Apropå inlägget nyss om bodys slog jag efter mycket velande fram och tillbaks till på nya, vita omlottbodys till lillan från ellos i storlek 62.
Än så länge är det i och för sej 56 som gäller men det står nog inte på förens hon växt ur det. Tänk att hon faktiskt växer ur sina kläder! Fantastiskt.

När jag satt där och för sökte jämföra bodys kände jag mest hur jag ville slita mitt hår, jag blir så frustrerad av sånt.
Kristoffer däremot har världens bästa tålamod. Det är något att vara avis på det!

Babysittern blir bara roligare och roligare.
Men tusan vad svårt det är att fånga leenden på bild!

Det var kräftskiva på Flogstavägen i lördags.
Det tog Hedvig med ro.

Ny vecka

Omlott - ja tack!

Vem är det egentligen som designar bodys till små, små bebisar?
På dom här sex veckorna med Hedvig har jag märkt att det som fungerar egentligen bara är omlottbodys och tröjor av koftmodell, med knappar eller dragkedja mitt fram.
Bodys med knappar i ena axeln är visserligen väldigt fina men alltid alldeles för trånga.
Så fort det är dags att ta dom över det söta lilla huvudet börjar det fäktas med både armar och ben.

Nej, mer omlott till dom små!

En stolt mamma

I går kom nya mama.
Där fanns ett reportage om sätesbjudningar.
Två av tre mammor som intervjuades hade fått kejsarsnitt, mer eller mindre akuta.
Jag väntade mej snitt med Hedvig men jag är så himla glad att det gick vägen ändå.
Det är när jag tänker på det och på Stockholm marathon som jag blir stolt över min kropp.
Den har redan klarat av mer än jag någonsin trodde att den skulle kunna göra!

No more!

Jag kommer inte överens med den där Babybjörnen hur bra den än må vara.
Efter promenaden med Hanna (världens bästa!) var jag svettig och alldeles stel och säker på att Hedvig gått sönder någonstans.
När hon dessutom fick ont i magen senare på kvällen och bara skrek, skrek, skrek rakt ut var jag övertygad - ingen mer Babybjörn för mej!

En bebis från 80-talet

Det är inte bara vagnen från 1983 som passar min lilla blomma utan kläderna också.
Tjusigt outfit eller hur?!

Tack för komentarerna förresten. Prickarna är snart borta!

Schhh!

Jag har lånat Kristoffers jeans idag utan att fråga om lov.
Åh, vilka jeans!
Hur skulle jag kunna stå emot?
Jag tror att jag kanske inte lämnar tillbaks dom igen...

För första gången har Hedvig och jag varit och träffat en massa andra nya bebisar och föräldrar. Vissa var lite äldre och andra lite yngre men vi bor alla på ungefär samma ställe och går till samma sköterska på BVC.
Det är nog tusans så nyttigt det där att komma ut lite.
Det kändes som att vi hade väldigt mycket att prata om jag och Joanna som gick i samma föräldragrupp innan dom små kom.
Hedvig som i vanliga fall sover lätt som en fjäder skötte sej också exemplariskt.
Jag lyfte henne ur vagnen och klädde av henne när vi kom och klädde på henne och la ner henne igen efter en och en halv timme utan minsta lilla gnäll.
I vanliga fall brukar hon skrika rakt ut och bli helt röd i ansiktet så fort man bara tänker på att ta på henne en mössa.

Det jag mest funderar över nu är varför hon plötsligt blivit så prickig i ansiktet.
Är det hormonplitor fortfarande eller kan det vara något jag ätit.
Någon med barn som har koll på sånt?

Det här med dop förresten.
Någon som har några erfarenheter att dela med sej av?

Nyheter

Lägenheten är nystädad, i köket ligger ett nybakat bröd och doftar och både Kristoffer och jag är nyduschade.
Fasligt mycket nytt på en gång!

