Mitträff

på mödravårdscentralen som heter Flogsta Vårdcentral men ligger mitt i stan.
Gud vad jag håller tummarna hårt för att den ska öppna på sin vanliga plats igen inom en snar framtid, alltså mindre än ett stenkast från vår lägenhet (om man kan kasta ganska långt vill säga).
Där satt vi i alla fall, åtta blivande mammor och fick veta allt om eventuella åkommor som hör graviditeten till, om hur vi ska sitta, ligga och röra oss och om vad vi ska och inte ska stoppa i oss.
Jag tror att det inte kom upp något som jag inte har läst någonstans innan men det var ändå kul att se mammor som kommit ungefär lika långt och särskilt intressant förstås att spana in deras magar.
Vår bebis var till det beräknade datumet yngst men bara med några få dagar och jag tyckte nog att jag magmässigt passade rätt bra in i gruppen.
Det var tråkigt bara att vi inte fick presentera oss för varandra fast vi var där i nästan två timmar men kanske blir det ungefär samma människor i föräldrautbildningen senare.
Nu har jag struntat i den svåra tentan alldeles för länge och mamma är på mej som en igel att jag måste ringa sommarjobbsPelle och kräva besked om det blir nåt jobb eller inte.
Som tur är tänker jag jympa klockan fyra så så förfärligt länge behöver jag inte vara duktig.

Mammajympa på Friskis & Svettis var förövrigt ingenting för mej.
Alla, inklusive ledaren, förutom jag och en till tjej hade söta små barn med sej som fick ligga på mjuka filtar och titta upp på sina jympande mammor.
Nej, ska det vara träning ska det vara på riktigt!

Söndag

Det blir så fasligt långa dagar när man är ensam hemma.
I dag borde det väl ändå gå lite extra fort tycker man eftersom man fick börja med att flytta fram klockan en timme, men nej.
Fast i och för sej har jag och bebisen det väldigt bra och mysigt här hemma men jag saknar Kristoffer!
I dag har det varit en perfekt dag att sitta på balkongen. Jag behövde inte ens ha långärmat på mej.
Nu vill jag lära mej att tova. Det borde väl finnas någon bra sida om sånt?!

Tack Malin!
Jag tror nog att du innerst inne vet vad som är rätt att göra.
Lita till den kvinnliga intuitionen!

Jag tror för övrigt inte att min stegräknare funkar.
En halvtimmes promenad gav nästan lika många steg som en dryg timmes.
Eller så gör jag fel med den.
Var ska man egentligen sätta fast den?

Fredag

och en lugn morgon med brödbak istället för promenad.
Brödet har stått som deg i kylen hela natten och verkar alldeles förfärligt nyttigt.
Nu börjar det i alla fall sprida en sån där god lukt här hemma.
Klockan tio ska jag på mitt livs första besök på ett av stans andra Friskis & Svettis, det på Väderkvarnsgatan, och mitt livs första mammajympa.
Jag är lite nervös. Vad kan det vara för något egentligen?
Är det löjligt eller är alla andra mammor eller blivande mammor mycket mer vältränade än jag?
Hursom är det skönt att det är fredag.

Solsken i blick

och promenad före fukost med stegräknaren på eftersom jag blivit så inspirerad av Malin.
Hoppas det går att sitta på balkongen efter lunch, än så länge syns i alla fall inga moln som skulle kunna ställa till det.
Men fram tills dess är det en omgång med den svåra tentan som gäller.
Fy tusan!

Nu har jag bokat in ett spinningpass ikväll.
Jag känner på mej att det kommer att bli förträffligt.
I kväll börjar ju dessutom SVT's Barnmorskorna.
Verkar det inte spännande så säg?!

Solen

skiner nästan och jag har laddat med morgonpromenad runt ägorna (eller nåja, runt åkern utanför fönstret som visserligen inte är min men ändå lämplig att promenera runt) och frukost.
Nu sitter jag och balanserar på min pilatesboll (jag har läst att det är nyttigt att byta ut sin vanliga kontorsstol mot en balansboll ibland) och tänker att nu tusan ska den där usla tentan bli färdig för inlämning.
Jag har en stark fobi mot att läsa mina alster när dom väl uppnått rätt antal sidor och känner jag mej själv rätt kommer jag inte att komma över den idag heller.

Det blev

ett månadskort förstås, efter stor vånda, men det känns bra.
På fredag ska jag både testa stället på Väderkvarnsgatan och Mammajympa. När jag nyss gick hem med det nya kortet i fickan kvittrade fåglarna som dom gör på skivan med Kate Bush och jag mindes plötsligt varför Uppsala är så fantastiskt på våren.

Det här med träningen är nog bra för ensamheten i alla fall.
Det är en vecka kvar tills Kristoffer kommer hem...

Dagens dilemma:

Månadskort på Friskis & Svettis eller inte?

150 dagar kvar, jämnt och bra, man borde kanske fira?!

Jag har sovit

i mitt gamla röda sovrum i Norrbyn inatt i mina blåblommiga sängkläder som jag alltid har när jag är här.
Det är fint där uppe och lugnt men så förfärligt långt till toaletten när man vaknar mitt i natten.
I natt övervägde jag att ligga kvar eller kanske leta upp någon gammal burk att använda som potta men jag tände förstås lampan, letade upp ett linne, tassade genom det gamla köket, ut till trappan och ner, genom den mörka hallen och så äntligen in på toaletten.
Sen samma väg tillbaks, av med kläderna, ner under täcket och vips tillbaks in i drömmen.
Eller nja.
Nu var jag ju klarvaken där i mörkret och hade väckt bebisen som tumlade omkring där inne på sitt gulligt mjuka sätt.
Långt om länge somnade jag i alla fall om för att sen vakna kvart i sju till en strålande sol och en övertygelse om att klockan måste vara minst elva.
Nu hoppas jag på frukost, en riktig påskpysseldag och ett besök hos mormor.

Kvällen med Marie

igår blev kanske bättre än någonsin.
Från det att jag hoppade in i hennes bil strax efter sex tills hon åkte hem till sin sköna säng vid tio pratade vi nonstop och så gjorde vi fruktsallad som skulle ha räckt till ett mindre kompani.
Jag var alldeles torr i munnen sen, på ett positivt sätt.
Vänner som min Marie, det är något alldeles extra det!
I dag är alltså sista dagen i Uppsala på ett tag. Jag har redan vant mej vid att vara ensam i lägenheten men det är definitivt tusen gånger mer värt att vara här tillsammans. Då kommer den till sin rätt.
Utanför fönstret, och till och med på balkongen, är det vintrigare än det varit på hela vintern och alldeles vitt.

Ju mer

det snöar utanför fönstret desto mindre snö blir det på marken.
Är inte det en märklig matematik?!

Jag har tjuvköpt en mama-tidning och jag läser vartenda ord.
Jag skäms lite men det är onekligen bra tidsfördriv när man är ensam hemma.

Det tog

nästan lika lång tid som hela Morgonpasset i P3 men nu är det i alla fall färdigt.
Jag har städat och tvättat så jag blivit alldeles svettig.
Man blir bortskämd när man nästan alltid är två om att göra allt pyssligt.
Nu har jag i alla fall till och med fått det att se lite påskigt ut.
Fast riktigt påsk blir det förstås inte utan påskriset i mammas kök och alla påskäggen i Anders-Ers.

Nu har

familjen Kraft dragit sej norrut och jag är för första gången helt ensam hemma i lägenheten.
På onsdag, efter studiebesök på KB, kommer jag också efter men det är som sagt inte förän på onsdag det.
Nu för tiden är jag ju som tur var inte helt ensam och det känns sannerligen skönt.
Kanske kan man tycka att det faktiskt är på tiden att jag är lite ensam och att jag ju borde klara det galant eftersom jag är tjugofem, men jag vet inte.
Fast det inte var mer än en och en halv timme sen dom åkte och jag på den tiden hunnit prata med mamma riktigt länge i telefonen känner jag mej redan så ensam. Och efter påsk så kommer jag att åka tillbaks hem en hel vecka före Kristoffer.
Shit!
Det kommer i alla fall att bli en bra tid för mina studier.

Grattis på födelsedagen Susanna!

Så vann

Charlotte Perelli och ingen blev det minsta förvånad.
Själv tycker jag förstås att fel låt vann men är ändå rätt nöjd med att det inte blev seger för Christer Sjögren.
När vi funderade på verkliga melodifestivalsucceer i går var vi överens om att det bästa vore att skicka The Hives.
Vilken show skulle inte det kunna bli att erövra Europa med?!
Nu är det söndag och äntligen ser man blå himmel utanför fönstret för första gången på jag vet inte när. Det är härligt! men ändå inte härligt på samma sätt som när vi båda kände bebisen röra sej igår kväll.
Trots att det finns mycket att förundra sej över i världen har mitt universum på mindre än en vecka krympt och blivit så litet att det får plats i två kupade händer.
Kanske kommer jag ut ur den här bubblan och börjar intressera mej för världen igen men jag tänker inte ha någon brådska utan tillåta mej att njuta lite mer först.

Idag

är det inte bara lördag, det är också Kristoffer-dagen.
Det kommer såklart att firas hela dan.
Nu väntar jag bara på att han ska vakna så han kan få öppna sitt namnsdagspaket...

Lycka till på tentan idag Hanna!

Det här är sannerligen

det mest magiska jag varit med om i mitt liv, hittills.
Sen vi våg den där lilla, lilla människan på skärmen hos ultraljudsbarnmorskan i onsdags kan jag nästan inte sluta le.
Jag vill titta på bilderna vi fick med oss hela tiden.
Jag kan inte beskriva det på ett bra sätt.
Otroligt!

Min och Kristoffers bebis har ett litet, litet hjärta som slår och den rör sej.
Herregud, jag är redan stolt.

Det var

länge sedan jag verkligen längtade till en föreläsning senast.
Jag kan faktisk inte ens minnas sist jag gjorde det.
Men till eftermiddagens föreläsning om "smakfostran" har jag längtat hela veckan.
Jag hoppas på en orgie i kobratelefoner och Laminofåtöljer!

Det känns också som att det är dagen med stort D idag.
Jag ska tusan hålla mej lugn och onervös!

Det är grått, grått, grått

både utomhus och inne i mitt huvud och jag skulle behöva en stor bukett färgglada tulpaner att pigga upp allt med.

Blodproverna

är lämnade.
Sex små rör, lila, blå, gula och gröna. Tjusigt!
Doktorn var av "Håkan Hedberg" typ, för alla som vet hur han ser ut, inlånad från Stockholm och inte direkt av den där pålitliga typen vid första anblicken.
Han hade inte ens en vit rock med namnskylt men verkade ändå okej när han väl började prata.
Akademiska var inte så imponerande.Det var visserligen stort men inte så där skinande vitt och tjusigt som jag tänkt mej.
Det bästa var att ändå att Kristoffer satt där i väntrummet.
Med honom brevid klarar man allt!

Söndag + Regn

= en underbar kombination.
Idag ska jag bara läsa i någon bra bok och göra andra trevliga saker med Kristoffer.

I morgon ska vi på koagulationslabb vilket betyder blodprov för att se om jag ärvt pappas tendenser för blodproppar (i alla fall tror jag att det är det som är meningen med det hela).
Gissa om jag längtar tills dess?!

Det är fredag

solen skiner och vi har redan varit på Ica maxi och handlat.
Vi är så galet effektiva!
I vanliga fall när klockan ringer klockan sju vill man bara stänga av klockan, låtsas som ingenting och bara sova vidare.
Nu när det är fredag och sovmorgon då vaknar man utan problem halv åtta, pigg som en mört.

Jag var förresten faktiskt ute och sprang igår (fast jag hjälpte förstås Kristoffer med städningen först).
Det är som balsam för själen det där även om man bara lunkar.

