Tänk hur trött man kan bli av att göra i princip ingenting, det är helt makalöst!
I går spenderade vi sex timmar på Akademiska helt utan vare sej tidningar, böcker eller annan rolig underhållning.
Först gick allt rätt fort.
Vi fick träffa barnmorskan Iris på Bedömmningsmottagningen som konstaterade att Pyret visst har sitt huvud uppåt och skickade ner oss till förlossningen.
Där skulle en supertrevlig doktor försöka få det lilla livet att göra en fin liten kullerbytta.
- Den ligger ju rätt högt så det här borde faktiskt gå!
Men efter tre försök och ett huvud som inte flyttat sej en millimeter trodde hon inte att det skulle hjälpa hur mycket hon än försökte.
I stället fick vi en remiss till röntgenavdelningen (som vi efter mycket om och men faktiskt lyckades ta oss till utan att gå ut ur huset) där mitt bäcken skulle kollas.
Nu hade allt tagit så lång tid att Kristoffer var tvungen att åka hem för att hinna till jobbet så jag fick klara mej på egen hand.
Det visade sej långt om länge, när jag fick träffa den trevliga doktorn igen, att jag visst hade ett väldigt brett och bra bäcken så om Pyret inte vänt sej av sej själv så ska hon eller han ändå kunna komma ut med rumpan först.
Konstigt nog känns det varken hemskt eller läskigt.
Nu behöver vi inte vänta länge hemma på att värkarna ska komma med ett visst mellanrum (vi får åka in direkt det börjar kännas) och vi behöver inte förbereda oss på en långdragen förlossning. Ska den ut med rumpan först krävs det att värkarna är starka och kommer igång av sej själv, annars blir det kjesarsnitt.
Jag tror nog att vi kommer att vara i väldigt goda händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar