Jag är inte alls avundsjuk...

...på alla som ska springa Stockholm Marathon idag.
Förra året vid den här tiden var jag (lite för dåligt tränad men ändå) färdigladdad och lite nervös inför starten.
Då tyckte vi att det var helt galet varmt och det verkar ju inte direkt vara svalare i år.
Fyra komma två mil låter vansinnigt långt förstås men det har sannerligen sin charm det där.
Att få springa sista varvet inne på Stadion när man vet att man faktiskt klarat det är nog helt klart en av mina bästa löpupplevelser.
Men som skrivet, idag är jag inte avundsjuk.

Med strumpor och skor

För en vecka sen fick jag beröm av min lilla pappa för att jag hållit mej så lugn och samlad (det vill säga inte på vanligt Annamanér gråtit så tårarna sprutade) trots att det blivit fel på mina utskrivna uppsatser som dom hade med sej.
Han tyckte verkligen att det märktes att jag blivit tjugofem, sa han.
Igår märkte jag det själv.
När vi skulle ut på kvällspromenaden i den fantatiska majkvällen tog jag strumpor på mej trots att jag hade mina birkenstocktofflor och trots att det var så varmt.
För det första tycker jag att kombinationen tofflor och strumpor är fantastiskt ful och för det andra är mina fötter redan så varma utan strumpor.

Men gud så skönt det är att slippa skavsår!

Bjudgodis och Ögongodis

Godaste smaken smultron/mint i favoritskålen.

Idag har jag avverkat tre olika kopieringsställen på stan.
Det finns visst fler än så.
En helt ny värld har öppnat sej.

Våra närmsta grannar i väst

Tro det eller ej, en flock inte så ulliga men väldigt gulliga får.
Kan du se dom?

Måndag betyder självmätning

Det görs förstås en studie här i Uppsala, studeiernas högsäte, och i den är vi med.
Vad det innebär är egentligen att jag varje måndag lägger mej på golvet och mäter symfus fundus (ett sånt synerligen tjusigt ord!) måttet medan Kristoffer sitter bredvid och för protokoll.

Sjalen jag skrev om igår blev så till slut färdig men om det verkligen blev en sjal det är jag sannerligen osäker på.
Kristoffer skrattade gott och tyckte att det liknade ett skägg.
Ett väldigt långt, brunulligt skägg - det är inte alla som kan sticka ett sånt!




Nästa gång, då blir det rätt och snyggt i alla fall.

Blir det en pojke eller en flicka?

Magens form
Pojke: Utstående mage som inte syns bakifrån
Flicka:Utbredd mage som sätter sig även på sidorna.

Pigmentrand på magen
Pojke:Lång tydlig rand
Flicka:Ingen rand

Babyns hjärtfrekvens
Pojke: Hjärtfrekvens under 140 slag/min.
Flicka:Hjärtfrekvens över 140 slag/min

Mammans skönhet under graviditeten
Pojke: Bibehållen skönhet
Flicka: Tagit sim mammas skönhet

Halsbränna
Pojke: Mycket halsbränna
Flicka: Lite eller ingen halsbränna

Babyn sparkar
Pojke: Mycket
Flicka: Mindre

På ultraljudsbilden
Pojke: Håller händerna mellan benen
Flicka: Håller händerna någon annan stans

Urinvägsinfektion
Pojke: Inga
Flicka: Många

Var i magen ligger babyn
Pojke: Ligger högt
Flicka: Ligger lågt

Befruktningsdatum
Pojke: Udda datum
Flicka:Jämnt datum

Blödande tandkött
Pojke: Mindre blödande
Flicka: Mycket blödande

Utstående navel
Pojke:Senare under graviditeten
Flicka: Tidigt i graviditeten

Mamma sugen på
Pojke:Choklad
Flicka:Citron

Mamma illamående
Pojke: Inte
Flicka: Mycket

Håret på mammas ben
Pojke: Växer snabbare
Flicka: Växer som vanligt

Vad hade alla människor egentligen väntat sej?
Att hela Europa skulle falla pladask för Hero och ge alla fyrtio, eller hur många de nu var, tolvorna till Perelli?

Coolast var ju Bosnien Hercegovina och Frankrike, no doubt!

En halv mamma åtminstone, eller?

Det är ju, om nu någon skulle ha lyckats undgå det, Morsdag idag.
Om jag inte hade en så snäll sambo som ger mej presenter var och varannan fredag så skulle jag nog åtminstone ha önskat mej en liten present idag.
För blir man inte mamma så snart det lilla grynet börjar växa?

Senaste projektet

Mitt senaste projekt är en sjal i brun mohair eftersom jag hade ett nystan över.
Den kallas Fågelöga men om det blir så värst likt sjalen på bilden i mönstret vet jag inte.
Roligt är det i alla fall och skam den som ger sej.
Efter sommaren kommer jag att vara professionell sjalstickare.

Tjugoåtta veckor avklarade och den älskade lilla bebisen tumlar omkring därinne på ett alldeles obeskrivligt sätt.
Om tolv veckor bara är den faktiskt helt redo.
Jag längtar.

Degree Project for Master of Arts

Före...


Efter...


Mina söta föräldrar kom och hälsade på igår och hade med sej min färdiga uppsats som Pelle skrivit ut.
Det visade sej dock att hans dator inte haft samma typsnitt som min utan bytt alla rubriker till ett helt annat.
Gaaah!
Otur!
Framsidan såg ut som något som katten släpat in!
Tusan!
Min älskade oumbärliga datasuport kunde ändå ordna allt så nu finns det ett fint exemplar.
Tack för hjälpen!

Jag steg upp klockan fem samtidigt som tidningsbudet petade in tidningarna genom brevinkastet (vilket för övrigt borde heta just tidningsinkastet eller kanske reklamspringan eftersom vi sällan får några brev) fast jag ställt klockan på halv sex.
Min deadline med uppsatsen hade jag satt till nio men med en sån här vansinnig prestationsvånda var det förstås omöjligt att sova så nu är den klar.

Shit!

Den är klar!

Jag kan knappt förstå vad jag själv skriver.

Nu ska jag bara ägna mej åt samboliv och stickning tills på onsdag.
Ljuva liv!

Jag har en rolig brorson.
Han tycker att familjens nytillskott, en liten kaninunge, ska döpas till Husbocken.
Har jag sagt hur fantastiskt rolig han är?

Än så länge har jag inte lagt mina fina Sauconys på hyllan (där finns för övrigt knappt plats för några skor).
Jag springer sannerligen varken långt eller fort men skönt är det!

Matchande mössa

Förr eller senare måste det väl för hoppningsvis bli vinter i bebisens liv?

Shout Out Louds.
Jag ryser!
Det är så här som musik ska göras.

Vantar till små, små händer

Jag har blivit beroende av att sticka.

Idag har jag varit hos tandläkaren.
Hon hette något i stil med Gullig och pratade glatt på om sin egen elvamånaders dotter och sin graviditet så fort hon såg min runda mage.
Även om det ilade lite när hon tog bort tandsten och även fast det är äckligt att skölja med fluor så gillar jag faktiskt att gå till tandläkaren.
Dom har ett grönt väntrum som är tusen gånger trevligare både än Flogsta vårdcentrals väntrum i Samariterhemmet och de jag varit i på Akademiska.
Det är bara prislappen på besöket som är hemsk!

Här om natten drömde jag att jag bjudit hem mej själv till en fest hos blogg-Engla.
Jag tyckte ju att jag kände henne jätteväl eftersom jag läser hennes blogg varje dag men hon hade förstås ingen aning om vem jag.
Hon höll i alla fall god min men gudars vad det var en pinsam dröm.
Det var nog nästan lika pinsamt som jag tror det är att drömma att man plötsligt är naken.

Jag skulle försöka knäppa kort på hur fint mitt hår har blivit sen Lina klippt det och sen det fått vara ute i regnet en hel dag men utan vidare resultat.
Lockarna syns inte och ansiktet gör konstiga grimaser.

Sötaste knapparna till sötaste koftan till världens antagligen sötaste bebis.
Okej, jag är kanske lite partisk men vad tusan!

Åh, vad det är roligt att pyssla!

Valken på stickfingret har blivit större men nu är alla delarna klara.
I morgon ska jag botanisera i garnaffären efter söta knappar och kanske ett tyg att ha på insidan.

Nu väntar vi med spänning på hockeyn men eftersom vi inte har rätt kanal får vi lyssna på radion. Det kan nog bli hur mysigt som hellst.
Dessutom är det lättare att sticka till radion än till teven.

Jag hade fått ett mail från min handledare där det stod att min uppsats är på god väg och att den nog bör bli klar till den fjärde juni.
Jag har ju redan bestämt att den ska vara klar tills dess och fram tills nu har allt känts riktigt bra.
Hjälp!

Jag stickar så fingertopparna blir alldeles ömma men det är nästan det som är tjusningen med att sticka. Det ska ju kännas att man gör något.
En vit babykofta ska det bli och än så länge är den underbart fin i mina visioner.
Jag kanske lägger upp en bild snart.

Annars känner jag mej lite som i ett uppsatsvakum.
Om en vecka skickar jag den till Pelle på tryckning och då är det liksom klart, definitivt.
Sånt är alltid så läskigt, det finns ju tusen saker om inte fler som skulle kunna bli ännu bättre än vad de redan är. Och har jag verkligen kommit ihåg allt viktigt och stavat allt rätt?
Shit!

Syjunta

Jag fick följa med Theres till hennes tjejkompisar på syjunta igår och tusan vad det var trevligt!
Det virkades mormorsrutor, kläddes om båtdynor och stickades på en babykofta så det stod härliga till.
Det här var verkligen något helt annat än när jag var liten och inte kunde sova utan smög upp och tittade på tanterna i köket.
Dom kändes så gamla.
Alltså borde jag kanske ha kännt mej gammal igår?
Det gjorde jag inte.
Det här med att vara vuxen känns fortfarande bara som en lek.

"Nu går jag och skriver" säger jag till Kristoffer och så här en halvtimme senare har jag ändå inte gjort ett dugg nytta.
Det är nästan så jag skäms.
Men nu, nu ska jag faktiskt skriva.

Inatt sov jag med en kylklamp under täcket för att mina fötter skulle bli kalla.
Det funkade väl i ärlighetens namn sådär men jag sov som en stock.

Dagens äventyr

I dag har jag och kristoffer cyklat genom blåsten med varsitt Robin cd-ställ bak på pakethållaren ända från Ulleråker till Flogsta.
Det var mycket enklare än det låter faktiskt.
Nu är alla skivorna sorterade och oj vad tjusigt det blev!

Den sprider sej som en löpeld bland bloggarna

så jag tycker inte att jag kan smita undan längre

För 5 år sedan...
Firade jag min första vår i Uppsala och åke till polcirkeln med ett gäng vansinniga arkeologer där vi låtsades att vi efter ett års studier var fullfjädrade utgrävningsspecialister

För 3 år sedan...
Började jag så smått förstå att Kristoffer verkligen är bäst

För 1 år sedan...
Laddade jag för vårbal, om än inte på slottet så på Västgöta nation och testade så gott som dagligen min rosa balstass.

