Dagen började en halvtimme tidigare än vanligt och när Kristoffer kom upp för att äta sin frukost var jag redan färdig med min.
När han kollade termometern, eftersom han tyckte det drog om benen, visade det sej att det var åtta grader kallt. Hualigen!
Mycket tidigare än jag behövde (som alltid) satt jag så på cykeln och susade in mot staden och tåget med destination huvudstaden.
När jag swichade ner för universitetsbacken kom näsblodet och svetten rann.
Härliga tider!
Väl på stationen hade jag i alla fall gott om tid att varva ner och när alla var samlade tog vi plats i närmsta vagn.
Det visade sej att Sara i gruppen kom från Söderhamn och också var 83:a och dessutom hade en kusin i Kilafors. Där ser man!
väl framme gick vi i tur och ordning i genom Telefonplan och Västertorp och frös så vi skakade. Vinden tycktes leta sej in genom minsta lilla glipa i kläderna och riktigt gripa tag om själen med sina kalla händer fast solen strålade och sken för allt vad den förmådde.
Efter lunch på en Grekisk kolgrill i Liljeholmen kände jag mej alldeles matt och orolig och allt för långt ifrån både hem och man så jag ursäktade mej och åkte hem.
Sällan har det varit så skönt att vara hemma igen.
Nu ska jag bara ligga i soffan och titta på snön som plötsligt börjat falla och låta mej värmas av Kristoffer och ett eller annat bra teveprogram.
Det är sånt jag gillar att göra när det är fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar