När satt du sist uppe och byggde med lego em hel natt?
Jag och Kristoffer gjorde det i natt när resten av huset sov.

Det finns en barnvagnsvänlig promenadrunda i Koldemo, alltså en väg som går runt utan att man behöver ta samma väg två gånger.
I somras gick jag den eftersom jag trodde att jag klarade allt trots stor mage och sommarvärme. Då protesterade Pyret bestämt!
Idag låg hon nedbäddad så man bara såg nosen och hade inga invändningar alls (hon är skönt trött efter alla tomtebestyr).
Däremot blev vi efterlysta per telefon.
Vi var visst borta längre än vi trodde.

Vi har faktiskt överlevt julen även om det varit stiltje på bloggen.
Lillan har dessutom börjat äta potatis.
Att säga att det är en hit är definitivt en lögn men hon kämpar på.
Nästa år blir nog ett bättre bloggår, så håll ut.

God fortsättning vänner!

Det är snö på marken och granen är hämtad från skogen.
God Jul!

Vad i hela friden...

I lillans kalender gömmer sej något ytterst märkligt bakom lucka fjorton.
Nån som kan säga vad det är fast bilden är dålig?
En liten brun rektangel med vita prickar på är inget som får mej att tänka på julen.

Poäng hos Tomten!

Dagens goda gärning är gjord och kanske en liten klapp räddad, jag har önskat en låt i Musikhjälpen - Never Never (My Dynamo) med Helena Josefsson till mina små ljus Hedvig och Kristoffer.
Fast det är riktig skräpradio (och teve med för den delen) handlar det ju åtminstone om en god sak - att samla in så mycket pengar som möjligt under sex dagar till människor på flykt.
Fast vem hade väntat sej annat än skräpradio när tre programledare låser in sej i en glasbur i sex dygn och varken äter eller sover.
Sånt är definitivt döden för kreativiteten!

Jag har fått Polly av Kristoffer förresten. Mmmmmm!

Det känns som jag har glömt bort något väldigt viktigt.
Tusans obehaglig känsla!

Magnus har visst ett i det närmaste obefintligt tålamod så storebror han är.
Jag säger då det!
Den som väntar på något gott...

Snart ska bönderna göra sitt val i Bonde söker fru och jag är ärligt talat inte så intresserad längre.
Alla dom bästa har ju redan fått åka hem.
Som Tobias tillexempel, han som var hos Hanna. Gullig som en kattunge och med en gloria av kärlek kring sej. I stället väljer hon att behålla en seg hälsing och en tatuerad torso.
Bönders smak kommer för alltid att vara en gåta!
Då tänker någon kanske - men hej, vänta nu, sitter bondungen och säger att bönder inte har någon smak?!
Ja, det gör hon eftersom hon i ämnet räknar sej som lite av en expert. Jag är inte någon bonde själv (råkar bara vara född av en) och har alltså exeptionell smak!
Men visst ska jag se programmet ändå. Snaskig kärleksteve slinker alltid ner och efteråt väntar ju den delikata desserten Dödsdommen på samma kanal.
Missa inte det!

Till sist.
Efter en galet nyttig vecka är jag obeskrivligt sugen på i stort sett vad som hellst. Allra mest på julpolly och våfflor.

Sångstunden, så gick det

Utan problem gled vi in på sångstunden.
Jag kunde för ovanlighetens skull nästan alla sånger och rörelser.
Hedvig tittade dock glatt nyfiket på allt utom sin sjungande och viftande mamma.
Så hade vi nästan glidit ut lika smärtfritt igen när en av fröknarna kommer med boken där man ska skriva in sej varje gång man varit på Öppna förskolan.

-Är ni på väg? Då måste du ju skriva först.
-Ja just det, det där glömmer jag alltid!
säger jag och skrattar lite fånigt.
-Och vem har vi här då?
Shit! Fröken tittar på Marie med frågande min.
-Min syster!
Svaret kom så självklart att jag genast trodde på det själv.
-Jag gissade väl det.
Fröken ler.
-God Jul!

Phu!
Marie, min ängel, min syster, tack för idag!

Jag har förresten fått mjölken till frukostgröten att skära sej i tallriken.
Från och med idag behöver jag nog aldrig med fixa frukosten!

Imorgon ska jag ta med mej Marie till sångstunden på Öppna Förskolan.
I värsta fall (dom är lite kinkiga på det där stället) får jag väl hävda bestämt och alldeles orubbligt att hon visst är Kristoffer.
Med lite god vilja kan man nog hitta några likheter!

Annars har jag börjat vika servetter inför dopet.
Det är ju inte mer än en dryg månad kvar.

Vågar man bara telefonera så vågar man allt

Vad är det egentligen med telefoner som är så läskigt?
Här sitter jag med skakande händer och då har jag ändå redan gjort det, slagit siffrorna, pratat, allt.
Phu!
Egentligen borde ju telefonen vara som en dröm om man är lite blyg.
Ingen ser en och man kan rodna hur mycket som hellst utan att det stör. Det gäller bara att hålla rösten något så när stadig.
Tionde januari måste jag göra om proceduren (kallsvettas och darra i knäna, slå siffrorna och låta säker på rösten).
Håll en tumme för mej då!

Det är inte bara tredje advent utan också fyra månader med Hedvig idag.
Jösses vad hon var ynklig i början!
Igår stoppade hon in en tå i munnen och satt utan stöd i spjälsängen.
Det var väl kanske inte längre än tio sekunder men vad gör väl det?!
Mamman blev stolt som en tupp, eller ja, som en höna i alla fall.

Fel frukt

Gräset är visst alltid grönare på andra sidan

Jag trodde det skulle vara plättlätt att vara utan vagnen (som vi lämnat i Kilafors).
Vi ska ju åka upp igen om en dryg vecka bara och jag går ju aldrig ut.

Nu vill jag förstås bara promenera med vagnen hela tiden.
Och imorgon när vi ska handla, var ska vi stoppa alla tunga saker då?
Babybjörnen är riktigt konstruerad för storhandling!

Tur att sambon är stark som två!

Hur julkortsglittrigt det än må vara där uppe i dom hälsingska skogarna är jag förbaskat glad att vara hemma igen!
Hemma är helt enkelt bäst.

Det spelar en ny favorit i samma liga som Chandler Bing och Josh i Vita Huset - Lage i årets julkalender.
Jag är förtjust.
Lockarna, molntröjan och dialekten, mmmmm!

Tågresan gick som en dans, vi hade i stort sett en hel vagn att sprida ut oss i och, ja det fanns toalett med skötbord fast som tur var behövde vi inte använda det.
Tåg är visst toppen men kanske en aning äckelsmutsigt.
Jag vet ju själv hur jag förut gladeligen slängde upp fossingarna på sätet mitt i mot med skorna på så fort ingen (läs någon konduktör, sur gammal tant eller annan person med pondus) såg.
Väl i Bollnäs och inpackade i Opeln skrek Hedvig däremot konstant hela vägen hem till Lars-Nils.
Men vad är väl tio minuters skrik i jämförelse med två timmars duktighet?

Jag har börjat fundera på om vi överhuvudtaget kommer att få in vår vagn på det förträffliga tåget.
Det är ju inte direkt smidigt, vårt skepp.
Hualigen!

Jag vet inte riktigt vad hon säger men jag tror att det är förfärligt viktigt.

Skötbordskaos

Lillan blir bättre och bättre på oreda.
Lampan är verkligen busbra att hålla i och följer med när man drar gör den också!
För hoppningsvis är mina rad-i-rad-gener dominanta men än så länge är det ju rätt charmigt med bebiskaoset.

Imorgon ska vi premiäråka tåg med lillan.
Jag har en känsla av att det kommer att vara en hit.
Hittills har hon i och för sej bara åkt vagn och bil så jag har ju inte så mycket att jämföra med.
Men just nu har jag rätt höga förväntningar.
I bilen blir ska man helst kunna stanna direkt hon börjar tröttna för annars kommer illhungertjutet som bara kan hejdas med hjälp av bröstet.
I början somnade hon så fort vagnen rörde sej och sov i princip tills man stannade, om inte lite längre. Nu för tiden funkar det inte så utan när hon sovit färdigt då vill hon komma upp. Det är tusans besvärligt att putta vagnen samtidigt som man bär henne på armen om man är ensam och även om man är två och slipper vagnputtandet så börjar hon bli rätt tung på längre sträckor.
Det är i och för sej ett bra sätt att träna upp sina muskler på men inte alltid så lämpligt.
Jag tänker mej att tåget är ultimat eftersom man kan gå omkring, amma utan att tåget behöver stanna och eftersom där, åtminstone ibland, finns toaletter med skötbord.
Jag återkommer med en utvärdering.

Hon snorar fortfarande lite, den älskade lilla sötnosen men det blir i alla fall inte värre.
Behöver jag säga att hon är det bästa som hänt?

Jag känner mej som en disktrasa, grå och liksom urkramad.
Jag borde slinga håret, köpa extrabra balsam och inpackning, ge mej ut och springa.
Herregud, nu är det verkligen skärpning som gäller!
Disktrasor är ju näst efter sopbilar det äckligaste jag vet!

Utan internet i tre dagar har vi försmäktat här i denna stad!
Rackarns tråkigt det där att varken ha telefon eller internet.
Nu kommer vi antagligen att hänga framför skärmen mest hela dan!

Nypgreppet? - Check!

Inte konstigt att man löser hår med såna här små nypor som aldrig är stilla.

För den som undrar, eller kanske rent av oroar sej lite, är jag inte inlagd ännu, jag bara myser på allra högsta nivån.
Av söta sambon fick jag Törnrosa och Hedvig Aristocats idag så vi har hållit oss i soffan.
Snart blir det kvällsmat med hembakta polarkakor, åh vilken lyx att vara hemmafru!

Tomtar på hjärnan - och det är inte ens december!

Kommentar till föregående inlägg:
Även tomten är vaken

Är det förresten inte någon som står där ute och kikar in, någon med röd luva lite på svaj?
Vad var det som lät i hallen - en tomte?
Fortsätter det så här får jag lägga in mej över jul.

Snön lyser vit på taken, endast Anna är vaken

Nåväl, kanske inte egentligen men just i den här lägenheten i alla fall.
Här är så tyst och stilla och där ute i mörkret gnistrar snön vit i gatlyktornas gula sken - vilken morgonpoesi!

Hur får man förresten barn att ha sina strumpor på sej en hel dag?
Fast hon knappt vet att hon har fötter så åker strumporna av lika fort som dom kommer på.

Kristoffer lagar apelsinkyckling idag för att fuska sej ifrån veckans fruktranson.
Det luktar i och för sej fantastiskt så jag ska se mellan fingrarna med myglet.
I dag är lillan bättre (men inte så bra att jag tänker gå på babymassagen) så jag ska försöka komma ut på en promenad i eftermiddag.
En halvtimme med Wii fit har jag i och för sej klarat av men det räcker liksom inte.
Eftersom jag inte stack näsan utanför dörren på hela dagen igår så känner jag att en vädring är av nöden tvunget.
Dom säger ju att snön ska försvinna igen.

Kramkalas

En randig jul, tack!

Lillan och jag önskar oss ränder från Polarn och Pyret och lite dansk design i julklapp- Sebra har ljuvliga sängkläder för både stora och små!

Lugnet efter stormen

Snövinden har bedarrat liksom lillans förkylning.
Jag trodde aldrig att natten skulle ta slut men plötsligt slutade hon snörvelandas och somande lugnt och tryggt på sin pappas arm.
Usch!
Jag vill att hon aldrig mer ska behöva vara sjuk!

Idag vill jag gå ut och andas vinterluft!

Insnöade

Var ska det sluta?
Vi bor ju ändå på tredje våningen!

Magnus min käre bror, världen vore en synnerligen tråkig plats utan dej!
Puss!

Jag är lurad!

Du käre lille vän, var inte orolig, "den här" tomten var en bluff! Du om nån behöver inte vara orolig för att inte vara snäll!
Men vem är jag????? Ledtråd! på ett sätt är jag lik tomten!
Kram

Var det inte det jag visste innerst inne?!
"Tomten" var inget annat än en simpel bedragare, men jag skyller oavkortat min dummhet på för lite sömn och frisk luft.
Men vem kan då denne lurendrejare vara?
Kan det vara den resliga längden som är din gemensamma nämnare med Tomten eller din ofantliga snällhet?

Jag ger mej!

Du var mig allt en nyfiken en du!
Men det har du alltid varit.
Vem är jag. det är en av livets största frågor. och jag låter den forfarande vara obesvarad, vad skall du annars fundera på resten av året? utseende mässigt så vet du ju hur jag ser ut.
Anna lilla vågar du så här med 31 dagar kvar utmana ödet med att fundera på hur du ligger till? ett ord på vägen bara,andvänd den tiden bra!!!!
Tomten

Nu har han sannerligen gjort klart för mej vart ribban ligger och ärligt talat känner jag mej tvungen att lägga ner mitt fall.
Jag som läst etnologi borde ju sannerligen veta bättre än att reta Tomten.
Död och allmän elände är vad som drabbar den som gjort sej osams med honom!
Som det verkar på senaste komentaren så har jag ju dessutom inte skött mej vidare värst väl sen förra julen eftersom han uppmanar mej att vara rädd om den lilla tid som är kvar till julafton.
Shit, shit, shit!
Kan man använda bloggen till något gott?
Kan jag visa världen mitt hjärta av guld?

Ha tålamod Tomten, så ska du få se vad snäll jag är!

Lillan är galet förkyld och jag är orolig som vanligt.
Varför fick man inte öva på att ta sej igenom sånt här på föräldrautbildningen?!

Tomten lämnar avtryck

Vill börja med att förklara att när jag gick i skolan för 400 år sedan så var det som nu inte så viktigt med rätstavnign!
nu var du roligt jag avslöjar inte var i från jag kommer, fast du försökt så många år nu!!!!
Jag kommer som vanligt sen ni sett till att djuren fått det bra på julafton!
Tomten

Nya spår har dykt upp i Tomte-efterforskningen och jag måste medge att även om jag sätter alla julklappar i resten av mitt liv på spel så kan jag inte hejda mej.
Jag vill veta mer, driva fallet till sin spets trots att jag varnats av sötaste Johanna.

Kan inte Tomten vara så snäll och berätta lite mer om sej själv? Inga avslöjande detaljer förstås (ett känsligt ämne har jag förståt) utan bara lite generellt.
Kan du också vara så snäll och berätta lite om hur jag skött mej under året, hur jag ligger till liksom? Jag antar att det är sånt som Tomten pysslar med under våren och så?!

Vänligen Anna

Testing, testing!

Hon kan låta också!

Shit!

Okej, var jag nervös innan i min ovetskap så gör den här kommentaren mej riktigt omskakad!
"Klart jag kollar och är insatt, den nya tekniken har hjälpt mig och nissarna otroligt mycke.
Tomten"

Det märkliga är bara att "Tomten" inte verkar så haj på språket.
Det heter väl mycket, inte mycke?.
Men vad vet jag, det kan ju vara en dialektal avvikelse bara.

Frågan är nu bara: betyder det här att jag ska falla för trenden och skriva en önskelista jag med?
Spontant känner jag att jag kanske, med risk för att bli helt klapplös, måste testa "Tomten" lite först, för att vara säker på att jag inte fallit i händerna på en första gradens bedragare.

Så Tomten, svara på det här om du kan!
Från vilken ort kommer du och hur dags brukar du besöka Berglunds på julafton?

Puss och kram från Anna

Giftigt till babyn?

Som nybörjare i nappflaskdjungeln blir man ju lite nervös när man i senaste mama läser att det finns flaskor som innehåller canserframkallande polykarbinat.
På www.barnnet.se finns i alla fall en lista över alla som är giftfria för den som nojar som jag.

Men visst kunde jag andas ut. Hedvigs flaska (här under) fanns i rätt lista.

Tevekväll och fredagsmys!

Vem är det egentligen som är tomte i år?

På bloggarna jag läser dyker det upp önskelistor i lika stora mängder som svampar en varm och regnig höst.
Kan det faktiskt vara så att det vi skriver granskas av Tomten him self?
Det gör mej lite nervös faktiskt.

Så Tomten, om du läser det här och undrar vad vi i Flogsta önskar oss så kan du väl lämna en liten kommentar?
Det skulle ju bevisa både det ena och det andra.

Det här är mina kompisar!

Lukas och Mio - dom bästa kompisarna man kan tänka sej!
Det är fantastiskt att Mio som bara är två dagar yngre än Hedvig är ett helt kilo lättare.
Medan barnen lekte på golvet blev Joanna och jag bortskämda med Aloe Verafotbad och mumsigt fika.
Att vara mammaledig är på mer än ett sätt som en dröm!

Vi övar

Det kommer inte, även om det är himla mysigt, att ammas för evigt så nu övar vi med pump och flaska.
Duktiga lilla unge!

O'ops I Did It Again!

Nu har jag lyssnat på Peter Jöbacks julskiva före första advent igen.
Jag skäms!
Marie, snälla, säg att jag inte är ensam!

Ny bodybutter

...och jag luktar och känner mej som en liten karamell.
En lite märklig känsla men mjuk och len i allra högsta grad.
Tack så mycket!

The American style

Då när vi fick kläderna i april kändes dom så små, så små.
Nu när hon äntligen kan ha dom är hon faktiskt rätt stor!

Dom där blommorna...

...som vi fick vakta när Ann och Bengt åkte till USA, dom kommer ta mej sjutton att överleva oss alla.
Skojigt!
Det känns så himla husmoderligt att både tvätta och plantera om blommor (skott jag tagit och lyckats få rötter på till på köpet) på samma dag.
Nästan lite för husmoderligt...

Jag borde också kasta mej huvudstupa in i bloggvärldens debatter, dom som jag bara läser om i efterhand, och då och då kliva ut ur min lyckliga lilla familjebubbla.
Jag borde också skandera: Nolltolerans! och visa hur fel jag till exempel tycker att det är att kombinera all sorts alkoholkonsumtion med små ömtåliga barn.
Jag har också åsikter.
Bara så ni vet.
Men det är tusan så mycket roligare att skriva om och visa hur söt dottern och sambon är!

Det roligaste

...är att sitta på bordet!




(på haklappen står: sluta tjata annars flyttar jag till farmor)

Födelsedag!

Kristoffer har fått ett Wii-fit av mej och Hedvig.
Det är skojigt på riktigt!

Mitt i natten kvittrar telefonen till, ett sms har trillat in.
"Är du vaken?"
"Ja"
"Då kommer vi in en sväng"
Snart står min lilla storebror där i hallen med sin nya flamma.
Efter en kvar är dom borta igen och man undrar nästan om man drömt det hela.

Jag har förresten köpt ett regnskydd till vagnen.
Nu finns tyvär ingen chans längre att stanna inne och skylla på att vädret inte är lämpligt för promenad.
Men vår gamla fröken hade nog trots allt rätt - "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder!".

Just nu

...och så snöar det!
I kväll blir det kalas.
Vi har en hulkengrön tårta i kylen och jag har gömt en stor present under sängen.

Glad söndag!

Hedvig i helgen

Annas lilla ängel!


Skötbordet - platsen där allt roligt händer!



"När mamma busar då skrattar man" gammalt djungelordspråk


Shit vad man blir trött av att gå på stan (och vilken hejare man som förste vagnförare blir på att klarar rulltrapporna!)


Farfar läser så bra om "De stora slagen" att både pappa och dotter blir synnerligen intresserade.

Snart tar jag dej!

Varning!
Nypgrepp övas flitigt.

Ny dag, nya tag!
I dag ska här städas och handlas.
Jag älskar att det alltid blir helg redan på torsdagkväll i den här familjen!