Det är bättre nu

Lillan är piggare, lillebror lite mer snorig men vad tusan.
Bäst var när syskonen Kraft delade badkar och skrattet klingade mot kaklet.
Nästan så jag fick gåshud faktiskt.

Mera mat!

Morotsmos, mums!
Mitt problem är bara att det till färgen precis liknar det som kommer ut i andra änden av honom.
Något sådant är han lyckligtvis totalt omedveten om.

Hästtjejen

"Hätte, hätte?!" ("Hästen, hästen?!)hojtar Hedvig och jag vet att det är mej hon rpoar på.
"Ja Hedvig, vad vill du?"
Så tittar hon på mej länge, begrundande.
"Ja hete Fiona!"
Okej.

Sjukt

Mitt lilla hjärter, min lockfågel - snuvig, hostig och rödfnasig på ena kinden efter idogt nortorkande.
Tur man inte jobbar och har nåt problem med att hon behöver vara hemma.

Äventyret

Ett strålande Hjo bjöd på gamla farmor och dopp i Vättern, Gränna nygjorda polkagrisar och Ullared ett rejält åskväder som fick lamporna att blinka när vi som bäst spenderade våra slantar.
Hedvig fick en ridhjälm och en borste och sjöng om Gullan Bornemarks lilla ponny hela vägen.
Fem A:n av fem till äventyret!

Äventyr runt hörnet

Med saft som kommit med posten(!) från Kilafors laddar vi inför stundande äventyr i kurort och lågprismeca.
Vi hörs!

Småbarnsförvaring

Så vi vet var vi har'en liksom.
På tal om förvaring så är Hedvig vansinnigt tapper när jag lämnar henne i skolan.
Trots darr på läppen och blanka ögon vinkar hon hej då och försvinner in bkand barn och lekar.
Men sen, när jag hämtar henne blir hon i stället så jublande glad.
Då blir det varmt i hjärtat och man glömmer att man kände sej grym förut.

Potatismos mon amour

Äntligen får killen lite riktgt käk.
Frågar du honom så var det inte en dag för tidigt.

När katten är borta

"Mitt hem, min borg" tänkte jag i dom sista skälvande ensamma kvällstimmarna innan sambon med stort S kom hem och förgyllde min tillvaro och gjorde raskt om kontoret till lekrum med studsmatta.

(Nåväl, i skrivande nu sitter nämnda S och skruvar ihop ny bäddsoffa. Kontoret ska bli tjusigt extravagant bibliotek och gästrum.)

Två veckor bara

Längre än så har hon inte gått på förskolan och ändå redan lagt sej till med sånt som att ha tofs.
På tre år är vi många som försökt men få som lyckats.
Det är något magiskt med dagisfröknar.

Åh, gråt inte lilla vän

Sexmånaderskontroll på BVC.
Jonas som allt som oftast är ett solsken och på förra vaccinationsbesöket inte sa så mycket som ett pip var bekymrat ledsen.
Det blir liksom så mycket värre eftersom man inte är riktigt van att han är så där olycklig.
Tur då att det finns duktiga storasystrar som pussar på nålstucknaknubben.
Och godkänt verkade han få dessutom, killen som har rödfnasiga krypknän allaredan.

Ingenting är omöjligt

För en vecka sen kändes det som en oändlighet av tid och ensamhet låg framför oss.

Efter avklarat dop skulle jag och barnen ha en hel vecka ensamma i stan innan mannen i våra liv skulle göra oss sällskap.

En hel vecka!

Det började med att tåget var över en timme försenat från Kilafors och redan där tänkte jag att det nog inte var meningen att vi skulle åka hem vi heller.

Nu har den där veckan gått, bra dessutom.

Den har varit fylld av hästar och princessor, regn och solsken, goda vänner och söta ungar - vad mer kan man begära?!