Tillbaks hos vår stora, snälla barnmorska på Liljeforstorg.
Värden skulle mätas liksom magen och så skulle man vägas och få lyssna på hjärtat.
Det lilla, lilla hjärtat som pickade, pickade, pickade.
Det verkade faktiskt som att det var precis som det skulle.
Lite större mage än sist.
Järnvärdet var jättebra men när hon såg hur jag tappat det totalt på slutet med Hedvig så tyckte hon att jag skulle börja med järntabletter redan nu, i förebyggande liksom.
Smart tyckte jag.
Det är ju inte så hemskt mycket mer än hundra dagar kvar nu och det käns som att det kanske är bäst att börja förbereda sej.
Inte materiellt eller så utan kroppsligt.
Smet därför ut på en kvällspromenad ikväll.
Såg ljusslingor i granar och fyrverkerier, andades minusgradig luft.
För ett tag sen läste jag att Emma Wiklund dricker vatten med en hel pressad citron i varje morgon. Tänkte att vad tusan, inte kan det vara skadligt och började jag med.
Nu vill jag inte vara utan den där sura starten.
Det kommer nog att gå bra det här.
1 kommentar:
Oj, hej. Här var det längesen man va in ser jag. Hade noll koll på att ni väntade nr 2. GRATTIS!
Men skit i järntabletterna å ät ACO Kvinna istället. Mycket bra vitaminer som gjort att jag sluppit järntabletterna helt den här gången. Å då har jag ätit sen v20 med både Savnnah och Molly.
Nu måste jag ju hålla koll här inne lite bättre känns det som. Ska bli spännande å följa vägen till 2:an.
/M
Skicka en kommentar