Till skillnad mot min dotter är jag inte det minsta rädd för Anders Ericsson, Kristoffers morbror som är en av dom mest hurtiga personer jag vet.
Sen jag började på City mail har jag lliksom varken haft tid eller tyckt att det varit nödvändigt med någon extra träning men som alltid när det blir nytt år så tänker man till en aning och jo, det behövs*!
Det är då jag tänker på Anders, den hurtigaste av dom hurtiga som alltid berättar om sina triatlon, när jag joggar in till kontoret på morgonen och sen hem på eftermiddan, upp för alla backarna till Flogsta trots att lårens muskler bara vill dra ihop sej till ömma små, små...ja, jag vet inte vad.
Nån gång ska jag slå honom, kanske i alla fall när han väl fyllt femti.
*Jag testade smalbyxorna idag, behöver jag säga mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar