Så vi vet var vi har'en liksom.
På tal om förvaring så är Hedvig vansinnigt tapper när jag lämnar henne i skolan.
Trots darr på läppen och blanka ögon vinkar hon hej då och försvinner in bkand barn och lekar.
Men sen, när jag hämtar henne blir hon i stället så jublande glad.
Då blir det varmt i hjärtat och man glömmer att man kände sej grym förut.
1 kommentar:
Men Lillhjärtat.. det där sved i kusin-hjärtat. Hoppas hon kommer på hur roligt det är snart! :)
Skicka en kommentar