är om möjligt ännu skönare beslöjat av regndimma. Vad som är lite mindre lyckligt idag är att Kristoffer, Bengt och jag alldeles snart ska ge oss i kast med den gigantiska vedhögen. Jag ska visst få stapla och har inte bestämt mej för om jag kommer att gilla det eller inte. Jag gillar ju att ta i, men det här kan visst göra ont också...
Jag återkommer!

Teknologoverall och rufsigt hår

Det är onsdag och jag är hemma, hemma som i mitt riktiga hemma hos mamma och pappa. Kvällarna blir bara ljusare och ljusare nu och jag börjar ställa in mej på att det snart är sommar. Med andra ord har jag i stort sett slutat tänka på skolan och vill bara vara vaken sent för att titta på björkarna på andra sidan vägen, nere vid ån, i det där speciella kvällshimleljuset. Sen vi kom upp i fredags i en överfull och mycket varm Härjedalingenbuss har vi tillbringat dagarna i den Ericssonska trädgården sysselsatta med att måla om huset. Nu har jag alltså flytt fältet några timmar för att bara prata med mamman och pappan och klappa djuren lite. Det är skönt att vara här, livet är så bomullslätt. Jag gillar att vara lita lagomt rufsig och inte behöva bry mej om att jag går klädd i en minst fem nummer för stor orange teknologoverall och Bengts gamla dunjacka. Mmmm... Nu ska jag sova i mitt eget röda sovrum under mitt blåblommiga täcke, så som jag alltid gör här. Jag längtar redan lite efter min sambo (som varit min sambo i precis ett år idag! Grattis!) men vi ses ju om några timmar.

Allsång på vasan

Åhh, det var som en dröm! Ja, jag undrade faktiskt när jag vaknade mellan den janssonska familjens blommiga lakan om det bara varit en märkligt härlig dröm för det var så det kändes. Jonas Gardell hoppade och studsade och härmade Marc som plötsligt blev uppropad från sin trygga plats i publiken. Sen kom Rebecka Törnqvist och Mikael Nykvist också. Rebecka var tyst men otroligt snygg i sin svarta klänning och sitt utslagna hår och Mikael dansade till en märklig, fast faktiskt ganska sexig, skotsk sjömansvisa. Åh Tomas Alfredsson sen! han var den bästa av alla. Bakom sin pulpet skötte han bildvisning och presenterade recept som Herrpudding, Baconost och Negeromelett från en receptask han köpt på en loppis. Jag kanske inte uttrycker mej så klart och redigt som jag borde men det jag egentligen vill ha sagt är att om Allsång på Vasan kommer tillbaka nästa år så: Ta chansen go vänner!

Den här drömmen kommer jag att leva i länge!

Hjälp!

Superkondis önskas köpas för en billig penning snarast!
För användning på soliga skogsvägar och Stockholms gator.
Svar till student med andan i halsen.

Hallon med mjölk

Uppfriskad av en blåsig, ja nästan stormig, moronpromenad och en synnerligen trevligt rosa frukost bestående av hallon och mjölk till tonerna av Kate Bush har jag slagit mej ner vid datorn. Igen har jag fått den där känslan av att jag måste ta tag i allt, göra ett ryck, och jag tycker inta alls om den. Den får mej att känna mej nästan smutsig och underlägsen hela världen. Men det börjar en ny tid snart nu, så fort mensmonstret återvänt till sin grotta.
I morgon väntar Allsång på Vasan med Jonas Gardell och sen en veckas lekar med Polly innan vi drar till Hälsingland igen, kanske redan på fredag.
Marathon närmar sej med stormsteg. I år ska jag ta mej tusan lyckas slå 4.06!
Kristoffer, vad skulle jag ta mej till utan dej?

I ett romantiskt skimmer

Så är vi tillbaka i ett Uppsala som visar sej från sin allra vackraste nyponknoppsida. Kvällen har varit ljummen och smyckad med violer och vitsippor och till brädden fylld av fåglarnas sagolika kvitter. I går fick jag en försenad påskpresent av Kristoffer, en Bland Tomtar och Troll bok med små söta bilder av Bauer. Efter sommaren kommer vårt sovrum att vara som en riktig liten sagovärld där vi kan ligga nära varandra och drömma vackra drömmar. Jag känner att jag skulle vilja vara en poet eller kanske en målare á la Richard Bergh eller Erns Josephson.
Kristoffer, jag älskar dej!

Så var det dags...

att fara söder ut. Det är blåsigt och molnigt, precis som det ska när man ska åka bil länge. Jag tror att jag är lite nervös, det blir många halvkända och okända att träffa. Jag bestämde mej igår för att hålla väldigt låg profil, ja mest vara som en liten grå mus och inte göra mycket väsen av mej. Jag brukar väl kanske inte göra så mycket väsen av mej i vanliga fall heller, men ändå.
Jag ser verkligen fram emot att åka bil. Senast var ju omkring den 20:e januari för tusan. Sen dess har det bara varit cykeln som gällt.
Allt känns på det hela taget väldigt märkligt. Det var sista dan i går, vi klarade det!

Marie, Marie

Jag har nyss pratat med Marie, min alldeles egna Marie! Hon är den käraste av vänner, förutom K förstås, när jag tänker noga efter. Man kan inte säga att vi är direkt lika min bästis och jag. Hon är tuff och modig och önskar sej en häftig bil och en stor tatuering över hela ryggen. Fast även om vi är olika så har vi precis det där speciella gemensamt som gör att vi alltid kommer att vara vänner. Vi har samma telefonskräck (orsakad av S en gång i vår barndom?), samma mördarlår och samma behov av att skvallra och diskutera livets alla svårigheter.
Gudars Marie, jag tycker om dej hur mycket som hellst!

Det är svårt...

... att sitta inne nästan en hel dag när solen skiner in genom fönstren trots att man gjort sitt allra yttersta för att slippa se den.

Efter snart ett år som sambo med K har mina filmvanor förändrats totalt. Från att ha varit tjejen som såg Disneys Skönheten och odjuret gång på gång på gång på gång (jo, det är sant), ja till och med tusen gånger samma kväll ser jag nu supermånga olika filmer. Vissa är konstigt dåliga, nästan otäckt dåliga faktiskt (Trion från Belleville och Doften av grön papaya för att nämna två exempel) men många är hur bra som hellst. Jag såg liksom aldrig Hajen eller terror på Elmstreet när jag var liten. Jag behövde en som K!

Hur som hellst var det ju så enkelt i vintras att bara ligga i soffan hela dan och se film efter film. Det var ju mörkt nästan hela dan. Nu när solen skiner vill jag vara ute, hela tiden!

Fast sen jag sprungit på förmiddan i dag tyckte jag inte att det gjorde något. Solen fick skina bäst den ville. Jag kände min förkylda sambo andas i min nacke och bara njöt.

Vet du K, du är bäst även då du är lite sjuk!

Solglittrigt leende

Efter två dagar med strålande sol och James Harriots Om dom bara kunde tala, uppläst av Helge Skoog, på balkongen käns det som om livet inte kan vara mycket härligare. När det nya momentet Folklore och Folkdiktning verkar vara det bästa på länge, det är mindre än en vecka till A & B kommer och hämtar oss och K är världens vackarste i sin kolkyssta hud och vita peakbyxor vill jag bara le, le, le!

Sötaste syster, det är tur att vi har olika smak. Tänk om du också varit lika förtjust som jag i dom där muggarna. Det hade kunnat sluta med blodigt krig, minst. Bra för IKEA också, eller hur?!
Jag vill bara krama dej och alla andra hårt och tala om hur mycket jag tycker om er.

Figgjo Flint

Okej, så här ligger det till!
Från och med nu kommer jag inte att önska mej något annat i eventuella framtida julklappar och födelsedagspresenter än norskt porslin. Hemma i Kilafors har vi ursnygga varmchokladmuggar (Turi-design, Victoria), men det finns ju så mycket mer.
Jag vill ha!
Syster yster, vet du var dom där snygga muggarna kommer ifrån?
(Dom där med en glad man och en glad kvinna och en massa blommor och fjärilar på du vet)

En dag i fåglarnas tecken

I går var det så fantastiskt härligt söndagsväder och liksom alla andra promenerade vi längs vattnet ända ut till Tekniska museet. Solen värmde verkligen när vi spelade Letramix på en grönmålad bänk och väntade på att klockan skulle bli fem.
Fem började nämligen dagens sista föreställning av Flyg på Cino 4.
Jag var kanske inte lika förtjust som K men det var häftigt när filmfåglarna skvätte vatten i ansiktet på en och en liten insekt smet frn bioduken och flög in i mitt hår. Men någon längre film än en halvtimme skulle jag inte villa se. Då skulle jag nog bli riktigt sjösjuk av allt gungande.
På kvällen väntade sen alltså Andrew Bird på Kägelbanan, en sjutusans hejare på att vissla men utan sin sharpa look eftersom alla grejer försvunnit på flyget, eller hur det nu var.
Det var en fantastisk dag helt enkelt!
I dag verkar det bli minst lika bra för efter luch ska jag låna nya Bergmanfilmer på Bibblan.

Yes!

I dag är dagen!
Stockholm, beware, snart åker vi.

Den Tjugofemte

En dag kvar till den magiska dan, den tjugofemte mars, och Andrew Birds konsert på Södra Teatern. Jag L Ä N G T A R!

Den rackarns östkustdimman har lagt sej som ett täcke över stan. Tusan också! Jag som sett fram emot en dag i solen på balkongen.

Te, te, te

Alla borde bli ambasadörer på www.lipton.se, genast.
Man får te helt gratis och det är ju alldeles fantastiskt bra eller hur.
Glöm för allt i världen inte bort vem som tipsade bara.
(anna_bejsen@hotamil.com)

Begravning

I stället för att vi ska sätta oss på tåget mot Bollnäs den fjärde april kommer vi att sätta oss i en bil mot Hjo. Det är inte som då vi brukar åka dit, sommarlovsidylliskt, det är sorgesamt och begravning. Det är så konstigt när någon helt plötsligt inte finns längre. K har provat sin kostym redan. Jag har ingen aning om vad man har på sej på en begravning.
Himlars vad jag önskar att en begravning var något festligt där man försökte glömma allt det sorgliga genom att komma ihåg allt roligt och bra, allt fint och vackert, en tillställning då man inte hela tiden behövde påminnas om det faktum att en bit i det stora livspusslet saknas för alltid. Den där biten kommer ju liksom aldrig att komma fram igen hur mycket man än städar och letar bakom skåp och under soffor.
Nej, fy tusan!

Jag är nyfiken

På vinst eller förlust lånade jag Vilgot Sjömans filmer Jag är nyfiken gul och Jag är nyfiken blå med Lena Nyman, Sjöman själv och Börje Ahlstedt bland andra.
Jag vågade aldrig hoppas på att jag skulle gilla den.
Gissa vad jag gjorde, jag gillade dom jättemycket.
Antagligen beror det på Lena. Hon är så sprudlande, både söt och arg.
Vi såg också Bo Widerbergs Mannen på taket.
Den var lika bra den, nästan bättre!
Men bäst av alla var A Christmas Carrol.
Jag fick gåshud över hela armarna.

En t-tröja jag glömt att jag hade

Jag är inte så särdeles cool och snygg men jag har en snygg t-tröja idag, en Arcade Fire.

Filosofie doktor Anna Berglund

Jag tror att jag blir GALEN på UpUnet!
Blä!
Hela helgen har vår dator varit skum och det har inte gått att komma ut på nätet. I och för sej kan det ju vara nyttigt att vara lite datafri men ändå. Jag är helre datafri för att jag bestämt det själv än för att det inte går.
Hur som helst så funkar det nu, hurra!
I dag fick vi terminens andra hemtenta och den verkar enklare än jag vågat hoppas.
Kanske är jag inne i ett stim nu för det här är inte det första som inte verkar så svårt som jag först trodde. I fredags var jag ju alltså på mitt livs första doktorand disputation. Jag hade väntat mej en bister oponent som spände sin skarpa blick i den stackars doktoranden och frågade med hotfullt mullrande basstämma: "Men vad menar du med att skriva aldrig med två l på sidan 245?!" ungefär. (Till min söta syster: På en disputation får en doktorand stå till svars inför en oponent - en som har läst igenom avhandlingen som doktoranden skrivit).
Så visade det sej såklart inte alls vara utan stämningen var förväntansfullt vårig och skratten klingade med jämna mellanrum. Det läskigaste var betygsnämnden som också fanns på plats, men dom var nog snälla egentligen dom också.
Oponenten var Orvar Löfgren, en av sveriges mest framstående etnologer. Han verkade lika trevlig som kurslitteraturen han skriver.

Jag vill också bli doktorand, forska i fyra år och skriva en helt egen bok!
Tänk att få skriva doktor på sina visitkort...

Äventyr på äventyrsbadet

Det blev äventyrsbad och pizzapuffé på Little Italy när K fick bestämma på sin egen dag i går. Det var skojigt! Jag som är lite rädd för vatten så där i största allmänhet så länge det inte är i form av regn eller i ett badkar trodde inte att jag skulle trivas så bra bland strömmar, vattenfall och vattenrutchkanor men det var riktigt kul och jag önskade till och med att det funnits lite mer avancerade och snabbare kanor. Eftersom vi var där redan klockan nio var vi nästan helt ensamma den första halvtimmen och kunde leka omkring precis som vi ville men som genom ett trollslag fylldes bassängen med stimmande och skrikande barn.
Badvakter på badhus hör nog inte så bra.
I dag ska jag leta fram mina somriga skor och åka in till stan för att bevittna mitt livs första disputation. Det ska bli riktigt spännande.

Om tre veckor...

...precis idag, kommer jag äntligen att vara hemma hos mamma och pappa igen. Jag har inte träffat dom sen min födelsedag den 28:e januari och jag LÄNGTAR!
Jag vet, det är egentligen inte särskilt lång tid och jag har ju underbara K här hemma men ändå. Det är något alldeles särskilt med mamma och pappa och hundarna och alla andra djur och ja, hela Norrbyn. Jag har ju precis idag fått pappren som visar att jag faktiskt äger en helt egen tomt där i byn också.
Om tre veckor ska jag dessutom börja använda jeans igen också. Jag ska banne mej kunna ha dom utan att kvävas!

Letra Mix oxh Dödligt Svek

Det är stjärnklart och vackert och K ligger under en filt i soffan och ser på PokerFejs finalen. Ett enformigt program på min ära! Själv väntar jag på att degen till mitt lergrytebröd ska jäsa färdigt så vi kan gå ut och andas kvällsluft.
Det har varit en fantastisk dag i dag. Vår balkong ligger precis mitt i solen och i dag kom dessytom vinden från rätt håll. Det var bikinivarmt!
Vi spelade ungefär tusen omgångar Letra Mix och lyssnade på när Tomas Bolme läste Dödligt svek av Jan Mårtensson. Den mannen, Bolme alltså, har verkligen en av världens mest behagliga röster.
Mmmmm...
I morgon är det den Stora Kristofferdagen, det blir ett äventyr det!
anna

Tusen vuxenpoäng

Jag har nog fått ungefär tusen vuxenpoäng idag och klockan är inte just mer än halv elva. Jag har putsat alla fönster i lägenheten (ja, mellan dom också såklart) och duschat alla blommorna.
En trevlig vuxensak som jag och K gör, men som inte ger riktigt många poäng, är däremot att vi alltid bakar bröd, köper bara rostmackor ibland och hårdbröd.
Mitt bästa bröd är busigt. Ja, det heter faktiskt så, Busigt brytbröd.
Jag tycker att alla borde baka det för det är inte bara gott det rackarns snyggt också!
Här är receptet

Smält 50 g smör och värm det tillsammans med 5 dl mjölk

till fingertemperatur.

Smula 50 g jäst i en bunke och lös upp den i smöret och mjölken.

Tillsätt 1 tsk salt, 1/2 dl sirap

och 13-14 dl rågsikt och gör en fin, slät deg.

Täck över den med en bakhanduk och låt den jäsa i en halvtimme.

Kavla sen ut degen till en jättestor rektangel, så där som när

man bakar kanelbullar.

Bred på smör och rulla i hop den till en rulle och

skär den i lagomtjocka skivor. Vispa upp ett ägg och doppa

skivorna i det.

Doppa dom sedan i olika dekorationer som:

linfrön, solrosfrön, hirsflingor, havrekli, havregryn, rågflingor,

sesamfrön eller vad du vill. Använd gärna så många som möjligt.

Lägg de doppade skivorna tätt på en bakplåtspappersklädd plåt

och låt det jäsa under bakduken i en halvtimme till.

Grädda det sedan i 175-200 grader varm ugn i 20-30 minuter.

anna

Det är våren som kommer

Det börjar kännas som vår i luften och nästan all snö är borta.
Det här är faktiskt en av de tider på året som jag tycker allra
bäst om. Det börjar lukta en massa saker ute som blöt jord
(och en del andra otrevliga lukter somman får med på köpet och, men
vad tusan) och så behöver jag inte längre känna mej som en skummis när
jag har min vårjacka på mej (som jag använt hela vintern).
Jag längtar alltid efter påsken och nu är det inte alls långt kvar.
Tjugofem dagar bara...
Då kommer jag och K inte att ha ätit godis sen den tjugonionde januari.
Det blir exakt sjuttiotre dagar.
Gissa om jag önskar mej välfyllda godispåskägg?!
anna

Vilken valla jag använde? Klister förstås!

Jag har varit ute och kavat på längdskidor idag.
Jag tycker faktiskt inte alls om att åka längdskidor utan
föredrar att svischa ner för en välpreparerad skidbacke.
Men eftersom man blir så förbaskat vältränad av att
åka längdskidor ( för det blir man väl?) så gav jag mej alltså
ut på en tur.
Efter en och en halv timme var jag tillbaks, genomblöt och med
skavsår - i ena handen!
Föret var, som Lars Berger sa efter fristilsloppet i VM igår, det
var som att åka i lim! Man var tvungen att staka till och med i
nerförsbackarna. När jag försökte stå still och glida sögs skidorna
fast och det kändes som om jag skulle stå på näsan.
Hur som hellst är jag ändå rätt nöjd.
Jag hade bra musik i mp3 spelaren, det var nästan bara jag i spåret,
jag förbrände över 1000 kalorier och hittade ett jättefint elljusspår.
anna

Sondre Lerche

Jag vill ha Phantom Punch.
Helst nu.
På stört.

Stor garderob, liten garderob

Även fast min garderob är minimal och inte särskilt spännande
hittar jag ibland saker jag helt glömt bort.
Igår hittade jag en röd adidaströja, mjuk som om den nästan aldrig vore använd!
K däremot har en gigantisk garderob som tar upp säkert två
tredjedelar, om inte mer, av våra garderober och byråer.
Hallå! Det ska ju vara tjejen som har mest kläder och flest prylar i
badrummet!
Hos oss är det tvärt om.
Det är inte så att jag är ointresserad, inte alls, men jag prioriterar annat
än kläder och smink högst. Tillexempel äventyr med K.
När jag väl ska handla kläder tittar jag på ganska mycket men vågar sällan köpa
det eftersom jag är rädd att inte använda det sen.

Men jag behöver faktiskt en snygg kappa, gärna svart a-line.
Nån som har något tips?
anna

Sömnlös, fast inte i Seattle

Jag är så trött på att inte sova om nätterna!
Kan det vara ogynsamma currylinjer
eller monster under min halva av sängen?
K verkar inte ha några problem i alla fall, den lyckosten.
Det är tur ändå att det finns nattradio, böcker och internet!
anna

Oscarsgalan

Redan i januari skrev jag in Oscarsgalan i kalendern så
jag och K alldeles säkert skulle komma ihåg den.
Dessutom har vi tittat på flera av dom nominerade
bidragen, bara för att hänga med extra bra i natt.
I morse läste vi om galan i DN och kollade sen tvtablån för
att se vilken kanal vi skulle vara redo vid i natt.
Åh, det kom som en snöboll mitt i ansiktet!
Den visas ju för tusan inte!
(För oss med "vanliga" kanaler alltså. Skandal!)
anna

Det är natt...

... men jag kan inte sova
Hittade, som tur är, av en händelse alla bidragen till Melodifestivalen
i kväll. Vi ska till min alldeles egna schlagerprinsessa
M så det kan vara kul att vara lite förberedd.
Sen länge är Uggla något särskilt, förknippad med damm och all möjlig bråte
hemma hos mamma och pappa och af Ugglas är ju bara så härlig!
Hoppas på ugglorna direkt till globen!
Annars är jag egentligen inte nån riktig schlagermänniska. Jag vet faktiskt inte
ens om jag kunde stava till det.
Hur som hellst tycker jag att att Helena Josefsson är mer än intressant.
"Jag vill tro på sagor troll och väsen. Det blir roligare om det finns sjöjungfrur och älvor."
Titta -lyssna- närmare på henne vet ja!
anna

Apocalypto

Åt lunch med K på Tugu idag. Det var rätt fullt när vi kom och alldeles bredvid satt två killarsom pratade om Mel Gibsons senaste, Apocalypto.
Ungefär 2. blev betyget.
En 2:a!?

Trots "politiska, moraliska och arkeologiska invändningar"

fick den i alla fall 4. av DNs Fredrik Strage.

Av mej och K fick den (efter lite övertalning från min sida) 5. Visst håller jag med Strage men jag tyckte allt att den mest

var underbar, vacker och gripande. Annorlunda.

Men det är intressant att vi satt där och förfasade oss

över grymheten när mayakrigarna ödelägger en by, tillfångatar och dödar och tänkte att det där är något som hör till historien, så gör ingen längre.

Någon dag senare såg vi Blood diamond och insåg att vi hade fel, så fruktansvärt fel.

Det var läskigt...

anna

Bad!

Ja, jag sprang faktiskt trots att det var lite motigt för

hur underbart är det inte att sen få lägga sej i badet?!

Mmmm...

Jag startade Emelie Simons underbara La Marche De L'Empereur, lyckades få till precis lagomt mycket fluffigt bubbel

och tände levande ljus i hela badrummet.

Det är marit det där med badskum.

Antingen blir det inte bubbligt alls hur mycket man än häller i

eller så blir det så mycket skum att man nästan inte får plats med

något vatten.

Jag skulle behöva färdiga portionsförpackningar (naturvänliga såklart)

med badskum, ungefär som såna där små med schampo och balsam som

man kan få när man bor på hotell, med exakt lagomt mycket badskum för ett bad.

Det bästa vore självklart om det också fanns en tydlig beskrivning i stil med:

"Vrid på rikligt med vatten och töm förpackningens hela innehåll

precis under strålen för maximal bubbeleffekt."

anna

Nyhet!

Utanför fönstret faller mjuka vita flingor och som får hela världen att se kall och frisk ut och ger den samma känsla som nytvättade lakan.

Jag känner att jag måste förnya mej nu, bli rosigt vintrig och fräsh som morgondagg.

Jag börjar med en ny blogg.
Sen ska jag ut och springa!

anna

P.S Min blogg finns i Uppsala på bloggkartan D.S