Om min pappa fick välja vilket utlänskt klingande namn som helst i hela världen skulle han välja Asafa efter Asafa Powel, han som springer.
Åh vad jag skulle vilja se min pappa susa fram på en röd löparbana!
Hans enda löparmeriter sträcker sej hittills över några ystra midsommrars Sista paret ut och kanske en och annan kojakt i någon hage.
Men vem vet, än är undrens tid inte förbi.
2 kommentarer:
ja du.. när de gäller min pappa brukar jag faktiskt bli riktigt imponerad hur snabbt han kan springa när de väll är ett djur som springer före! de har oanade sidor våra fäder..
haha vilket klockrent namn =)
anna, tänk att det är mindre än en månad kvan nu! =) när får man se din mage då?
Skicka en kommentar