En vecka till gick det i alla fall att ta sej iväg till badhuset med storsjöodju... nej den gulliga lilla ungen.
Nu är det nog jag som är tröttast är jag rädd (jag sov ju inte så här sött på hemvägen eftersom nån var tvungen att skjuta vagnen) men å andra sidan har ju lekpappan slutat för dagen och får ta över tills det börjar gråtas i natten - för gråts det gör det varje natt, vid lite varierad tidpunkt bara (ooops, hoppas nu vid gud att jag inte skrämmer barnvakten!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar