Det är svårt...

... att sitta inne nästan en hel dag när solen skiner in genom fönstren trots att man gjort sitt allra yttersta för att slippa se den.

Efter snart ett år som sambo med K har mina filmvanor förändrats totalt. Från att ha varit tjejen som såg Disneys Skönheten och odjuret gång på gång på gång på gång (jo, det är sant), ja till och med tusen gånger samma kväll ser jag nu supermånga olika filmer. Vissa är konstigt dåliga, nästan otäckt dåliga faktiskt (Trion från Belleville och Doften av grön papaya för att nämna två exempel) men många är hur bra som hellst. Jag såg liksom aldrig Hajen eller terror på Elmstreet när jag var liten. Jag behövde en som K!

Hur som hellst var det ju så enkelt i vintras att bara ligga i soffan hela dan och se film efter film. Det var ju mörkt nästan hela dan. Nu när solen skiner vill jag vara ute, hela tiden!

Fast sen jag sprungit på förmiddan i dag tyckte jag inte att det gjorde något. Solen fick skina bäst den ville. Jag kände min förkylda sambo andas i min nacke och bara njöt.

Vet du K, du är bäst även då du är lite sjuk!

Solglittrigt leende

Efter två dagar med strålande sol och James Harriots Om dom bara kunde tala, uppläst av Helge Skoog, på balkongen käns det som om livet inte kan vara mycket härligare. När det nya momentet Folklore och Folkdiktning verkar vara det bästa på länge, det är mindre än en vecka till A & B kommer och hämtar oss och K är världens vackarste i sin kolkyssta hud och vita peakbyxor vill jag bara le, le, le!

Sötaste syster, det är tur att vi har olika smak. Tänk om du också varit lika förtjust som jag i dom där muggarna. Det hade kunnat sluta med blodigt krig, minst. Bra för IKEA också, eller hur?!
Jag vill bara krama dej och alla andra hårt och tala om hur mycket jag tycker om er.

Figgjo Flint

Okej, så här ligger det till!
Från och med nu kommer jag inte att önska mej något annat i eventuella framtida julklappar och födelsedagspresenter än norskt porslin. Hemma i Kilafors har vi ursnygga varmchokladmuggar (Turi-design, Victoria), men det finns ju så mycket mer.
Jag vill ha!
Syster yster, vet du var dom där snygga muggarna kommer ifrån?
(Dom där med en glad man och en glad kvinna och en massa blommor och fjärilar på du vet)

En dag i fåglarnas tecken

I går var det så fantastiskt härligt söndagsväder och liksom alla andra promenerade vi längs vattnet ända ut till Tekniska museet. Solen värmde verkligen när vi spelade Letramix på en grönmålad bänk och väntade på att klockan skulle bli fem.
Fem började nämligen dagens sista föreställning av Flyg på Cino 4.
Jag var kanske inte lika förtjust som K men det var häftigt när filmfåglarna skvätte vatten i ansiktet på en och en liten insekt smet frn bioduken och flög in i mitt hår. Men någon längre film än en halvtimme skulle jag inte villa se. Då skulle jag nog bli riktigt sjösjuk av allt gungande.
På kvällen väntade sen alltså Andrew Bird på Kägelbanan, en sjutusans hejare på att vissla men utan sin sharpa look eftersom alla grejer försvunnit på flyget, eller hur det nu var.
Det var en fantastisk dag helt enkelt!
I dag verkar det bli minst lika bra för efter luch ska jag låna nya Bergmanfilmer på Bibblan.

Yes!

I dag är dagen!
Stockholm, beware, snart åker vi.

Den Tjugofemte

En dag kvar till den magiska dan, den tjugofemte mars, och Andrew Birds konsert på Södra Teatern. Jag L Ä N G T A R!

Den rackarns östkustdimman har lagt sej som ett täcke över stan. Tusan också! Jag som sett fram emot en dag i solen på balkongen.

Te, te, te

Alla borde bli ambasadörer på www.lipton.se, genast.
Man får te helt gratis och det är ju alldeles fantastiskt bra eller hur.
Glöm för allt i världen inte bort vem som tipsade bara.
(anna_bejsen@hotamil.com)

Begravning

I stället för att vi ska sätta oss på tåget mot Bollnäs den fjärde april kommer vi att sätta oss i en bil mot Hjo. Det är inte som då vi brukar åka dit, sommarlovsidylliskt, det är sorgesamt och begravning. Det är så konstigt när någon helt plötsligt inte finns längre. K har provat sin kostym redan. Jag har ingen aning om vad man har på sej på en begravning.
Himlars vad jag önskar att en begravning var något festligt där man försökte glömma allt det sorgliga genom att komma ihåg allt roligt och bra, allt fint och vackert, en tillställning då man inte hela tiden behövde påminnas om det faktum att en bit i det stora livspusslet saknas för alltid. Den där biten kommer ju liksom aldrig att komma fram igen hur mycket man än städar och letar bakom skåp och under soffor.
Nej, fy tusan!

Jag är nyfiken

På vinst eller förlust lånade jag Vilgot Sjömans filmer Jag är nyfiken gul och Jag är nyfiken blå med Lena Nyman, Sjöman själv och Börje Ahlstedt bland andra.
Jag vågade aldrig hoppas på att jag skulle gilla den.
Gissa vad jag gjorde, jag gillade dom jättemycket.
Antagligen beror det på Lena. Hon är så sprudlande, både söt och arg.
Vi såg också Bo Widerbergs Mannen på taket.
Den var lika bra den, nästan bättre!
Men bäst av alla var A Christmas Carrol.
Jag fick gåshud över hela armarna.

En t-tröja jag glömt att jag hade

Jag är inte så särdeles cool och snygg men jag har en snygg t-tröja idag, en Arcade Fire.

Filosofie doktor Anna Berglund

Jag tror att jag blir GALEN på UpUnet!
Blä!
Hela helgen har vår dator varit skum och det har inte gått att komma ut på nätet. I och för sej kan det ju vara nyttigt att vara lite datafri men ändå. Jag är helre datafri för att jag bestämt det själv än för att det inte går.
Hur som helst så funkar det nu, hurra!
I dag fick vi terminens andra hemtenta och den verkar enklare än jag vågat hoppas.
Kanske är jag inne i ett stim nu för det här är inte det första som inte verkar så svårt som jag först trodde. I fredags var jag ju alltså på mitt livs första doktorand disputation. Jag hade väntat mej en bister oponent som spände sin skarpa blick i den stackars doktoranden och frågade med hotfullt mullrande basstämma: "Men vad menar du med att skriva aldrig med två l på sidan 245?!" ungefär. (Till min söta syster: På en disputation får en doktorand stå till svars inför en oponent - en som har läst igenom avhandlingen som doktoranden skrivit).
Så visade det sej såklart inte alls vara utan stämningen var förväntansfullt vårig och skratten klingade med jämna mellanrum. Det läskigaste var betygsnämnden som också fanns på plats, men dom var nog snälla egentligen dom också.
Oponenten var Orvar Löfgren, en av sveriges mest framstående etnologer. Han verkade lika trevlig som kurslitteraturen han skriver.

Jag vill också bli doktorand, forska i fyra år och skriva en helt egen bok!
Tänk att få skriva doktor på sina visitkort...

Äventyr på äventyrsbadet

Det blev äventyrsbad och pizzapuffé på Little Italy när K fick bestämma på sin egen dag i går. Det var skojigt! Jag som är lite rädd för vatten så där i största allmänhet så länge det inte är i form av regn eller i ett badkar trodde inte att jag skulle trivas så bra bland strömmar, vattenfall och vattenrutchkanor men det var riktigt kul och jag önskade till och med att det funnits lite mer avancerade och snabbare kanor. Eftersom vi var där redan klockan nio var vi nästan helt ensamma den första halvtimmen och kunde leka omkring precis som vi ville men som genom ett trollslag fylldes bassängen med stimmande och skrikande barn.
Badvakter på badhus hör nog inte så bra.
I dag ska jag leta fram mina somriga skor och åka in till stan för att bevittna mitt livs första disputation. Det ska bli riktigt spännande.

Om tre veckor...

...precis idag, kommer jag äntligen att vara hemma hos mamma och pappa igen. Jag har inte träffat dom sen min födelsedag den 28:e januari och jag LÄNGTAR!
Jag vet, det är egentligen inte särskilt lång tid och jag har ju underbara K här hemma men ändå. Det är något alldeles särskilt med mamma och pappa och hundarna och alla andra djur och ja, hela Norrbyn. Jag har ju precis idag fått pappren som visar att jag faktiskt äger en helt egen tomt där i byn också.
Om tre veckor ska jag dessutom börja använda jeans igen också. Jag ska banne mej kunna ha dom utan att kvävas!

Letra Mix oxh Dödligt Svek

Det är stjärnklart och vackert och K ligger under en filt i soffan och ser på PokerFejs finalen. Ett enformigt program på min ära! Själv väntar jag på att degen till mitt lergrytebröd ska jäsa färdigt så vi kan gå ut och andas kvällsluft.
Det har varit en fantastisk dag i dag. Vår balkong ligger precis mitt i solen och i dag kom dessytom vinden från rätt håll. Det var bikinivarmt!
Vi spelade ungefär tusen omgångar Letra Mix och lyssnade på när Tomas Bolme läste Dödligt svek av Jan Mårtensson. Den mannen, Bolme alltså, har verkligen en av världens mest behagliga röster.
Mmmmm...
I morgon är det den Stora Kristofferdagen, det blir ett äventyr det!
anna

Tusen vuxenpoäng

Jag har nog fått ungefär tusen vuxenpoäng idag och klockan är inte just mer än halv elva. Jag har putsat alla fönster i lägenheten (ja, mellan dom också såklart) och duschat alla blommorna.
En trevlig vuxensak som jag och K gör, men som inte ger riktigt många poäng, är däremot att vi alltid bakar bröd, köper bara rostmackor ibland och hårdbröd.
Mitt bästa bröd är busigt. Ja, det heter faktiskt så, Busigt brytbröd.
Jag tycker att alla borde baka det för det är inte bara gott det rackarns snyggt också!
Här är receptet

Smält 50 g smör och värm det tillsammans med 5 dl mjölk

till fingertemperatur.

Smula 50 g jäst i en bunke och lös upp den i smöret och mjölken.

Tillsätt 1 tsk salt, 1/2 dl sirap

och 13-14 dl rågsikt och gör en fin, slät deg.

Täck över den med en bakhanduk och låt den jäsa i en halvtimme.

Kavla sen ut degen till en jättestor rektangel, så där som när

man bakar kanelbullar.

Bred på smör och rulla i hop den till en rulle och

skär den i lagomtjocka skivor. Vispa upp ett ägg och doppa

skivorna i det.

Doppa dom sedan i olika dekorationer som:

linfrön, solrosfrön, hirsflingor, havrekli, havregryn, rågflingor,

sesamfrön eller vad du vill. Använd gärna så många som möjligt.

Lägg de doppade skivorna tätt på en bakplåtspappersklädd plåt

och låt det jäsa under bakduken i en halvtimme till.

Grädda det sedan i 175-200 grader varm ugn i 20-30 minuter.

anna

Det är våren som kommer

Det börjar kännas som vår i luften och nästan all snö är borta.
Det här är faktiskt en av de tider på året som jag tycker allra
bäst om. Det börjar lukta en massa saker ute som blöt jord
(och en del andra otrevliga lukter somman får med på köpet och, men
vad tusan) och så behöver jag inte längre känna mej som en skummis när
jag har min vårjacka på mej (som jag använt hela vintern).
Jag längtar alltid efter påsken och nu är det inte alls långt kvar.
Tjugofem dagar bara...
Då kommer jag och K inte att ha ätit godis sen den tjugonionde januari.
Det blir exakt sjuttiotre dagar.
Gissa om jag önskar mej välfyllda godispåskägg?!
anna

Vilken valla jag använde? Klister förstås!

Jag har varit ute och kavat på längdskidor idag.
Jag tycker faktiskt inte alls om att åka längdskidor utan
föredrar att svischa ner för en välpreparerad skidbacke.
Men eftersom man blir så förbaskat vältränad av att
åka längdskidor ( för det blir man väl?) så gav jag mej alltså
ut på en tur.
Efter en och en halv timme var jag tillbaks, genomblöt och med
skavsår - i ena handen!
Föret var, som Lars Berger sa efter fristilsloppet i VM igår, det
var som att åka i lim! Man var tvungen att staka till och med i
nerförsbackarna. När jag försökte stå still och glida sögs skidorna
fast och det kändes som om jag skulle stå på näsan.
Hur som hellst är jag ändå rätt nöjd.
Jag hade bra musik i mp3 spelaren, det var nästan bara jag i spåret,
jag förbrände över 1000 kalorier och hittade ett jättefint elljusspår.
anna