Konstnärliga

Det är bra när man går på museum där man faktiskt fpr känna på grejerna. Med sånt här sällskap blir allt lite lättare då.
I dag börjar förövrigt jullovet och om två timmar står vi redo att lämna den här stan.
Vi ses snart vackra hälsinge land!

Premiärtur

Fördelen med det här milda vädret är att lillkillen inte behövde vänta till våren med sin första cykeltur.
Han somnade nästan direkt så jag tror det blev godkänt betyg.

Lucia, del 2

Lucia

Första luciatåget.
Hedvig klämde i och rörde ordentligt på munnen även där hon inte riktigt kunde texten.
Sen bjöd hon på lussekatter på avdelningen och visade sina arbeten.
Nu har hon dragit ner rullgardinen och ser på superhjältefilm.
Nån måtta får det vara på spektaklet.

Julkänslor

Fyra steg i det blå, lyft mej högt lär mej gå

Det sägs att lillkillen har tagit sina första steg.
När det skulle bevisas för mamman blev han plötsligt en sprattelgubbe med gummiben.
Fast jag tvivlar inte, inte en sekund.

Rakt!

Långt, rakt.
Det var knappt man kände igen ungen!

Handståendets svåra konst

Motverkar hängbröst och sura miner, gamalt bondeordspråk.

En övning i konsten att göra en hönsröv

En Berglundsk specialité så här i jultider.
Bara att garnera med sockerkristyr och lägga på julbordet.
En given succé, det garanteras av alla erfarna experter.

Pepparkakshus, del 1

När som pepparkakebagarn bakar pepparkakor

Regn

Det regnar.
Har ni tänkt på hur kallt regn blir i november?
Nåväl.
I eftermiddag pepparkaksbak.
Då ska ni få se på andra bullar.

Jonas äter makaroner

Hälsningar från Jonas

o

Kväll

Hedvig sjunger

Cakepops

En mycket klok kvinna jag känner har sagt att det känns som att "här sitter jag och låtsas vara vuxen" när man går på föräldramöte.
Det kan jag numer skriva under på.
Hade hellre suttit hemma och umgåtts med barnvakten och mumsat "eppejätt" (efterrätt).
Cakepops är magiskt enkelt.
Gör små bollar av din favoritkladdkaka.
Trä upp på ett sugrör och doppa i vit choklad.
Finfint!

Ett skratt förlänger livet.
Ikväll föräldramöte för första gången.
Lite spännande, lite pirrigt om nån frågar mej.

Premiär

"Små fina prinsesständer", sa tandläkaren.
Jag kunde inte sagt det bättre själv!

Som en extra namnsdagspresent fick Heddistackarn feber men redan nu i kväll är hon riktigt pigg igen.
Hatar ni mej om jag säger att jag tycker om att det är måndag imorgon?
Vardagsrutiner och halv åtta hos mej.
Jo jag tackar ja!

Yes!

Undrens tid är inte förbi riktigt än.
Jag har lärt mej bildblogga med mobilen!

Namnsdagsbarn!

Det är Hedvigs dag idag, lite mer än vanligt.
I paketet en kaninbur från Schleich.
Så här snällt lekte barnen sen.

Hedvig cyklar

Ni kan tro att det ser en aning roligt ut när jag springer bredvid för att hålla jämna steg, eller hjul kanske man skriver, med unga fröken Kraft.
Nåväl lycka kan man inte ge för mycket.

En liten polkagris

Jag vill också vara med!

Somliga får bada, andra inte.

Fruktsallad

Sen Hedvig började i skolan har hon ofta lekt att hon "skär frukt" och jag har förstått att det är något som dom lite större barnen får göra och som Hedvig väldigt gärna vill prova.
I gömmorna hittade jag nyss en liten, liten lagom kniv.
Nu får jag äta fruktsallad tills jag storknar men jag gör det med ett leende.

Partner in crime

Det målas om här hemma.
Det blir lite strid om penseln nästan för det är något både jag och Hedvig gillar.

Patapum!

Det är så den heter, nya bärselen.
Fantastiskt.
Man blir plötsligt stark som en häst när man får en rem om magen och ungen på ryggen.

Äpplen

Jag har tagit äppelpallningen till nya höjder genom att införskaffa en äppelplockare.
Hedvig och jag är i väg var och varannan dag.
Nu gäller bara att hitta tillräckligt med recept för att göra av med alla kilon vi bär hem.
I köket hänger tunna skivor på tork och i frysen väntar klyftor på att bli paj när säsongen är över.

Lillprinsen

Lycka är...

...en flåsande jycke och en ny cykel.

Man kan ju alltid låtsas att det är påsk

...bara för att det är så kul att måla varandra i ansiktet.

Tittut!

På väg till skolan

Min lilla rosenknopp, med blå panna och haka.
Det är ett hårt liv när man är tre.

Just nu öser regnet ner och jag ägnar mej åt husmoderligt pyssel och den lilla sonen.
Tampas med mitt ständiga dåliga samvete medan regnet öser ner (ja herregud vad det regnar!).
Det känns som en så himla lyxig tillvaro.
Hedvig går vid åtta och kommer hem vid tolv, transporttiden inräknad, och dessimellan rår jag över tiden helt själv.
Jag kan sova, läsa, städa.
I stället känns det som jag smiter undan.
Det får bli slut med sånt energitjuveri.
Basta!