För 3 månader sedan...
Flyttade Kristoffer in i sitt studierum och på teve visades skidåkning, skidåkning och ännu mera skidåkning

Igår...
Såg jag Sömnlös i Seattle och solade på balkongen

Imorgon...
Kollar vi in cyklister med "Lillstrumpa och Syster Yster"

Om ett år...
Är jag tjusig intendent i kjol och blus

100 höjdare

Det är hundra dagar kvar till den 17 augusti idag.
Hundra fantastiska dagar om ni frågar mej. Jag älskar att vara med barn!
Den här hundradagarsgränsen har jag gått och längtat efter riktigt länge men när den nu äntligen är här känns det som att imorgon, när det är 99 dagar kvar, det är då vi ska fira på riktigt.

Tvåsiffrigt liksom. Inte illa!

Dagens dilemma

Vad gör man när barnmorskan ringer upp klockan nio en fredagsmorgon och berättar att proverna man lämnat är på gränsen men att hon ska prata med en läkare på mångdag och att jag ska ringa om det börjar kliar mer?
Ska man bli orolig och hyserisk eller hålla sej lugn och sansad eftersom på gränsen faktiskt inte kan sägas betyda något riktigt dåligt?

Jag känner mej lite orolig faktiskt.

Det är väl klart som sjutton att det kommer att klia något alldeles infernaliskt hela helgen eftersom jag kommer att kunna sluta tänka på det.
Jag får nog helt enkelt försöka intala mej att eftersom jag mår minst lika bra som alltid och att hon inte tyckte att hon behövde prata med doktorn förens på måndag så är det nog inte någon större fara.

Eller?

Vad gör man när man vaknar halv fyra och sen omöjligt kan somna om eftersom solen gått upp och det är så himla vackert med våren?
Jag har ätit sportmackor, druckigt ett stort glas vatten och lyssnat på radio men det har hittills inte hjälpt.
Jag kanske helt enkelt inte vill somna om.

I går såg vi filmen the Terminal med Tom Hanks.
Herregud, om ni inte sett den så se den bums!
Han är så söt och snäll och...hmm...rysk.
När den kom såg jag den på bio på den mest romantiska date jag varit på någonsin.
Den började med rosor, taxi in till stan, restaurangbesök, bio och chokladpraliner och avslutades på en hemlig balkong på ett tak till tonerna av Joni Mitchell...
Jag säger då det, vilken man!

I dag har jag bunkrat favoritschampot.
Inget, utom möjligen sommarens våtvarma asfalt och nyklippt gräs, luktar så gott som det här.

På Flogsta vårdcentral

Efter en massa knaster och brus hörde vi plötsligt ett rytmiskt svisch, svisch, svisch, svisch, som snabba små fågelvingar.
Det var babyns hjärta som slog.
Med bara några snabba tryckningar kunde hon säga precis hur den låg därinne, med huvudet nedåt och benen och armarna åt höger.
Ibland önskar jag att jag vore barnmorska själv så jag också kunde känna.
Nu ska jag öva mej på att mäta magen själv varje vecka och känna var livmodern börjar och slutar.
Det känns lite spännande faktiskt.

Det var skönt!
Nu ska jag bara kalasladda.
Det är tårtkalas hos världens gulligaste Therese i kväll.

Det ska joggas idag och vi har laddat med havregrynsgröt.
Jag känner mej ärligt talat lite så där laddad men det kommer nog att kännas skönt.
Sen, efteråt...

Sven Nordqvist kommer till stan och signerar böcker idag.
Gissa vem som kommer att stå först i kön?!

Jag vet äntligen vad mitt behov är, mitt craving som det visst kallas, det är böcker.
Skönlitteratur i alla former och format, jag tror aldrig att jag kommer att få nog.

Mumsige Martin är på besök och jag låter Kristoffer ha killsnack med honom i köket.
Vi måste sannerligen få honom att bo kvar i Eskilstuna så länge att vi kan åka dit med babyn. Vilken höjdare att få träffa både "världens mumsigate farbror" och kolla in dom vita tigrarna.
Han verkar dock inte helt lättövertalad.

Grattis!

I dag är det min lilla storebrors födelsedag!
Är han inte gullig?!