Kristoffer, här kommer ett inlägg precis bara till dej!
Det är konstigt det här med hur olika allt är om man är i Koldemo eller i Kilafors. Jag menar, tre mil är ju inte direkt något avstånd att tala om och dom börjar ju trots allt på K båda två.
I Koldemo är allt litet utom mängden godis. Man äter en eller två små portioner till middag och kanske två ostmackor och en mugg te till frukost. Ostarna är dessutom små, runda och söta.
I Kilafors där äter man gärna två stora portioner och både mackor och gröt till frukost. Ostarna här är dessutom minst fyra gånger större.
Det här har jag funderat på idag.
Puss och Kram min älskling!

Kanske kommer jag att komma i håg den här julen som en av de bästa, eller åtminstone den mest spännande och förväntansfulla.
Trots att helgen snart är slut sitter känslan kvar och det kommer den nog, när jag tänker efter en smula, att göra länge än.
Bland presenterna fanns ett finfint armband, böcker och nagellack och biljetter till Waterloo på Orbadens scen i sommar.
Det blev ingen fest igår men tr mej, jag är nöjd, nöjdare, nöjdast ändå!
God fortsättning världen!

Det har varit en formidabel afton hitintills i den Kraft/Berglundska boningen.
I min myshörna, i den stora gröna fåtöljen, har jag suttit med en skål praliner och Viveca Lärns En fröjfdefull jul.
Från teven hördes Kalle Ankas tjatter och sambons gulliga skratt.
Utanför fönstret gnistrade frosten i allt det sammetssvarta som om någon blåst glittrande stoft från något lågtflygande nattmoln.
Snart är det jul och allt är helt enkelt fantastiskt!

I går ställde jag och Jessica upp i Salongens pepparkakshustävling med vår tolkning av Barcelona paviljongen av Mies van der Rohe.
Vi vann inte (fick stryk av en rackarns imponerande stavkyrka) men fick mycket beröm för vårt fyndiga vatten (av krossade Vics Blue).

Det är fredag och termometern utanför fönstret visar fortfarande minusgrader.
Som de senaste mornarna har jag gått upp lite tidigare, helt ensam, och tittat på julkalendern.
Jag måste säga att jag inte riktigt gillar den, ja inte ens längtar särskilt tills nästa avsnitt, men den ger lite av den där "nu-väntar-jag-på-julafton" känslan i alla fall.
Egentligen kan jag inte sätta fingret på varför jag inte gillar den, den känns bara platt och trist på nått sätt.
I dag sitter jag annars med min tenta och städar sen lägenheten med Kristoffer för sista gången innan vi drar norrut.
Det ska rimmas på julklapparna också och lackas.

London var inte bara fantastiskt det var varmt också, säkert femton grader, och även om det regnade var det inte någon fara.
Vårt hotell låg i närheten av Notting Hill och var tjusigt vitt på utsidan men mer som lustiga huset på insidan. De heltäckningsmatteklädda trapporna vindlade sej upp till vårt rum på fjärde våningen (hissen var förliten för att det skulle kännas riktigt bekvämt att vara två i den) och ju längre upp man kom detso gladare var man att den där läskiga mattan faktiskt låg där. Golvet svajade nämligen betänkligt.
Varje dag tog vi vägen genom Hyde park för att komma in till Oxford sreret och därifrån vidare till allt möjligt. Det fanns mycket att se på!
Även om jag (vilket jag aldrig trodde att jag skulle få göra) fick använda uttrycket "my feets are killing me" spelar det ingen roll för det var en upplevelse.
Särskilt Madame Tosauds och Tuthankamon utställningen!

Dagens julkalenderpaket: Marilyn Monroe boxen Diamond collection, men utan skivor.

Nu är det bara timmar kvar. Snart lyfter vi mot London.

Dagens julkalenderpaket:

Martina Haags: Underbar och älskad av alla