igår blev kanske bättre än någonsin.
Från det att jag hoppade in i hennes bil strax efter sex tills hon åkte hem till sin sköna säng vid tio pratade vi nonstop och så gjorde vi fruktsallad som skulle ha räckt till ett mindre kompani.
Jag var alldeles torr i munnen sen, på ett positivt sätt.
Vänner som min Marie, det är något alldeles extra det!
I dag är alltså sista dagen i Uppsala på ett tag. Jag har redan vant mej vid att vara ensam i lägenheten men det är definitivt tusen gånger mer värt att vara här tillsammans. Då kommer den till sin rätt.
Utanför fönstret, och till och med på balkongen, är det vintrigare än det varit på hela vintern och alldeles vitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar