Allsång på vasan

Åhh, det var som en dröm! Ja, jag undrade faktiskt när jag vaknade mellan den janssonska familjens blommiga lakan om det bara varit en märkligt härlig dröm för det var så det kändes. Jonas Gardell hoppade och studsade och härmade Marc som plötsligt blev uppropad från sin trygga plats i publiken. Sen kom Rebecka Törnqvist och Mikael Nykvist också. Rebecka var tyst men otroligt snygg i sin svarta klänning och sitt utslagna hår och Mikael dansade till en märklig, fast faktiskt ganska sexig, skotsk sjömansvisa. Åh Tomas Alfredsson sen! han var den bästa av alla. Bakom sin pulpet skötte han bildvisning och presenterade recept som Herrpudding, Baconost och Negeromelett från en receptask han köpt på en loppis. Jag kanske inte uttrycker mej så klart och redigt som jag borde men det jag egentligen vill ha sagt är att om Allsång på Vasan kommer tillbaka nästa år så: Ta chansen go vänner!

Den här drömmen kommer jag att leva i länge!

Hjälp!

Superkondis önskas köpas för en billig penning snarast!
För användning på soliga skogsvägar och Stockholms gator.
Svar till student med andan i halsen.

Hallon med mjölk

Uppfriskad av en blåsig, ja nästan stormig, moronpromenad och en synnerligen trevligt rosa frukost bestående av hallon och mjölk till tonerna av Kate Bush har jag slagit mej ner vid datorn. Igen har jag fått den där känslan av att jag måste ta tag i allt, göra ett ryck, och jag tycker inta alls om den. Den får mej att känna mej nästan smutsig och underlägsen hela världen. Men det börjar en ny tid snart nu, så fort mensmonstret återvänt till sin grotta.
I morgon väntar Allsång på Vasan med Jonas Gardell och sen en veckas lekar med Polly innan vi drar till Hälsingland igen, kanske redan på fredag.
Marathon närmar sej med stormsteg. I år ska jag ta mej tusan lyckas slå 4.06!
Kristoffer, vad skulle jag ta mej till utan dej?

I ett romantiskt skimmer

Så är vi tillbaka i ett Uppsala som visar sej från sin allra vackraste nyponknoppsida. Kvällen har varit ljummen och smyckad med violer och vitsippor och till brädden fylld av fåglarnas sagolika kvitter. I går fick jag en försenad påskpresent av Kristoffer, en Bland Tomtar och Troll bok med små söta bilder av Bauer. Efter sommaren kommer vårt sovrum att vara som en riktig liten sagovärld där vi kan ligga nära varandra och drömma vackra drömmar. Jag känner att jag skulle vilja vara en poet eller kanske en målare á la Richard Bergh eller Erns Josephson.
Kristoffer, jag älskar dej!

Så var det dags...

att fara söder ut. Det är blåsigt och molnigt, precis som det ska när man ska åka bil länge. Jag tror att jag är lite nervös, det blir många halvkända och okända att träffa. Jag bestämde mej igår för att hålla väldigt låg profil, ja mest vara som en liten grå mus och inte göra mycket väsen av mej. Jag brukar väl kanske inte göra så mycket väsen av mej i vanliga fall heller, men ändå.
Jag ser verkligen fram emot att åka bil. Senast var ju omkring den 20:e januari för tusan. Sen dess har det bara varit cykeln som gällt.
Allt känns på det hela taget väldigt märkligt. Det var sista dan i går, vi klarade det!

Marie, Marie

Jag har nyss pratat med Marie, min alldeles egna Marie! Hon är den käraste av vänner, förutom K förstås, när jag tänker noga efter. Man kan inte säga att vi är direkt lika min bästis och jag. Hon är tuff och modig och önskar sej en häftig bil och en stor tatuering över hela ryggen. Fast även om vi är olika så har vi precis det där speciella gemensamt som gör att vi alltid kommer att vara vänner. Vi har samma telefonskräck (orsakad av S en gång i vår barndom?), samma mördarlår och samma behov av att skvallra och diskutera livets alla svårigheter.
Gudars Marie, jag tycker om dej hur mycket som hellst!