Känslan av det första åket.
Nästan en decimeter nysnö hade fallit under natten.
Fjället reste sej någonstans ovanför oss men var omöjligt att upptäcka i dimman.
Världen var liksom tyst och lugn, som inbäddan i bomull.
Och så var det manchester, manchester!
Det första åket för året går helt enkelt inte att beskriva bättre än så, det måste upplevas.
(Vi varit en helg i Roberts Lofsdalen och det var då sannerligen inte tokigt alls!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar