Berglundsblodet/korvungen

Det skojigaste är annars att så fort vi lämnade henne i barnvakters våld igår så låste hon in dom i vårt kontor.
Hon såg till så luren på telefonen låg av också så utan kontakt med yttervärlden fick dom ta sej ut med hjälp av en sax.
Bra jobbat!

Sista dan på jobbet

Jag letade och letade, var ute i god tid och frågade runt men ingen, inte en enda kunde byta den här jobbdan med mej.
Det var ju så fånigt liksom, en enda arbetad dag på en hel lönerapport och så trodde jag i mitt stilla sinne att det skulle vara precis omöjligt att ta sej till museet med så här få dagar kvar tills bebisen ska(?) komma.

Men nu är det gjort.
Jag kom dit, jag var där och är hemma igen.
Utan missöden.
Rätt nöjd faktiskt.

Trädkramare

Förövrigt så hoppas jag att jag var på sista besöket hos barnmorskan igår, fast sånt där vet man ju aldrig.
Som tur var såg allt bra ut sa hon och jag kände att det verkligen var så.
Magen är ungefär lika stor som den var vid samma tid med Hedvig, jag har gått upp åtta kilo sen invägningen och lyckats öka mitt blodvärde från 127 till 144.

Här hemma är allt förberett, jag kan inte komma på ett endaste litet pyssel till som behöver göras.
Det är nästan lite synd.
Det blir så påtagligt då att jag, vi, gjort allt vi kan och att naturen bara måste få ha sin gång.
Det som däremot känns skönt är att man vet lite vad det är man har framför sej och jag intalar mej att jag bara ska försöka komma dit och göra mitt bästa.
Låta det göra ont och komma ihåg att det är smärta för en god sak.
Vi får väl se hur det går med det.

"Vi får se om vi ses nästa gång" sa barnmorskan för två veckor sen.
Imorgon är det dags igen så det verkar onekligen som att vi kommer att göra det.

Dagens räddning:

...med posten kom Toy Story 3.
Ungen sitter som förtrollad, redan inne på dagens andra omgång.
Okej eller inte?
Ute är det kallt och snöigt, mamman tjock och trött - ja för tusan!

Idag är det måndag och jag är glad för att...

- solen skiner på glittrig snö och man kan ha öppet ut till balkongen.
- lägenheten är nystädad, tvätten tvättad.
- Hedvig är söt och glad.
- Kristoffer är snygg och glad.
- vi har bakat Leilas brownies (till bebisfikaförrådet) med after eight och det luktar precis så gott som nybakat brukar.
- det är bara(?!) arton dar kvar tills bebisen kommer.
- jag är så redo för nytt liv så jag nästan längtar efter den där omtalade smärtan.

Glad måndag!

Barnets oändliga tålmodighet

Det är så underligt hur det kan vara lika roligt att hundra gånger: låta tigern bita katten, säga: "kommer blood", springa till den påhittade affären och köpa plåster för att lappa ihop det stackars bitna djuret.
Omochomochomochomochomigen.
Barn är förunderliga!

Nu är det i alla fall snart så drägliga grader att vi kan gå ut och mata fåglarna.

Marabou Mango

Status: Uppäten och helt slut, annan kommentar överflödig.
/Mums!

Glad!

Jag hoppas ni andra är lika glada för livet det är, ta mej tusan, fantastiskt.

Vi förbereder och övar

Skötbord?
Check!

"Lyft nu inget tyngre än ett papper idag", sa sambon när han gick.
"mhum", svarade jag med munnen full av tandkräm och mycket avancerad eltandborste.
Sen gick jag ut och stuvade om en smula i förrådet.

I skuggan av en bebis

Surt! sa räven

...och la tillbaks apelsinen i skålen.

Dagens fynd

...eller ska man skämmas när man betalade en ynka liten krona för vantparet?

Gravid i fyra väderstreck

Skratta eller gråta, det är frågan

När man har långkalsonger i storlek XXL och ändå tycker dom känns trånga, då måste man väl försjutton ha fått tag på ett par i barnstorlek?!
(snälla!)

Lyckans punktering

Ungefär fem minuter innan jag behövde sticka till jobbet konstaterades punktering på cykeln.
Suck, pust, stön tänkte jag direkt.
Fyrtiofem minuter senare var jag framme och längtade rent av tills jag skulle få promenera hem igen.
Nu förstår jag verkligen varför sambon går till jobbet varje morgon trots att det är långt.
Promenader gör gott för själen.

(Inatt, när det pirrar i benen kommer jag inte att vara så här positiv men nu, rosenkindad lyckan mina vänner).

I morgon är det ju förresten Alla hjärtans.
Vi kunde dock inte hålla oss utan bytte presenter redan i torsdags (det var då som hedvig fick Woody).
Kristoffer fick globen i Playsamformat av mej och jag fick fyra Krinkles av honom.
han vet vad jag vill ha den mannen, sanerligen.

11:e februari - 11:e mars

Sista månaden med bebisen på insidan?!
Slutspurten kvar, den del jag alltid brukar gilla allra bäst.
Ni vet när man springer och vet att det är en ynklig liten kilometer, ja kanske bara femhundra meter, kvar till vila, ja det är det allra bästa ab allt.
Då spelar det ingen roll hur mycket skoskav man har, hur törstig man är då satsar man bara för allt vad skorna håller och låter adrenalinets sköna rus lura hjärnan att den är i paradiset.

Nu hoppas jag bara att vi inte kommer att vara insnöade länge till.

I hemmabions mörker

...eller på en madrass på golvet framför datorn.
Det kan mycket väl tänka sej att det var just så men mysigt så det förslog förstås.
Klockan var över nio så Hedvig borde ju ha sovit för länge sen men en ny leksak i kombination med hosta och rossel får väl räknas som ett giltigt uppesittarskäl.
(handen för munnen betyder att det var lite läskigt på filmen just då och tacka för det. vi såg Disneys julsaga och andarna hade precis örjat skrämmas)

Nya leksaken är förresten Woody - gissa en gång om hon var lycklig?!

Mäta magen

Det går rätt lugnt till här hemma idag - mycket film och ganska snorigt för den allra minsta familjemedlemmen.
Men vi kom i alla fall ut en sväng nyss och till mvc för ny koll av bebisen.

Det verkar se bra ut allting - huvudet ner och ett hjärta som pickar på som det ska.
Annars blev det ovanligt mycket prat idag, om förlossningen, smärtlindring och allmänt om särskilda önskemål i förlossningsplanen.
Det har vi nu ingen i och för sej och vi är inga särskilt komplicerade och bråkiga personer även om Kristoffer tyckte vi skulle skriva till att vi vill ha champagne och kaviar på rummet.
Vår barnmorska tyckte verkligen att jag skulle ge lustgasen en chans den här gången (sist använde jag den inte alls)eftersom "det kommer att göra ondare med ett huvud först och det kommer att gå fort".
Herregud, snabbt och fort!
Men det är väl lika bra egentligen.
Snabbt och ont hellre än lite smågnälligt och fasligt långdraget.
Eller?

När hon sen sa att nu får vi se om du kommer nästa gång eller inte kändes det plötsligt väldigt overkligt allting.

Gissa leken

Som alla andra lekar just nu är den helt baserad på en saga eller en film men jag tycker vi fick till det riktigt bra.

En ledtråd: jag fick vara "Gutt" (alltså Gustavsson, det går lite snabbt när unga fröken pratar) och fånga den förrymda grisen.

Tisdag i Gränby

Solen skiner, sambon är hemma tidigt och allt luktar nybakta brownies - tror inte det kan bli mycket bättre än så faktiskt.

Välkommen

Elektronisk vernissage i Hedvigs galleri.

Måndag

...och en koja som till och med mamman får plats i.

Sen gick vi loss med potatisar och svampar och visade all vår konstnärlighet en stund.





Till sist gick vi till stadsbiblioteket för att det var sångstund där men nej, hur trevligt jag än tyckte att det var så höll inte barnet med.
Lekparken hundra meter hemmifrån var ungefär tusen gånger bättre fast där inte fanns andra barn så långt ögat nådde.
Det svåra med att ha ett så här pass stort barn hemma har jag märkt är att det är så få andra tvåoch etthalvtåringar som är det.

Men kul att bygga koja och måla med vattenfärger, det är det!

Lördag

Helt ledigt och inga planer blev promenad till Boländerna, korv på Ikea och lek på en ny lekplats.

Gravid: 35 veckor vs. 35 dagar

Alltså det här med tid, vad det är konstigt.
I förhållande till 35 fullgågna veckor är ju dom 35 dagar som är kvar en droppe i havet, en fis i rymden, ett sandkorn i öknen men...
Just nu kan jag inte jämföra, jag tycker trettiofem dagar käns som 35 år.
Minst.

Fast egentligen så är det ju bra att det faktiskt är lite tid kvar.
Jag ska ju jobba fyra gånger till på museet, baka kakor och packa färdigt den där berömda bb-väskan. (Är det fler saker som jag glömt? Påminn mej gärna.)
Hedvig måste ju också ha en egen packning redo att ta med till bästa barnvakten.

Hur känns det då?
Riktigt bra (om än lite otåligt).
Jag är lite tröttare än tidigare tycker jag nog och får ändra ställning ofta på natten för att det känns i ryggen (det kan i och för sej också ha att göra med att jag sover i Hedvigs säng där det både är trängre och hårdare än i min egen - men mysigt förstås).
Jag är så himla glad också att vi har så nära till toaletten i den här lägenheten.
med Hedvig bodde vi ju hela den sista tiden antingen i Kilafors eller Arbrå där det är både trappor och tusen steg till närmsta damrum.
Fast allt känns fortfarande himla bra.
Magen är stor men inte enorm, jag blir anfådd men inte överdrivet.
Det känns skönt att barnmorskan sist sa att O faktiskt verkar fixerad redan och alltså med största sannolikhet kommer att födas med huvudet först.
Jag är nog redo nu, det är jag.

Men, en sak jag undrar är: finns det inga koftor eller tröjor för nyfödda som inte har luva?
jag har för mej att det är tusans så opraktiskt med luva.
Har jag fel, har någon tips?
Hjälp!

Hjärntvätt

Jo, nog lyckades vi alltid.
Kanske lite väl bra kan man tycka så här i efterhand.

I julklapp fick Hedvig en Buzz Lightyear, ni vet snubben från Toy Story.
Den var extra billig och pappan i familjen blev mycket sugen själv.
Hon hade väl sett Toy Story nån gång eller så men inte var hon väl så imponerad.
Det är i alla fall vad jag minns av den där julfriden.

När hon nu fick den där dockan fick vi ju köra en riktig Buzz-kampanj när vi väl kom hem till Uppsala så alla verkligen skulle förstå att hon faktiskt gillade konceptet.

Nu är det första ungen säger när hon vaknar: "titta, Bupp" och vi börjar önska att vi åtminstone hade den tredje filmen också att alternera med...

Som Lotta på Bråkmakargatan

...fast med lockigt hår.
Lika "envis som en gammal get".

Nybadat

En vecka till gick det i alla fall att ta sej iväg till badhuset med storsjöodju... nej den gulliga lilla ungen.
Nu är det nog jag som är tröttast är jag rädd (jag sov ju inte så här sött på hemvägen eftersom nån var tvungen att skjuta vagnen) men å andra sidan har ju lekpappan slutat för dagen och får ta över tills det börjar gråtas i natten - för gråts det gör det varje natt, vid lite varierad tidpunkt bara (ooops, hoppas nu vid gud att jag inte skrämmer barnvakten!).

Vad är det för stil egentligen?!

Jag har putsat fönster och tycker med andra ord att jag behöver medalj eftersom varje ruta måste putsas på fyra sidor.
Säger detta till min mamma, att det är så otroligt mycket fönster att putsa liksom.
Till min mamma mina vänner, som ju bara har en hel Hälsingegård smockfull av fönster som måste putsas med akrobatisk finess.
Man vill ju sucka och skaka på huvudet åt mej och eventuellt klappa mej på huvudet och säga "stackars lilla dummer".
Förlåt mamma!

Tisdagsplättar på Kardemumma

Man får skämma bort sina barn, visst står det väl i lagen?!någonstans