Uppfriskad av en blåsig, ja nästan stormig, moronpromenad och en synnerligen trevligt rosa frukost bestående av hallon och mjölk till tonerna av Kate Bush har jag slagit mej ner vid datorn. Igen har jag fått den där känslan av att jag måste ta tag i allt, göra ett ryck, och jag tycker inta alls om den. Den får mej att känna mej nästan smutsig och underlägsen hela världen. Men det börjar en ny tid snart nu, så fort mensmonstret återvänt till sin grotta.
I morgon väntar Allsång på Vasan med Jonas Gardell och sen en veckas lekar med Polly innan vi drar till Hälsingland igen, kanske redan på fredag.
Marathon närmar sej med stormsteg. I år ska jag ta mej tusan lyckas slå 4.06!
Kristoffer, vad skulle jag ta mej till utan dej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar