Så ska jag, hux flux, på mitt första jobbmöte ikväll.
Spännande förstås.
Inatt när jag var vaken och ammade lillan började jag fundera på hur det skulle vara om alla presentationer gick till som på öppna förskolan.
Vad mycket lättare det skulle vara att komma ihåg nya namn!

Var är Anna, tittut, var är Anna, tittut?
Nu kan du komma ut!

Jag kan fortfarande inte använda mobilen men Hedvig har fått sin första tand och hon är bättre än alla mobiler i världen,

Tänk att den här ungen verkligen är vår.
Jag blir alldeles till mej!

Fanfarer och hurrarop!

Jag är så glad trallala, att jag är född fallera, att jag har födelsedag precis idag... pompompom...hurra...
Det är väl ändå något alldeles visst med att ha födelsedag trots allt.



Idag har jag som synes fått en cykelhjälm...



...och matchande kläder. Hurvida det var meningen eller ej låter jag vara osagt men det var skojigt.
Sen har jag fått en tygsax (halleluja - slöa saxar det är bland det tråkigaste som finns) stora Vänner-boxen och biljetter till TSOL på Katalin nästa onsdag. Tänk att jag inte varit på Katalin ännu fast jag bott i Uppsala en hel evighet!
Det ska bli så himla roligt.
Sist jag och Kristoffer såg dom var vi i Varberg på urmysiga Majas vid havet. Där var så litet att publiken hade trampat Ebbot på tårna om han inte haft så stor mage.

För tre år sen precis idag bestämde jag mej för att Kristoffer, honom släpper jag aldrig.
Tur för honom!

Dopet är avklarat och jag har knappt en enda bild på festligheterna annat än på en slagen hjältinna när alla gått hem.



Tack snälla ni, både för att det var så trevligt att titta på er där ni satt i kyrkbänkarna och för alla finfina presenter!

Ett extratack till Mattias som läste texten i kyrkan så fint och utan förberedelse och till Hanna som kommer att bli den bästa gudmamman någonsin.
Och så en extra guldstjärna till mamma, pappa, mormor och morfar, Ann och Bengt, Elin och Jocke som körde så lugnt och fint i snön!

Ni vänner och bekanta som tänker lämna hemmets lugna vrå och bege er till Uppsala på söndag.
Flogstavägen 45 är en adress värd att lägga på minnet!

http://www.brorhjorthshus.se/

Titta här, visst är det fint?!
Mitt nya jobb!

Ett viktigt meddelande

Jag byter kontantkort i mobilen och kan inte svara på söta sms på någon dag.
Min vanliga telefon funkar däremot perfekt.

Tack för alla grattiskommentarer förresten.
Efter den femte februari kan jag berätta mer om vad det egentligen är jag ska syssla med i vår.

Tada! Utan stöd minsann!

En väldigt speciell dag

Jag vaknade lite före resten av familjen och passade på att sminka mej efter morgonduschen.
Redan här börjar det speciella, märk väl att jag sminkade mej.
Efter grötfrukosten tog jag på mej en prickig kjol och en mycket lurvig, vit kofta och gav mej ut i ett halt januariuppsala.
Eftersom jag var tidig fick jag cykla några varv runt kvarteret och andas med långa, djupa andetag innan jag vågade mej innanför grindarna och låste cykeln vid ett cykelställ.
Sen ringde jag på vid personalingången och presenterade mej klädsamt rodnande.
Sen blev jag i korta drag utfrågad om mina färdigheter innan jag fick ett jobb.
Ja, du läste rätt.
Kulturtjejen med kassa jobbutsikter har fått in sin första fot.
Eftermiddagen har jag spenderat på H&M och firat mej själv genom ett stort klädinköp.
Resultatet i urval: ett par snortajta, svarta jeans i storlek 36.
Kanske kommer jag bara att kunna ha dom just nu och så länge jag helammar men tusans vad jag ska njuta så länge det går av mina nya, smala ben!

Brocoli och bröstmjölk bygger vackra kroppar!
I dag stannade vågen på BVC på 8340 underbara gram fördelade på omkring 66 centimeter.
Men nu har sötnosen fått feber.
Vi laddar för en sömnlös natt - God kväll!

När vi drog till fjällen

Jag ser förfärlig ut men till mitt försvar hade jag inga skidglasögon och för stor mössa.

Stolen som satt som en smäck!

Så kommer man hem efter en månad i exil och väntar sej några gamla julkort och en och annan tidning och vad hittar man - paket.
Två stycken!
Söta rara! Tack!

Smilla

Bästa barnvakten när hon själv var valp.

Nu är det mindre än två veckor kvar till födelsedagen och mindre än en vecka kvar till intervjun i Bror Hjorts hus.
Vad har man på sej på en intervju egentligen?
Det är nästan en lika svår fråga som vad man har på sej på dopeländet om man inte är själva dopbarnet förstås.
Kanske måste jag köpa mej en riktigt snygg, mjuk, brun kofta för det har ju alla kulturarbetare, eller?!
Och så håret då.
En stram knut i nacken kanske?
Jag ska förresten låta mamma gå lös med saxen vilken minut som helst, på egen risk som hon säger.

Var det någon som höll tummarna för mej den tionde?
Hursom verkar det ha fungerat även om ingen gjort det.
Nu ska jag intervjuas.
Det är liksom motsägelsefullt, halleluja och hualigen på samma gång.
Jobb, ja tack, nervöst, nervöst, nervöst, nej tack.
Nu ska jag googla Bror Hjort.

Är det alltid så att mamman i familjen sätter på mössan och säger "Åh, titta vilken sötnos! Finast i hela världen, tycker du inte?!" till pappan som hummar lite och sen, så fort mamman vänder ryggen till "tappar bort" den samma?
Så är det i vår familj.
Men jag hann ju åtminstone fånga det på kort.

Med två veckor kvar till stora dopdagen dyker många svåra frågor upp.
Den ena handlar om kläder och den andra om presenter och jag har lika svårt att svara på båda.
Vad tusan har man på sej på ett dop? Att man inte kommer i jeans och t-shirt förstår jag väl men är det likson slips som gäller?
Och presenter sen.
Inte så många tennmuggar och sparbössor utan hellre användbara grejer kanske.
Fina Elsa Beskow-bilderböcker eller andra sagosamlingar, en gåstol, hälsinge-eller upplandssmycken, söta sängkläder (från Sebra förstås, skam den som ger sej)...
Hualigen, jag blir nervös av sånt här ståhej!

Oh My!

Jag är sannerligen lik min pappa.
För det mesta tänker jag att det är mest till sätt och humör men visst ser man det på utanskriften också?!

Två killar jag känner, vi kan kalla dom Linus och Patrik för enkelhetens skull, berättade häromkvällen om sina matvanor.
Den ena har precis skaffat en brödrost och äter därför vissa dagar mest rostat bröd med jordnötssmör. Vissa kvällar äter han bara godis men är ändå smal som en ja, väldigt smal kille.
Den andre tycker att havregryn med mjölk är en riktig höjdare.
Man behöver inte ens koka någon gröt för när det sväller i magen håller man sej nämligen mätt länge.
Samma kväll upptäckte Hedvig tjusningen med kataloger.
Hon satte raskt i sej ellos barnsidor och damunderkläder.

Åh min lilla, lilla unge.
Nu sover hon i min famn.
Svarta, långa ögonfransar mot kinden.
Rosenröda läppar.
Barn är sannerligen kärleken personifierad.

Grattis på namnsdagen, du världens allra bästa Hanna!



(...och alla andra Hannor förstås, Grattis!)

Kladdiga tankar

Det här med hudkrämer och hårinpackningar förresten.
Jag har fått en helt annan syn på såna och allt annat med parfym i sen vi fick Hedvig. Henne är man så himla mån om att helst inte använda något kemiskt på över huvud taget men själv kletar man på sej allt möjligt kladd.
Dom nya kläderna jag fick i julklapp tog jag på mej direkt men hennes var jag vansinnigt noga med att först tvätta.
Man borde vara lika noga med sej själv, för hennes skull.

Härliga Hedvig

Födelsedagens vara eller inte vara

För ett år sen skulle jag fylla tjugofem men var bokstavligen helt uppfylld av något pyttelitet som simmade omkring inuti min mage.
I år ska jag således fylla tjugosex (enkel mattematik även för en humanist) och då ska den där pyttelilla döpas precis i samma veva.
Att Kristoffer och jag firar vår årsdag precis dagen före min och kungens flaggdag gör definitivt inte saken bättre. Jag menar, den egna födelsedagen med all sin upprymda charm verkar sorglit bleknad och nästan lite bortglömd.
Konstigt nog gör det mej inte det minsta, trots att jag både är farligt traditionsbunden och rädd att bli bortglömd.
Nu ser jag fram mot härliga sommarkalas att skämma bort Hedvig på istället för snökalla januaritillställningar.

Fast visst.
Jag hoppas ändå på någon uppvaktning.
Kläder, fotoalbum, Those Dancing Days och Anna Maria Espinosas senaste, sängkläder från Sebra och lite sånt där skönhetsgrejs som hårinpackning och hudkräm vore inte dumt.
Inte dumt alls...

Det är kallaste dagen på året och på länge.
I natt hade värmen slutat fungera i huset där vi sover.
Under täcket där vi kurade alla tre var det i och för sej skönt men jag kunde inte ens med bästa vilja hålla med Kristoffer om att det var lika mysigt som att sova i tält.

Dopklänningsjakten

...har hittills resulterat i en ursöt, modell "Evy".
Jag tycker hela grejen med dopklänning är att ha en som man har någon sorts koppling till. Den på bilden har Kristoffers mormor sytt och både han och lillasyster Hanna (som inte bara är Hedvigs faster utan gudmor också) har blivit döpta i den.
Snälla mamman efterlyser också den som jag och mina syskon döpts i, den urgamla efter farfar.
Håll alla tummar och tår ni har för att den kommer till rätta!

"Farfar tycker att jag liknar Elvis"

Sötaste sötnosen i ny overall från gamla moster i Djursan.

Jag tycker bättre om jämna datum så därför börjar jag mitt bloggår den andra ifall nu någon tycker jag är lite seg i starten.
Så mycket nya skojigheter har vi dock inte varit ute på ännu men en liten helgsummering i bilder kan jag ändå bjuda på.
Storhelger och lite finare tillställningar är definitift Hedvigs grej.
Heuheuheuheuheu, säger hon högt och skrattar med hela ansiktet.
När man själv precis börjat förfasa sej över att jularna inte längre är vad dom brukade vara är det perfekt att skaffa sej en liten unge.
Bums blir man som barn på nytt.
Hjälper lite småfnissig och med blossande kinder Tomten att dela ut paketen och sånt.













Strax efter tolv, då får man faktiskt sova!