Det regnar idag och kanske kan det inte få vara precis lika roligt jämt.
Jag menar solen och skrattet kanske bara blir bättre av lite regn och gråt.
Det var så här.
Jag bestämde att vi skulle gå ut och rotade fram alla stövlar och regnkläder.
Hedvig tyckte bestämt att vi inte skulle gå ut och tog av kläderna i samma takt som jag satte på dom.
Är man nu mamma och har bestämt en sak så får man stå för det åtminstone en gång i veckan tänkte jag och stod på mej trots gråt och sparkande ben.
Efter ungefär femtio meter på cykeln började jag dock nästan gråta själv och vände hem, fortfarande med en spänd och skrikande unge där bak.
Det är liksom inte värt det, hon får väl bli bortskämd och odräglig bara hon är glad.
Nu är hon glad och jag glad att jag inte behöver släpa henne till dagis i den händelse hon inte skulle vilja det emellanåt.
Min bästa, gulliga lilla Hedvig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar