Det är mörkt i Hälsingland, så mörkt att jag nästan blir rädd.
Jag blir inte bara rädd för mörkret utan också för att jag har förändrats, blivit en tjej som bor i stan.
Hemma i Uppsala är det ju också mörkt, men aldrig så här mörkt, inte ens mitt i natten.
Där finns alltid det varmgula ljuset från gatlyktorna. Här finns mörkret, stjärnhimlen och den mörka skogen.
Fast här är vackert i allt det läskiga, så vackert att man nästan vill gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar