Vi har dragit vidare ännu lite längre norrut och låtsas att det är så kallt och ruggigt ute att det inte är att tänka på att gå utanför dörren ens.
Trevlig tillvaro på min ära!
Mindre mysigt var det att vakna av värsta mardrömmen - att hjälplöst jaga efter barnvagnen som i accelererande hastighet susar ner för en backe mot järnvägsspåren.
Med gråten i halsen slog jag upp ögonen och trevade efter den varma lilla handen bredvid mej i sängen.
Skulle något hända dottern (eller Kristoffer för den delen) skulle jag antagligen dö eller bli galen, det är ett som är säkert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar