Jag har, under guidade visningar men massa människor som jag förvisso inte känner men ändå bor i samma stad som i många fall, inte bara en gång utan två, sagt ett ord som inte finns.

Porträttlikedom.

Herregud!
Pinsamt!
Och ett sånt fult ord sen!
Nu har jag dessutom skrivit en alldeles för lång mening utan punkt med en massa strunt.
Varsågoda!

one size. fits all!

Det är lördag kväll och jag har jobbat idag.
När jag kom dit mötte jag en Lina med andan i halsen.
Förutom vi två skulle det ha varit en till tjej med idag och nu hade hon blivit sjuk.
Hon skulle dessutom guida en bokad grupp efter stängning.
Som tur var kom det inte lika många idag som det gjort dom två tidigare helgerna och visningen kunde jag ta så vi klarade det riktigt bra ändå till slut.

Hemma hade mina älsklingar haft en mysig dag tillsammans.
Det bästa med att ha ett jobb och en familj är verkligen det här med att få komma hem!

Mums!

I väntan på Lost

Jag är galet trött trots kvällsrunda i minusgrader men Lost är så konstigt att det är värt att väntas på.

Nyss var vi ute i småsnön jag och dottern. Hon nedbäddad i vagnen och jag i löpmundering.
Vi tog till vänster idag vilket betydde både backar upp och backar ner (högra rundan är platt som en pannkaka) men det gick bra.
Den rullar så lätt den nya vagnen!
Det är i och för sej tur för den att den gör det.
Än har vi inte riktigt blivit kompisar hur snygg och lättrullad den än må vara.
Trassligt är vår förhållande minst sagt.

Förresten:
Välkommen hem Hanna!

Nybadad!

Små fiskar i vattenglaset?

Ja inte vet jag vilka hemligheter dom har för sej sambon och dottern.

35 personer i en hop, fjorton konstverk av Peter Dahl en mikrofon och så jag.
Jag har gjort min första guidning!
Jag hade väntat mej att svimma eller dö och att Karin och Lina skulle få samla ihop resterna och rädda situationen bäst dom kunde.
Istället klarade jag det galant!
Nu ska vi fira Kristoffers namnsdag (och Bengts - Grattis!) med glass och solsken!

Alla ni som förut tänkte: "Vänta ni bara...", och log lite försmädligt när vi berättade att Hedvig den pärlan faktiskt sällan ville upp ur sängvärmen före klockan nio ni kan nu istället börja tänka: "Vad var det jag sa" och le ännu lite mer.
Varsågoda - det är min fredagspresent till er!
Nu för tiden sover Hedvig nämligen inte en minut längre än sju.
Det är i och för sej helt okej att gå upp tidigt men vissa saker kan man ju bli alldeles galen på.
Ser man på morgonteve kräks man på nyheterna efter en timme.
Lyssnar man på radio kräks man på nyheterna efter en timme.
Det är ju för sjutton inga nyheter längre när man redan hört dom fyra gånger!
Men annars är tidiga morgnar alla tider!

Solskensmackor

Solskensunge

Hedvig och duplot

Eftersom jag vände på kameran när jag filmade får ni vända på era skärmar när ni tittar.
Det blir väl rättvist?!

Nu ska vi gå på trafikinformation på öppna förskolan.
Till och med Kristoffer kommer med - vilken lycka!

Galltvål - det låter äckligt men det är förmodligen världens mest effektiva tvål.
Köp den och låt barn och sambos kladda som dom vill, tvålen klarar biffen sen.
Underbara, underbara tvål!

Pappa Kristoffer jublar

I går gästades Bror Hjorths Hus av självaste Peter Dahl och jag jobbade min första riktiga dag.
Vilken upplevelse!
Mr Dahl är som en gullig gammal teddybjörn och inte alls som den festprisse man hört talas om.
Annars fick vi mota tanterna i dörren eftersom det var knökfullt i lokalen.
Gissa om dom var arga över att få hållas ute i duggregnet och kylan.
Tur säger jag att dom varken hade käppar eller paraplyn.
Då hade man garanterat kommit hem med en tjusig blåtira.
Idag kom lika mycket människor som igår men lite mer utspritt över dagen så vi behövde inte mota någon i grinden.
Åh vad det är trevligt att ha ett jobb!

När Hedvig var helt ny fick hon en liten resväska med nyckelpigor på av mej. En sån där att ha leksaker eller små strumpor i.
Nu har hon precis börjat tycka att den är hemskt skojig att leka med och jag har börjat fundera över varför i hela världen jag valde en väska med insekter på.
Prickar är snälla och snygga, insekter har många ben och är läskiga.
Särskilt läskiga blev dom igår när syskonen Kraft berättade om när som i Danmark överfölls av en hel svärm av dessa små rödprickiga djur.
Tydligen var det som med Egyptens gräshoppor och krävde vindrutetorkare på.
Hualigen!

Men ändå är hon hemskt söt med sin lilla väska...

Istället för att gå ut mer igår höll jag mej i köket och lagade barnmat.
Nu ska hon få testa lax.
Alla borde förresten äta mat som det är lika noga med som den man ger till småbarn. Då vore världens all övervikt ett minne blott.

Idag har vi hängt på öppna förskolan med Joanna och Lukas och en massa andra bejbysar och föräldrar.
jag hade jättetrevligt menHedvig hade som vanligt surminen på mest hela tiden.
Fast jag tror inte att hon är sur egentligen för i övrigt har hon varit som en solstråle hela dan. Jag tror mer det är min hon lägger på när vi är ute bland folk. En tro-inte-att-jag-går-på-vad-som-helst-min.

Det har snöat precis hela dan och man kan knappt tro att det faktiskt snart är mitten av mars.
Men det är förrädiskt med det här ulligt vita täcket!
På min vanliga lilla löprunda var det ömsom vatten över fotknölarna eller blankis under snön och ingen hade spårat före mej.
När jag kom hem var jag således både blöt om fötterna och slagen på knät.
Sen gick jag inte ut mer den här dan.

Godnatt

Klockan tre inatt släper Comviq äntligen ifrån sej mitt nummer och min mobil börjar fungera med Halebop istället.
En dryg månad och inte ett sms skickat, hujedamej!
Men nu blir det andra bullar av!

Jag önskar att jag kunde avlägga rapporten: klarade provvisningen med glans, men det vore en allt för stor överdrift.
Hursom kan jag inte ha varit allt för dålig eftersom jag fått ansvaret för den allmänna visningen av huset på torsdag.
Chansen för att den blir av är visst femti-femti.
Det är visst inte rusning på torsdageftermiddagar.

Annars väntar jag mest på att flocken ska samlas.
Kristoffer spendera kvällen med kampsport och Mattias men jag känner att jag inte kan göra Hedvig sällskap i stora sängen förän han är hemma ordentligt.
Flockdjur är man som sagt...

Det spirar och gror

Kristoffer har alltså redan börjat förbereda sin sommar som pappaledig.
Förutom att leka med sin söta dotter tänker han sej att bli självförsörjande i tomater och gurkor och göra vår balkong till en grön oas.
Jag tycker att det är fantastiskt!
Flitiga lisorna som jag var övertygad om skulle överleva allt klarade inte julen, eller det nya året, men tomater har visat sej vara mint lika fina fönsterprydnader.
Och tomater är ju gott.
Jag spår att vi går en lysande framtid till mötes!

Förövrigt är det inte mer än två och en halv timme tills jag ska hålla min provvisning för Maria på Bror Hjorths hus.
Jag är farligt onervös.
Det kan bli katastrof det här!

En gång för många år sedan fick en kille jag känner en vattenkanna i födelsedagspresent av sin lillasyster.
Efter födelsedagen hände något och vattenkannan fick, intet ont anande, flytta ner i kylan i familjens källare.
Bakom galler bidade den sedan sin tid...

Nu är vattenkannans tid inne.




Har jag förresten berättat om min killes tomatplantage?
Om inte har ni något att se fram emot imorgon.
Det blir klimatsmart värre vill jag lova!
Det är ju såna tider nu.

Idag har jag förresten färgkoordinerat min garderob (jag klarade av byrålådorna här om dagen).
Det blev mest vitt, svart, turkost och rosa av någon underlig anledning.
Om någon frågade mej skulle jag inte säga mej vara en person som går omkring i såna färger.

Blåbär

Och nej, jag har inte tvingat i barnet maten fast det onekligen ser ut så.
Värsta ledsen-hund-blicken!

Fredag alltså.
Ljuvliga, underbara, fantastiska fredag.
Tvätten är tvättad och måndagens kraftprov förberett.
Nu kan vi hålla oss i soffan.

Eller tja. Man håller sej i soffan ytterst små stunder i taget när dottern är vaken men det är ju i och för sej fint för figuren så att säga.

Fyrtiofem minuters promenad dit och lika lång hem (okej det kan ha gått lite fortare hem eftersom vi hade medvind och var hungriga) för ett ärende som tog fem minuter.

Det är väl att förena nytta med nöje?!

(Vad som var nytta och vad som var nöje är i det här fallet i och för sej lite svårt att skilja på. det var ett synnerligen nyttigt ärende och en nyttig promenad. Förena nytta med nytta borde jag ha skrivit. Och nu har jag visst skrivit det också. Vad bra!)

Min lilla kulla

Idag har vi spenderat förmiddagen på Öppna Förskolan.
Hedvig har lekt med favoritkillarna Lukas och Malte och jag har pratat barnmat med deras mammor.
Mycket givande för alla inblandade förstås och trevligt inte minst.
Nu sover lillan nedbäddad i fårfällen och jag ska ta itu med mina guidningsfusklappar.
På måndag ska jag ha min provvisning.
Det är då det avgörs liksom.
Kommer dom att tycka att jag är så bra som jag försökt att ge sken av?

Ja ta mej tusan!

Det är inte lätt...

...men det går!

Idag har vi städat vilket som vanligt betyder att Hedvig har varit på sitt allra värsta humör.
Medan jag skrubbade badkaret skrek hon så hon nästan blev hes och när hon sen väl somnat i min famn höll hon mitt halsband i ett järngrepp och snyftade i sömnen.
"Lägg inte ner mej för då börjar jag igen" - det kunde liksom inte bli tydligare än så.