Efter nästan en vecka i mamma och pappas trygga händer är Hedvig och jag hemma igen.
Fast det var fantastiskt trevligt med överasknings-efterskottsfirande av dopet med dom söta syskonen och skidåkning med Hedvig i pulkan och jag egentligen inte alls längtade tillbaks var det märkligt skönt att vara hemma.
Man sover alltid bäst i sin egen säng!

Dopfirandet kom sej förresten av att alla mina tre syskon lyckades bli insnöade när vi hade dop här i Uppsala. Istället hade dom i helighet smitt värsta planerna när dom hörde att vi väntades hemåt.
Intet ont anandes lekte jag på golvet i mina fulaste långkalsonger (förvisso nyduschad men ändå) med en pyjamasklädd Hedvig när köket plötsligt var helt fullt med syskon och syskonbarn i alla tänkbara varianter. Vissa såg ut som Mimmi Pigg, andra hade odlat skepparkrans sen sist och alla var bara himla söta!
Sen blev det presenter, exotisk planka och prinsesstårta.
Har jag verkligen sagt att jag har söta syskon?

Nästan varje dag händer det något nytt när man har en fin liten familj.
Idag testade vi nya vagnen.
Emmaljungan har kanske inte gjort sitt riktigt än men jösses vad skönt att ibland kunna ha en lite mindre och lite smidigare vagn som inte låter som en gammal skördetröska (Susanna, du vet vad jag pratar om).



När vi klarat av stan promenerade vi hem, jag och lillan.
På tal om Emmaljungan så har jag precis lärt mej att jag inte behöver stanna var tjugonde meter och känna om hon är varm eller om hon andas.
Den nya vagnen betyder förstås att det hela börjar om igen och alla promenader kommer att ta längre tid.
Men inte gör det mej någonting.
Solen värmde, snön smälte och fåglarna kvittrade.
Kan man tänka sej att det börjar bli vår?

Det solar för andra dagen i rad och är fasligt kallt för att vara Uppsala - minus 12 grader.
Det blir någon konstig kallhet i den här stan.
Fuktigt och rått och så kallt så det isar ända in i märgen fast det bara är ett par grader under noll.
Tacka vet jag riktiga minusgrader i Kilafors!
Hursom är det så himla härligt att det verkligen är vinter här också, sportlovsvecka som det är.

Nu sover Hedvig i sin säng och allt är färdigpysslat i lägenheten.
Välkommen Bengt!

Det makalösa har hänt.
Kristoffer fixade bort virutet!
Han är verkligen världens bästa den här sambon, ger sej inte i första taget.

Idag har vi varit ute på promenad i det strålande sportlovsvädret.
Det var specialbilliga semlor på Ica Maxi och det kan ju få ut vem som helst vare sej solen skiner eller inte.
Nu när jag sitter här inne önskar jag i och för sej att solen inte sken fullt så intensivt just på våra skitiga fönster.
Tacka vet jag grådis när det kommer till fönstren alltså!

Om Peter Berglund och Louise Larsson av en händelse kikar in vill jag bara säga:
Grattis på födelsedagen!

Gifflar

Helgens bakning förresten: gifflar.
Små, fina och alldeles fluffigt molnlätta.
Bakning är verkligen en passion, ett gift nästan.
Doften är ljuvlig, påminner om mamma.
Jag vill så gärna att Hedvig ska gilla det. Bara vilja ha mitt hembakta korvbröd och mina bullar.
Nämnda mamma hävdar dock att barn, inklusive mej själv då det begav sej, bara vill ha köpebröd.
Det kan ligga något i det...
Limpmackorna hos syrran var allt hemskt goda!

Bror Hjorths hus

Fredagen den 13:e till all ära passade jag att gå med första dagen på jobbet (mitt jobb, wow!).
Som vanligt var jag ute i lite för god tid och fick ta ett varv runt kvarteret, cyklade så sakta jag kunde utan att tappa balansen och räknade ettusenett,ettusentvå, ettusentre...
Sen gick jag in.
Det här med kläder är ju som vanligt ett riktigt dilemma och eftersom jag hört att chefen är petig var jag kanske mest nervös för det.
Långskjorta och svarta strumpyxor liksom, det kan ju verka alldeles för mycket pyjamas.
Hur som sa ingen något så än så länge tar jag det som ett bra tecken.
Först fick jag räkna alla föremål i Bror Hjorth utställningen, lära mej hur man dukar cafévagnen och vikten av att hålla sej på mattan (bokstavligen) medan man larmar av.
I stora drag verkar det hela gå ut på att se glad ut, vara trevlig och hjälpsam, koka kaffe och vakta utställningen på ett diskret sätt, det vill säga pyssla med krukväxterna och kika på gästerna lite i ögonvrån.
Jag tror nog att jag kommer att trivas!

Idag har vi tränat och lekt med det lyckliga lilla barnet.
Sämre söndag har man ju varit med om.

Glöm alla hjärtans dag - Hedvig blir ju ett halvår!
Det firar vi.

Nu har vi fått dom första bilderna på tremännings-david och förstår att det händer mycket på ett halvår.
Dom är förtrollande urgulliga när dom är så där pyttepyttesmå men skojigare när dom är ett halvår.
Hedvig snurrar som en liten propeller om hon hamnar i vår säng. Från rygg till mage till rygg till mage ända tills det blir stopp (läs sängen tar slut och hon fångas upp av en stark föräldra arm eller Kristoffer ligger i vägen).
Och så promenaderna.
Gåstolen i alla ära men det är ju hopplöst när ens föräldrar envisats med att ställa möbler och lägga ut mattor i precis var enda liten del av lägenheten. Bättre då att hållas under armarna och ta sej fram för egna ben!

I vår familj betyder onsdag att helgen börjar.
Nice!

Status: ett virut (ja tro mej, värsta sorten) har ödelagt vår dator.

Förövrigt har dottern börjat komunicera med sin pappa genom glada tjut, solen har skinit, rimfrosten rimmat sej och så har det lagats tidernas bästa ärtsoppa här hos oss.
Trots virut har vi det alla tiders!

Jag är lite nervös.
I morgon kväll kommer barnvakternas barnvakter Hanna och Elin och tar hand om Hedvig.
Hur förbereder man sitt hem för barnvakter?
Jag har städat men visst finns det mer saker man behöver förbereda?!

I helgen drabbades jag av bakdjävulen, en inte alldeles oäven åkomma.
När jag bläddrade i Kristoffers matbibel (en jätte från Bonniers tror jag) dök ordet bagels upp och jag tänkte: Gott!
De visade sej också vara så mycket roligare att baka än annat "knåda-jäs-grädda-bröd som jag brukar göra eftersom dom skulle kokas innan gräddningen.
Dom små degringarna svällde upp som mjuka babylår i kastrullen.
Rekomenderas!

Första tand(borst)en