I morse ringde klockan lite extra tidigt och i den morgonsvala höstluften cyklade jag för första gången den här terminen mot Friskis & Svettis.

Det var ett medeljympa pass och jag svettades mest av alla, till och med mer än dom äldre män som var med. Tusan, dom brukar alltid svettas mest!

Fast trots svettet var det trevligt, en bra start på dagen, lika bra som havregrynsgröt med Kristoffer!

Jag har sprungit över en äng tävlandes med två lyckliga hundar.
Världen är ovanligt vacker idag!

Den som förresten inte ännu kollat in väckningssignalerna som morgonpasset har på sin hemsida måste lägga på ett kol!

Jag läser Kajsa Ingemarssons Lyckans hjul och närmar mej med oroande hastighet slutet. Jag vet så väl att såna här "må bra" böcker inte kan hålla på i oändlighet (det skulle ju bli nåt alldeles vansinnigt trist i längden) men ändå så vill jag inte att den ska ta slut.
Egentligen är den inte särskilt smart, intressant eller förbluffande utan den bara är och det är det som gör att jag tycker det gör ont när jag måste lägga den ifrån mej.

Nu är det bara minuter kvar innan biljetterna till Peter Le Marc's turne i höst släpps på ticnet så skynda mina väner, skynda. Det kommer att bli fantastiskt!
I november har vi i och för sej redan bokat in en konsert (med Arcade Fire!) men en le marc-chans måste man helt klart fånga då den kommer.

Jag tror faktiskt för övrigt att det kan vara min lyckodag i dag. I morse då jag skulle lyssna på en bärbar gammal cd-spelare hittade jag vår Kate Bush skiva A Sea Of Honey som varit förvunnen sen förra sommaren. Ibland har man verkligen tur!

Jag har jobbat sista den allra sista dagen på kyrkan idag och precis som alltid är det med lite blandade känslor som jag sitter här.

Jag är förfärligt glad att jag om bara tjugo minuter kommer att sitta ibeln på väg hem (hem till Uppsala) men det känns förstås lite tomt också.

Det här har verkligen varit en toppsommar att jobba, mest tack vare Emelie, Christine och Camilla!

Visst kändes det lite syndigt att spela poker en hel eftermiddag uppe i tornets glaskammare men farligt är som bekant härligt.

Det blir dåligt med nya spännande inlägg nu för tiden.
Eller nåväl, så särdeles spännande har dom kanske aldrig varit, men för tusan det bjuder jag på.
I dag har det varit strålande fint och vi har svettats mycket på jobbet. Särskilt killarna som svettades av att tillsammans titta på när en tredje arbetade. Det är så riktiga karlar arbetar vet ni!
Men förutom svettet har det hänt två väldigt bra saker hittills. Jag har äntligen fått Montt Mardier's Clocks/Pretender och så har jag bokat biljetter till Arcade Fires konster på Hovet senare i höst.
Vilken fröjd och glädje!
Nu ska jag kliva på hojen och cykla dom tre milen till min prins över Koldemos berg och dalar.