Bästa knoppdagen hittills.
Ett av barnen hade en hund med - som man fick klappa!
Härliga tider, tänkte Hedvig men hon sa det inte.
Sen blev det följa John (eller följa ledar-Henrik) med hopp från alla stenar och stubbar.
Hedvig skrattade så det klingade i skogen och jag log, det är min unge den där.
Är förresten en kånken någonsin sötare än så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar