En vecka till, lika bra som den förra.
Jag känner mej precis som vanligt och tror att jag är gjord precis just för det här med att vänta barn.
Vi får väl se om jag får äta upp just den meningen senare men just nu...
...är jag oövervinnelig!
I dessa Allahelgona-tider Kristoffer har laddat upp med terror på Elmstreet-boxen.
Om jag inte skriver imorgon har jag antagligen dött av skräck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar