Nypgreppet? - Check!

Inte konstigt att man löser hår med såna här små nypor som aldrig är stilla.

För den som undrar, eller kanske rent av oroar sej lite, är jag inte inlagd ännu, jag bara myser på allra högsta nivån.
Av söta sambon fick jag Törnrosa och Hedvig Aristocats idag så vi har hållit oss i soffan.
Snart blir det kvällsmat med hembakta polarkakor, åh vilken lyx att vara hemmafru!

Tomtar på hjärnan - och det är inte ens december!

Kommentar till föregående inlägg:
Även tomten är vaken

Är det förresten inte någon som står där ute och kikar in, någon med röd luva lite på svaj?
Vad var det som lät i hallen - en tomte?
Fortsätter det så här får jag lägga in mej över jul.

Snön lyser vit på taken, endast Anna är vaken

Nåväl, kanske inte egentligen men just i den här lägenheten i alla fall.
Här är så tyst och stilla och där ute i mörkret gnistrar snön vit i gatlyktornas gula sken - vilken morgonpoesi!

Hur får man förresten barn att ha sina strumpor på sej en hel dag?
Fast hon knappt vet att hon har fötter så åker strumporna av lika fort som dom kommer på.

Kristoffer lagar apelsinkyckling idag för att fuska sej ifrån veckans fruktranson.
Det luktar i och för sej fantastiskt så jag ska se mellan fingrarna med myglet.
I dag är lillan bättre (men inte så bra att jag tänker gå på babymassagen) så jag ska försöka komma ut på en promenad i eftermiddag.
En halvtimme med Wii fit har jag i och för sej klarat av men det räcker liksom inte.
Eftersom jag inte stack näsan utanför dörren på hela dagen igår så känner jag att en vädring är av nöden tvunget.
Dom säger ju att snön ska försvinna igen.

Kramkalas

En randig jul, tack!

Lillan och jag önskar oss ränder från Polarn och Pyret och lite dansk design i julklapp- Sebra har ljuvliga sängkläder för både stora och små!

Lugnet efter stormen

Snövinden har bedarrat liksom lillans förkylning.
Jag trodde aldrig att natten skulle ta slut men plötsligt slutade hon snörvelandas och somande lugnt och tryggt på sin pappas arm.
Usch!
Jag vill att hon aldrig mer ska behöva vara sjuk!

Idag vill jag gå ut och andas vinterluft!

Insnöade

Var ska det sluta?
Vi bor ju ändå på tredje våningen!

Magnus min käre bror, världen vore en synnerligen tråkig plats utan dej!
Puss!

Jag är lurad!

Du käre lille vän, var inte orolig, "den här" tomten var en bluff! Du om nån behöver inte vara orolig för att inte vara snäll!
Men vem är jag????? Ledtråd! på ett sätt är jag lik tomten!
Kram

Var det inte det jag visste innerst inne?!
"Tomten" var inget annat än en simpel bedragare, men jag skyller oavkortat min dummhet på för lite sömn och frisk luft.
Men vem kan då denne lurendrejare vara?
Kan det vara den resliga längden som är din gemensamma nämnare med Tomten eller din ofantliga snällhet?

Jag ger mej!

Du var mig allt en nyfiken en du!
Men det har du alltid varit.
Vem är jag. det är en av livets största frågor. och jag låter den forfarande vara obesvarad, vad skall du annars fundera på resten av året? utseende mässigt så vet du ju hur jag ser ut.
Anna lilla vågar du så här med 31 dagar kvar utmana ödet med att fundera på hur du ligger till? ett ord på vägen bara,andvänd den tiden bra!!!!
Tomten

Nu har han sannerligen gjort klart för mej vart ribban ligger och ärligt talat känner jag mej tvungen att lägga ner mitt fall.
Jag som läst etnologi borde ju sannerligen veta bättre än att reta Tomten.
Död och allmän elände är vad som drabbar den som gjort sej osams med honom!
Som det verkar på senaste komentaren så har jag ju dessutom inte skött mej vidare värst väl sen förra julen eftersom han uppmanar mej att vara rädd om den lilla tid som är kvar till julafton.
Shit, shit, shit!
Kan man använda bloggen till något gott?
Kan jag visa världen mitt hjärta av guld?

Ha tålamod Tomten, så ska du få se vad snäll jag är!

Lillan är galet förkyld och jag är orolig som vanligt.
Varför fick man inte öva på att ta sej igenom sånt här på föräldrautbildningen?!

Tomten lämnar avtryck

Vill börja med att förklara att när jag gick i skolan för 400 år sedan så var det som nu inte så viktigt med rätstavnign!
nu var du roligt jag avslöjar inte var i från jag kommer, fast du försökt så många år nu!!!!
Jag kommer som vanligt sen ni sett till att djuren fått det bra på julafton!
Tomten

Nya spår har dykt upp i Tomte-efterforskningen och jag måste medge att även om jag sätter alla julklappar i resten av mitt liv på spel så kan jag inte hejda mej.
Jag vill veta mer, driva fallet till sin spets trots att jag varnats av sötaste Johanna.

Kan inte Tomten vara så snäll och berätta lite mer om sej själv? Inga avslöjande detaljer förstås (ett känsligt ämne har jag förståt) utan bara lite generellt.
Kan du också vara så snäll och berätta lite om hur jag skött mej under året, hur jag ligger till liksom? Jag antar att det är sånt som Tomten pysslar med under våren och så?!

Vänligen Anna

Testing, testing!

Hon kan låta också!

Shit!

Okej, var jag nervös innan i min ovetskap så gör den här kommentaren mej riktigt omskakad!
"Klart jag kollar och är insatt, den nya tekniken har hjälpt mig och nissarna otroligt mycke.
Tomten"

Det märkliga är bara att "Tomten" inte verkar så haj på språket.
Det heter väl mycket, inte mycke?.
Men vad vet jag, det kan ju vara en dialektal avvikelse bara.

Frågan är nu bara: betyder det här att jag ska falla för trenden och skriva en önskelista jag med?
Spontant känner jag att jag kanske, med risk för att bli helt klapplös, måste testa "Tomten" lite först, för att vara säker på att jag inte fallit i händerna på en första gradens bedragare.

Så Tomten, svara på det här om du kan!
Från vilken ort kommer du och hur dags brukar du besöka Berglunds på julafton?

Puss och kram från Anna

Giftigt till babyn?

Som nybörjare i nappflaskdjungeln blir man ju lite nervös när man i senaste mama läser att det finns flaskor som innehåller canserframkallande polykarbinat.
På www.barnnet.se finns i alla fall en lista över alla som är giftfria för den som nojar som jag.

Men visst kunde jag andas ut. Hedvigs flaska (här under) fanns i rätt lista.

Tevekväll och fredagsmys!

Vem är det egentligen som är tomte i år?

På bloggarna jag läser dyker det upp önskelistor i lika stora mängder som svampar en varm och regnig höst.
Kan det faktiskt vara så att det vi skriver granskas av Tomten him self?
Det gör mej lite nervös faktiskt.

Så Tomten, om du läser det här och undrar vad vi i Flogsta önskar oss så kan du väl lämna en liten kommentar?
Det skulle ju bevisa både det ena och det andra.

Det här är mina kompisar!

Lukas och Mio - dom bästa kompisarna man kan tänka sej!
Det är fantastiskt att Mio som bara är två dagar yngre än Hedvig är ett helt kilo lättare.
Medan barnen lekte på golvet blev Joanna och jag bortskämda med Aloe Verafotbad och mumsigt fika.
Att vara mammaledig är på mer än ett sätt som en dröm!

Vi övar

Det kommer inte, även om det är himla mysigt, att ammas för evigt så nu övar vi med pump och flaska.
Duktiga lilla unge!

O'ops I Did It Again!

Nu har jag lyssnat på Peter Jöbacks julskiva före första advent igen.
Jag skäms!
Marie, snälla, säg att jag inte är ensam!

Ny bodybutter

...och jag luktar och känner mej som en liten karamell.
En lite märklig känsla men mjuk och len i allra högsta grad.
Tack så mycket!

The American style

Då när vi fick kläderna i april kändes dom så små, så små.
Nu när hon äntligen kan ha dom är hon faktiskt rätt stor!

Dom där blommorna...

...som vi fick vakta när Ann och Bengt åkte till USA, dom kommer ta mej sjutton att överleva oss alla.
Skojigt!
Det känns så himla husmoderligt att både tvätta och plantera om blommor (skott jag tagit och lyckats få rötter på till på köpet) på samma dag.
Nästan lite för husmoderligt...

Jag borde också kasta mej huvudstupa in i bloggvärldens debatter, dom som jag bara läser om i efterhand, och då och då kliva ut ur min lyckliga lilla familjebubbla.
Jag borde också skandera: Nolltolerans! och visa hur fel jag till exempel tycker att det är att kombinera all sorts alkoholkonsumtion med små ömtåliga barn.
Jag har också åsikter.
Bara så ni vet.
Men det är tusan så mycket roligare att skriva om och visa hur söt dottern och sambon är!

Det roligaste

...är att sitta på bordet!




(på haklappen står: sluta tjata annars flyttar jag till farmor)

Födelsedag!

Kristoffer har fått ett Wii-fit av mej och Hedvig.
Det är skojigt på riktigt!

Mitt i natten kvittrar telefonen till, ett sms har trillat in.
"Är du vaken?"
"Ja"
"Då kommer vi in en sväng"
Snart står min lilla storebror där i hallen med sin nya flamma.
Efter en kvar är dom borta igen och man undrar nästan om man drömt det hela.

Jag har förresten köpt ett regnskydd till vagnen.
Nu finns tyvär ingen chans längre att stanna inne och skylla på att vädret inte är lämpligt för promenad.
Men vår gamla fröken hade nog trots allt rätt - "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder!".

Just nu

...och så snöar det!
I kväll blir det kalas.
Vi har en hulkengrön tårta i kylen och jag har gömt en stor present under sängen.

Glad söndag!

Hedvig i helgen

Annas lilla ängel!


Skötbordet - platsen där allt roligt händer!



"När mamma busar då skrattar man" gammalt djungelordspråk


Shit vad man blir trött av att gå på stan (och vilken hejare man som förste vagnförare blir på att klarar rulltrapporna!)


Farfar läser så bra om "De stora slagen" att både pappa och dotter blir synnerligen intresserade.

Snart tar jag dej!

Varning!
Nypgrepp övas flitigt.

Ny dag, nya tag!
I dag ska här städas och handlas.
Jag älskar att det alltid blir helg redan på torsdagkväll i den här familjen!

Nej,

babymassagen är inget för oss!
Hedvig vred sej som en mask, mina kinder hettade av värmen och jag kände mej fånig när jag behövde svara på frågor om hur mycket jag masserat i veckan och vad jag tyckte var bra med den.
Visst har jag strykit henne lite på benen i veckan, det har jag men något vidare masserande har det ju i ärlighetens namn inte blivit.

Men kanske är det inte just bara massagen.
Jag känner mej så liten och orolig, vill helst åka med henne till en doktor som kan göra alla möjliga undersökningar.
Lyckan nyss över att hon sover hela nätterna är som bortblåst.
Ska hon verkligen sova så där mycket?
Är hon tillräckligt stark i nacken för sin ålder?
Väger hon för mycket?
Har hon snett huvud?
Är det farligt att hon har nött bort håret i nacken?
Har hon för stora kinder?
Skelar hon för mycket?
Jollrar hon för lite?
Jag kan fortsätta i en evighet och inte blir det bättre för det!

Det är nog det äckliga vädrets fel. Ge mej lite glittrig frost för tusan och låt det snabbt bli fredag så vi äntligen får gå till BVC!

Okej, jag har gett Babybjörnen en ny chans.
Det är ju otroligt lämpligt att kunna ha lillan med och ändå göra lite nyttiga saker.
Nu är hon så pass stadig att jag inte behöver vara lika nervös och så tror jag att hon tycker det är spännande att följa med och titta på nya saker - som tvättmaskinerna i tvättstugan.

Det är helt galet vad hon börjat sova bra nu också.
Hon kan somna kring elva och sova till sex. Då vill hon ha lite mat och en ny blöja innan hon nöjt sover vidare någon timme till.
Underbara lilla unge!

Pappa - vilken höjdare!

Så firar vi vår allra första farsdag - vad härligt!
Kristoffer har fått ett fotbolsspel, som han har svårt att slita sej från, och nappar med phytagoras sats till lillan.
Nu går det inte att ta miste på att hon är dotter till en fysiker!

Vi hade en heldag i bilen igår, åkte varv på varv kring Barkaby för att försöka hitta Netonnet men utan framgång.
Till sist nöjde sej Kristoffer med någon liknande affär medan jag och Hedvig skötte behov som mat och ombyte galant i volvons baksäte.
I Enköping laddade vi batterierna med burgare från McDonalds, fortfarande i bilen, innan vi letade upp Mumsige Martins lya på Generatorsgatan - en passande adress för en ingengör på min ära!
Efter att ha kramat om den mumsige och klappat Johan på skägget styrde vi hemåt i dimman, nöjda med dagen.

Idag

..ska jag till min gamla barnmorska på efterkontroll förresten.
Jag känner mej inte helt nöjd med den situationen men det ska bli skönt att ha det gjort.

Jag är också i valet och kvalet över hurvida jag ska läsa klart Etnologi A eller inte. Sista momentet börjar i december och är klart i januari och det finns en stor chans till ett hyfsat betyg men - hur viktigt är det egentligen?
Jag är ju redan magister för tusan!

