Badhusbetraktelser

Det är när man tränger in sin kropp och själ med en tjugotvå veckor gammal bebis i i den lilla svarta av märket Speedo som man plötsligt börjar leva i någon slags drömvärld där man inte ser ut som den val man faktiskt just ser ut som.
Det är liksom den enda chansen man har att överleva en eftermiddag i äventyrsbadet med halva Uppsalas snygga mammor, pappor och ungar så här i höstlovstider (eller tusan, heter det kulturlov? Jag är visst stenålders. Kallar fortfarande förskolan för dagis. Tur att inte Hedvig börjat tycka jag är pinsam än, jag hinner kanske lära mej.).

En annan sak jag tänkt på.
Det här med duschar man trycker igång, vad är finessen med det?
Man hinner tvätta shampot från ett halvt barnhuvud på ett tryck.
Sannerligen inget vidare vare sej för barnet eller föräldern.
Ska det vara så eller är det något mer jag missat?