Bloggarna i väntans tider som jag följt under våren börjar allt mer att fyllas av söta små nyfödda knyten och jag skulle inte vara helt ärlig om jag sa att jag inte längtar. Varje gång pyret puffar till därinne nyper det liksom till i hjärtat och jag vill bara kunna hålla det i famnen.
34 veckor är avklarade.
Dom närmsta veckorna ska jag försöka fylla till bredden så jag inte har tid att tänka på hur mycket jag saknar Kristoffer när han jobbar och hur mycket jag längtar, längtar, längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar