Glad morsdag

Vi festar med holländska jordgubbar (man tar vad man får) och grädde i massor. Hedvig överraskade mej i morse med ett tjusigt set med olikfärgade skärbrädor.
Min mams får klara sej till nästa helg.

En sommar åkte min mamma förresten traktor en hel dag.
När hon sen kom hem och berättade om sin dag visade det sej att hon sett en tomte, eller möjligtvis en pingvin, vid åkerkanten.
Hon var övertygad, det kunde inte ha varit något annat. Basta!
Senare visade det sej att det måste ha varit en häger.
Det är roligt att ha en mamma som min!

Igår hörde jag, på tal om föräldrar pappas elefantsång på radion och trodde att jag skulle svimma.
Kära syskon, ni förstår väl vad jag menar?!
Finns det något värre än när han kommer till elefantsången?

Söt

Har ni sett påslakanet?
Vad jag älskar att min bror är född på sjuttitalet!

Majskolvspremiär

Minns ni?

Jag skulle fixa nåt på IKEA när familjen var borta och det gjorde jag ju. Resultatet blev det här.
I Hedvigs rum.

I köket.

Nu är det Max som gäller

Efter snart två år har hon fattat galoppen. Det här med böcker, det är livet!

 

När Du kommer hem

Jag har inte träffat min sambo annat än med min röst i hans öra (på något nagiskt sätt som visst kallas att telefonera) sen i söndags kväll och känner att det kanske vore bra att förbereda honom inför hemkomsten imorgon.

1. Jag har med mammas hjälp slingat håret och blivit ljusare. Rätt mycket ljusare.

2. Jag har solexem på armarna som flammar upp så fort jag bara tänker sol och bär därför burka, eller åtminstone långärmat.

3. Det finns bara frukt, grönsaker och surdegsbröd i kyl och skafferi.

4, Jag är varm och svettig som om jag ständigt befann mej i en bastu (kanske tack vare det långärmade) och måste ständigt ha nya isbitar till hands.

För att inte tala om alla andra gräsänkeolater jag lagt mej till med.
Välkommen hem min älskling!

Jag behöver bums lära mej att knyta en tjusig rosett av ett rätt så turkost sidenband.
Hjälp välkomnas med öppna armar.

onsdag

Det är så varmt över allt!
Först nu, när jag redan borde ha somnat för en sisådär fyrtio minuter sen (jag vet för jag har levt med mej själv i tjugosju år) för att vara pigg och rask imorgon, börjar lägenheten bli skönt sval och fyllas med vårkvällens allra underbaraste dofter.

Vi har så otroligt mycket post att ta hand om på jobbet nu och jag har börjat sju och inte gått hem förän halv fem sen i måndags.
Tur att resten av lilla familjen inte är hemma när arbetet tar så mycket tid. Förhoppningsvis lugnar det ner sej framåt fredag i samma veva som dom äntligen kommer hem.

Tänkte ge mej ut och springa en kortis idag men jag var helt enkelt alldeles för varm, nästan kokande, så jag höll mej hemma och bakade bröd (! svalkande sysselsättning det vet ju varenda en)och städade lägenheten.
I morgon blir det en runda vare sej det är varmt eller inte. jag behöver det för att kunna tänka.
Ska cykla till IKEA också och köpa någonting.
När kameran kommer hem på fredag ska jag visa vad.

Nu ska jag läsa Kung Liljekonvalje av Dungen och se klart Sopranos avsnittet medan jag blir tillräckligt kall för att sova.

Älskar dig i nöd och lust

Tog cykel vidare västerut efter jobbet trots att jag slutade närmare halv fem och parkerade utanför Hannas hus i gamla kära Flogsta.
(Tänk att jag svängde in framför huset just som du kom ut Hanna, det måste ha varit förutbestämt).
Jag har längtat efter min gamla Hågarunda den senaste veckan, det har jag.
När jag en timme senare stannade ved hojen var jag trött.
Motsträviga lemmar, motvind och motljus, det är en prövning för en trött brevduva.

Nu ser jag fram mot nästa pass och önskar mej medvind och molnig himmel men hur det än blir älskar jag i nöd och lust.

Älskade ungen

(jag gillar mammas nya kamera också, det gör jag baske mej)

Vårbröllop med sommarkänsla

Trevligt, synnerligen trevligt.
(lita för bövelen inte på dom arga annaögonen, gammalt djungelordspråk)

Dagens kick

Nervös cyklade jag till Tövädersgatan för att möta upp min löpdate, eller Lina och Mattias om man ska vara noga, vid halv tio.
Vi skulle springa tretton kilometer, kanske femton, i lagomt tempo.
Redan efter några kilometer blev jag förvånad över hur lätt det gick, jag som trodde jag skulle få kämpa som ett djur för att hålla farten.
Vid ett vägskäl skulle vi så alltså välja en liten avstickare för att få dom där extra två kilometrarna.
Innan det var färdigt hade vi sprungit, inte femton utan tjugofyra och halvmatan på två noll fem! (Mattias hade gps-klocka och koll på varje steg).

Sen åt vi lunch i Linas hemtrevliga kök och alla bekymmer var borta ur världen.
Endorfiner, ljuvliga endorfiner!

Onsdag

Man borde alltid se till att stiga upp samtidigt som tidningsbuden.
Se solens röda kula stiga upp över stans skira grönska och andas frisk morgonluft.
Redan har jag tvättat och satt mina surdegar på jäsning. Ett valnöt och ett dinkel med en gnutta av våren i bara för smakens skull.
Om dom blir bra ska jag blogga recepten, det ska jag banne mej.

Nu ska jag testa Maries ugnsbakade gröt till frukost innan jag ger mej av på nya äventyr.

Marie & jag

Jag & Marie.
Har man tillfälligt tappat sin familj är man förbaskat glad att ha sin bästis, alla kategorier, i stan.
Hon spöade mej i backlöpning i går och accelererade som ett jehu men jag älskar henne ändå.
I eftermiddag ses vi igen och imorrn...

När slutade jag att vara blondin?

Titta på bilderna i förra inlägget.
Man ser en ljuslockig liten tjej och en väldigt oblond mamma.
Jag känner mej fortfarande som en blondin när jag tittare mej i spegel, hur gick det här till?

Jag måste ta itu med det här håret, för nöjd, det är jag banne mej inte.
Några tips?

Bye bye baby

Så åker dom igen idag och lämnar mej i stan.
Åt fanders med Bror Hjorth, City Mail och Ängslunda.

Det här med småbröder (nåja, systersöner om man ska vara petig)

I dag fyller min år och önskade sej en dammsugare.
Inte kakan utan en att städa med.
Hur gick det till, när blev han så stor?

Surdegspizza

"Den smakar inte alls konstigt" kommenterade Kristoffer och tog en munsbit av den krispiga bottnen.

Nytillskott i den Berglundska familjen

Premiärlejon

Med kart... nej annonsbladet, i högsta hugg stegade vi in på nyöppnade City Gross.
Men var Root Beer verkligen det bästa kapet?

Mattias tar sitt ansvar

Är man faddergudfar så ingår det en del lek.
Hedvig tycker det är toppen.

Min coach, min caddy

Det här är Hedvig, arton månader.
När jag springer sitter hon i sin vagn och ropar "Heja mamma" och räcker mej vattenflaskan när jag börjar se törstig ut.

Jodå, jag bakar

Idag svängde jag ihop valnötsbrödet från Pain de Martin - Martin men inte blev det som Lina och Lovisas dito som vi fick smaka på surdegsjuntan.
Kanske beror det på att jag aldrig orkar knåda för hand i tjugo minuter som man säkert bör när man inte har någon händig maskin och att jag alltid långkalljäser degen i kylen i oljad bunke medan jag jobbar.
Vad jag vet är att det hur som blir gott.

Vilda lekar

Jag kan tänka mej att det är så här det ser ut hela dagarna när jag är på jobbet. Det finns en del för mej att leva upp till i höst när det istället är jag som ska vara hemma.

Första träningsdagen är förövrigt avklarad. Det blev Linas runda med hedvig i cykel-och-spring-kärran. Halvvägs ångrade jag mej men Hedvig blev min räddning. Om och om fick jag ta om "var bor du lilla råtta" och vips var vi hemma igen. Det lät inte vackert, det är ett som är säkert.

Lidingöloppet

När jag slog upp ögonen denna soliga aprilmorgon hade jag bestämt mej - jag ska springa Lidingöloppet i höst, tremilen förstås (nu är det ute på internet så nu kan jag inte backa, vilket genialiskt drag eller hur?!).
Nån som vill hänga på? (Säg ja, säg ja, säg ja! Det finns korta banor också).

Nyss har jag och Hedvig rekat en potentiell en och en halvmils runda med cykeln. Med lite god vilja kommer det att bli bra det här.

Men först ska vi göra slut på tvåkilostobleronen vi vann på tivolit vid Gränby Centrum igår.

Livet leker- våren kommer

Inte utan min nalle

Så blev den plötsligt så viktig, måste alltid finnas där i närheten.

Kobrastil eller Hedvig pratar med sin mormor