under över alla under

Med fötterna föst kom hon 19:12 igår kväll, 3670 gram tung och 51 centimeter lång och förstås sötaste bebisen någonsin.
Idag mår jag som en prins (prinsessa, drottning, kung?) men det var allt rätt nervigt där på Akademiska.
Jag har definitivt blivit en hel del erfarenheter rikare bara sen vi åkte in i onsdags.
Epiduralbedövning är det bästa jag varit med om. Från total smärta och tårfloder till glada skratt på bara en liten stund. Den killen som kom in och la den måste ha varit gud!
Det är en helt obeskrivbar känsla när en läkare sticker hål på hinnorna så att vattnet går (läs: forsar ut) tillsammans med en liten fot. Den fick barnmorskorna vackert hålla inne ett bra tag sen med varma handdukar innan det var dags för den att få komma ut på riktigt.
En sätesbjudning, särskilt en som vår där fötterna ville ut först, är en riktig happening i Uppsala. Alla ville vara med och det var knappt halvfullt på förlossningen (bara fem barn föddes i går. I vanliga fall är det ungefär det dubbla)
I vårt förlossningsrum fanns förutom vår vanliga barnmorska och undersköterska, två läkare, en extra barnmorska och två narkosläkare med tillhörande jätteutrustning. Dessutom väntade en del människor i korridoren utanför på att komma instormande ifall det skulle behövas snittas akut.
Men trots alla risker och att det gjorde bedrövligt ont kom hon ut hel och fin, bara lite blå på det ena benet.

Hedvig.