Kristoffer har åkt till jobbet och Hedvig ligger i vagnen och pratar högt med Tummen.
Själv borde jag bädda sängen (!) men jag tror jag ska sitta här och bara titta på henne en lite stund till först.
Hon är vansinnigt söt den där lilla!

Dagens fråga

Hur många veck har egentligen en baby?!
Jag tror Hedvig har minst tusen miljoner!

Två män och en baby

Igår lekte dom med Hedvig, ikväll ska dom leka med hennes pappa.

Man hamnar i onåd om man när lillan satt mjölken i halsen och hostar ynkligt dessuton fortsätter att spruta mjölk i hennes söta lilla ansikte.

Ikväll ska vi fördriva tiden ensamna, kanske ha en riktig tjejkväll.
Trevligt!

På promenad

När hon väl sover och hennes mamma håller sej borta från knöliga stigar i skogen då är nog vagnen rätt skön faktiskt.

En garde!

Jag har blivit utmanad av Bettan!

1. Vilken mat äter du ofta?
Ostmackor!

2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag hjälper gärna till! Det är både trevligt och bra för själen

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Hemma på Flogstavägen förstås. Hemma är alltid bäst!

4. Köper du ofta Triss?
Nej.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Halmstad med Kristoffer, London med Kristoffer, Kilafors med Kristoffer.
Är Kristoffer med blir det alltid bra!

6. Vilken Tv-kanal tittar du på mest?
SVT 1 eller 2. Är vi dom enda som fortfarande har vad mina kusiner kallar
skogsteve kanske?

Nygift?

När vi kom hem med Hedvig fick jag en ring av Kristoffer.
Upplandsringen som jag önskat mej.
Nu har vi graverat den med våra namn (Kristoffer Anna Hedvig) och Hedvigs födelsedatum 080814.
Det känns lite som att vara gift tror jag.

En bra tevekväll som sagt.
Sällan somnar man så gott som till en sådan.
Typiskt!

Vilken härlig tevekväll det ser ut att bli i kväll, även för familjen utan kanaler.
Saltön och Mord i sinnet, halleluja!

En timme


En månad

Kraft-samling

Ni som läser Ljusnan, ni har väl sett min gullunge?!

Det blir sällan riktigt som man tänkt sej

Före Hedvig



Efter Hedvig



Så liten men redan så mycket saker

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Det är något magiskt med vatten.
Hår blir lockigt och fint när det regnar ute.
Man blir ren och fin av att duscha.
Ett av världens trevligaste ljud måste väl ändå vara porlande vatten.
Men framför allt - man blir o-törstig av att dricka vatten och jag är törstig nästan jämt!

Dagens roligaste!

Vi promenerade genom Flogsta idag, jag och mamman och pappan med Hedvig i vagnen, och mötte en löpande man.
Det såg ut att gå rätt fort och lätt, det var ju liksom perfekt väder för löpning idag.
Men det var någonting med den här figuren som liksom såg en aning märkligt ut.
Han hade en grön avlång sak i varje hand.
- Vattenflaskor, tänkte mamman.
- Vikter, tänkte jag.
Men innan vi hann säga något till varandra såg vi att det var två gigantiska squashar.
Finns det någon anledning till att man springer omkring så om man inte varit ute och pallat någonstans?

Pantergreppet

Farfar kan greppet!

Anna och Hedvig!

När man är vaken om nätterna med sitt hungriga lilla barn finns gott om tid för funderingar av allehanda slag.
En av mina senaste funderingar handlar om människor och apor.
Kanske är vi mer lika än vi egentligen vill erkänna.
I teves naturprogram ser man tillexempel orangutanger som sitter och plockar i pälsen på sin unge.
På samma sätt sitter jag där med Hedvig vid bröstet och plockar bort små dammkorn hur det mjuka hårfjunet eller små hudflagor från de små, små händerna som fortfarande flagnar lite.
Det är kärlek det!

Hedvig testar nya saker...

...och vilar med Tummen.