Välkommen in i bubblan!

Det är nästan lite overkligt allting.
Man sover nästan ingenting men tycker ändå sömn känns ganska oväsentligt, överskattat liksom, när man kan vila ögonen på små blå fötter, skrynkliga händer och en sned liten näsa.
Storasyster pussar och klappar, kallar honom Joa - det är mest det där andra, att ta på kläder, äta lunch och så som blir jobbigt. Då är både mamman och pappan osedvanligt dumma.
Lillebror har helt fel dygnsrytm - sover hela dan - men det ska nog bli fason på honom också vad det lider.
Just nu är det bara solsken i bebisbubblan.