Jag är visst inte riktigt i form för att skriva snygga och käcka inlägg nu för tiden och jag hänger definitivt inte med i facebook-tempot.
Där ska man bitas till höger, kasta kor och kycklingar till vänster, vara engagerad i barns rättigheter och visa stöd för alla med bröstcancer samtidigt som man skickar glittriga pussar till dom man gillar.
I stället stickar jag på min kofta, ser på Lost med Kristoffer och tränar, tränar, tränar.
Jag trivs som fisken i vattnet men visst kan det verka lite torrt och tråkigt vuxet.
Snart kanske jag hittar tjusningen med internet igen men tills dess håller jag mej till Kristoffers kyssar och mitt mjuka garn.
2 kommentarer:
åå.. de låter så mysigt! ja blir så avis.. skulle göra vad som helst för att inte ha nått behov att ens knäppa på startknapen på denna burk.. =)
höstkramar från ett varmt brighton
håll dig till kristoffer och garnet!! det låter helt klart bäst!
Skicka en kommentar