Angel - vilken skitfilm!

Jag har alltid älskat Änglagård och varit svag för svenska filmer lite över lag, men det här var ju pinsamt.
Som att vara bortbjuden och plötsligt hamna i ett storbråk mellan värden och värdinnan kändes det.
Gräsligt!

Däremot har jag fått upp ögonen för Åsa Larsson igen.
Tacka vet jag bra deckare!

Det är som förgjort!

Så fort jag ens tänker tanken: "Nu vore det skojigt att blogga lite.", är Hedvig som en hök.
In i den allra djupaste sömnen hör hon mina tankar och slår genast upp sina blå.
Är hon mätt och belåten blir hon genast hungrig och är hon glad, ja då blir hon plötsligt tvärarg.

Nu ligger hon vid mina fötter och kämpar. Så fort jag lägger henne på magen jobbar hon som bara den. Framåt, framåt, framåt vill hon!



Det stackars barnet har dessutom blivit flintis på en fläck. Jag håller tummarna för en tilltagande hårväxt.

Innan man vet ordet av...

Det är ta mej tusan omöjligt att få Hedvig att ligga kvar på magen bara så där!
Men jag vänder och vänder igen eftersom jag inbillar mej att det är hög tid att se till så lillan inte får ett alldeles snett och vint huvud.

Idag står det babymassage på schemat.
Det ska bli intressant.

Hedvig och den magiska nappen

Jag har blivit utmanad av Johanna!

Sju saker om mig:

1. Jag är en impulsköpare och lämnar tillbaks eller byter säkert hälften av allt jag handlar. Byter jag inte så våndas jag alltid i några dagar - är det här en bra sak verkligen, borde jag inte valt en annan färg och så vidare, och så vidare in absurdum! En gång fick Kristoffer köra mej tillbaks till Göteborg, en omväg på mer en tio mil, för att lämna tillbaks en snygg men aningen speciell Dieseljacka som jag köpt.

2. Jag har dessutom, precis som mina mamma, fantastiskt svårt att göra mej av med saker. Nu när vi var uppe i Hälsingland slängdes saker till höger och vänster till synes helt osentimentalt när gamla barnsaker gicks igenom. Mamma och jag vi flyttar mer saker från ett ställe till ett annat när vi rensar. Man vet ju aldrig vad som plötsligt kan vara bra att ha!



3. Jag är maniskt rädd för ormar och skriker okontrollerat om jag får syn på en i den fria naturen.

4. När det är kallt ute fryser jag alltid mest om låren och har därför extra små kortkalsonger under mina vanliga långkalsonger.

5. Om vi fått en pojke i stället för Hedvig skulle han ha hetat Tage efter Tage Danielsson. Vem vet, det kanske blir syskon någon gång...

6. Jag gillar när det är grått, ruskigt och mulet ute. Om man går ut så känner man sej extra duktig när man kommer in igen och är man inne kan man med gott samvete häcka i soffan under en filt.

7. Jag älskar att åka skidor, fort, fort i stora, mjuka svängar.

Nu utmanar jag Bettan, Lina, Maria, Hanna, Susanna, Anna och Malin
De regler som gäller är :
- Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
-Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
-Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Ett riktigt Uppsalaväder det är när himlen är helt grå eller dimman ligger tjock - hela dagen.
Så är det idag.
Förut hatade, hatade, hatade jag det men nu är det bara en del av allt det där som är hemma. Jag vet att solen ändå alltid finns där bakom molnen någonstans.

Igår eftermiddag, strax innan solen plötsligt gick ner, snörde jag skorna ordentligt och tog på mej understället.
Upp för backen mellan Flogsta och Ekeby bankade hjärtat hårt i bröstet - det är sånt som får mej att känna att jag lever.
Hemma väntade badet, en söt sambo och ett soligt litet barn.

Vi har en blöjfri söndag på Flogstavägen.
Det genererar ett mindre berg av våta handdukar men är ändå rätt mysigt.
Annars skiner solen och jag tror knappt livet kan vara bättre!

Hedvig hälsar:

Tack för bodyn farmor!

Hur svårt kan det vara?

Så sitter vi där i soffan, jag och älsklingsMarie, med två ihopblandade pussel, såna där för barn med små röda knoppar på varje bit.
-"Åh, här är apan, titta Hedvig!", utbrister vi, den måste ju vara här!
Efter mycket vridande och vändande inser vi att det är fel plats.
Shit!
Man har mycket kvar att lära vad det gäller barn!