P.S Hanna, hoppas allt går bra idag! D.S

Torsdag

och städdag.
Jag gillar när det är städdag, när dammet försvinner och allt ser prydligt ut.
Här ser det i och för sej prydligt ut för det mesta men det blir på ett annat sätt när det är precis nystädat.
Problemet med att städa är bara att vi snart kommer att få arga brev genom vårt brevinkast för att vi använder vår damsugare.
Med all rätt.
Den är gräslig.
I och för sej liten, röd och rätt gullig (för att vara en damsugare) men den låter som om den blev torterad så fort man startar den.
Ett skrikigt pipande gnällljud som får öronen att riktigt krusa sej.

Jag borde förresten springa (lunka, lufsa) idag. Kanske skulle jag göradet medan Kristoffer damsuger?

Humanister

tycker å andra sidan inte heller att det är särskilt kul när föreläsningar blir inställda (som idag) för då betyder det att de bara flyttas på framtiden.

Men å andra sidan, nu får jag vara hemma hela förmiddagen!

Humanister

som jag är inte vana vid att behöva göra heldagar på universitetet och därför blir vi helt förkrossade när det väl händer.
Idag händer det.
Alltså är jag förkrossad (på ett lite lagomt sätt).
Men kan man vara annat när man måste sitta inne mellan tio och fem när solen strålar och man skulle ha kunnat sitta på balkongen hela eftermiddagen?

Bortsett från ovanstående verkar det här kunna bli en finfin dag.

Förresten

har jag fått skavsår på mina knän av alla armhävningar.
Vilken bragd!

Broccolisoppa

har jag aldrig lagat förut och ska jag vara helt ärlig har jag nog aldrig varit särskilt sugen på något liknande heller.
Men är det veckans soppdag så är det och då måste man testa något annat än det man lagade veckan innan.
Därför blev det alltså broccolisoppa idag.
Slät och alldeles illgrön men...faktiskt riktigt god.
För att inte tala om hur nyttig den måste vara.
Men ändå.
Jag kommer nog aldrig att längta efter broccolisoppa.

En överkryssad geting förresten, gissa vilka som fick det?!

By the way...

Smashing Pumpkins konserten fick en etta i betyg av kritikern på Svenskan.
Jag tycker nästan det är lite pinsamt.
Vi har varit på en urdålig konsert!
Shit!
Kristoffer och jag går faktiskt annars bara på bra konserter (förstås).

Tävling

I går i badet kom det upp en liten den-som-förlorar-sköter-disken-tävling här hemma. Inte för att vi har några särskilda problem med vem som ska diska men bara för att ha något att tävla om liksom.
Kanske hade Kristoffer hoppats att den inte skulle bli av på riktigt men jag var laddad till tänderna.
Alltså, fyrtio armhävningar skulle göras, i en följd fast ståendes på knäna. Den som klarade fler än så vann. Lätt som en plätt!
Eller nja.
Det blev oavgjort, fyrtio lika, och åtminstone ett par skakiga armar (mina).

Men imorgon, då gör jag minst fyrtioen!

Tintin och Smashing Pumpkins

Det blev en blöt utflykt till Stockholm igår.
Vi vände Uppsala ryggen strax efter lunch lagomt blöta efter att ha cyklat till stationen. I Uppsala blåste det ändå inte så farligt tyckte vi men redan när vi började gå från Centralen i Stockholm mot Sjöfartsmuseet hade vi både vinde och regnet mitt i ansiktet.
Väl framme kunde Kristoffer vrida ur sina strumpor så mycket att det blev en liten vattenpöl på golvet men vi var glada ändå, vi var ju äntligen inomhus.
Efter att ha kollat in utställningen Tintin till sjös tog vi på oss våra blöta jackor och mössor och gick in mot centrum igen.
Nu hade vi ju vinden i ryggen i stället för mitt i ansiktet så det gick ju som en dans.
Nästa stop blev Mc Donalds på Söder och sen Hovet och kvällens konsert med Smashing Pumpkins.
Vi satt så högt upp att jag nästan fick svindel men när det väl blev mörkt glömdes det snart. Det var en helt galet lång konsert, nästan två timmar med nästan inget mellansnack alls men allt från en ensam finstämd gitarr till skränikt skrik.
Men det bästa med hela utflykten var nog ändå när vi väl kommit hem till Flogstavägen igen och såg Greys Anatomy och åt rostade mackor med ost.