Agnes von Krusenstierna

I nästan hela mitt vuxna (om jag nu var så vidare vuxen när jag flyttade till Uppsala och köpte böcker på pocket shop i väntan på alla tåg jag åkte) liv har dom förföljt mej, systrarna von Pahlen, och nu har jag äntligen läst den sista boken i min egen hylla (men det finns visst en till märkte jag). Det är tidigt nittonhundra tal i dom fina salongerna och alltid riktigt trevligt dom första kapitlen. Sen blir resten nattsvart och deppigt. Brustna hjärtan, svek och rädslan för döden och att åldras. Att inte åtrås för sin skönhet och att vara ensam i mörkret är allas fasa.
Jag undrar hur hon mådde, stackars Agnes, när hon skrev dom.
Nu blir det Maria Lang i stället för där slipper man svårmodet och får njuta av det tjusiga minsan!