Äntligen

Imorgon ska första paketet öppnas.
Fast jag inte får någon egen längre känns det ändå lite spännande.
Hälften av paketen har jag köpt (och glömt egtersom jag slog in dom i augusti) och resten är Kristoffers verk så dom har jag ingen koll på alls.

Gilla julkalender?
Ja sannerligen!

Jodå - både gran och Krinkle!

Det här kommer att bli alla tiders!

Rapport från första advent

Kallt var det redan på morgonen och än kallare blev det.
Hedvig och jag spenderade största delen av dan på IKEA där vi till och med fick årets första julbord.
Sen skulle vi förstås se fyrverkerierna och strävade tillsammans med resten av Uppsalas befolkning upp för slottsbacken.
Det var trångt och kallt och Hedvig ville gå hem redan efter första pjäsen gnistrande avtecknat sej mot den stjärnklara advetshimlen.
Själv rördes jag i smyg när Whitney Huston sjöng will alvays love yoooooou och kvällens färgades röd.
Himla hormoner!

En lördag i Hufvudstaden

I vitaste vintertider for vi med tidernas lyxigaste buss (jag pratar skinnfåtöljer i teverumsstil och gott om plats)till Hufvudstaden i lördags för att gå på Skansens julmarknad.
Finfint, behöver jag säga mer?!

För den som inte visste det innan så sover man visst tämligen gott i NK's foajé bland tanter i pälsar och dyra juveler.

Det snöar

...och snöar, och snöar och är precis hur fint som helst.
Precis så här ska väl en första advent vara?!

Annars har jag och magen klarat av tjugofem hela veckor.
Femton kvar på en höft.
Av någon underlig anledning började jag känna mej gigantisk precis i samma ögonblick som vi klv av tåget i måndags.
Jag skyller allt på mina spetiga föräldrar.

Det jag börjat märka är som någon slags andnöd när jag böjer mej ner och o kommer i kläm. Fast å andra sidan tänker jag: hur vet jag att det inte alltid känts som andnöd när man böjt sej sitt yttersta.
Hur som tror jag det är väldigt bra för hållningen - sträck på dej och andas liksom.

Varm choklad

Ingen choklad utan dom muggarna, säger jag.
Bästa chokladmuggarna nånsin.

Vår lilla unge!

Eller?

Idag

...har Hedvig och jag åkt tåg till en plats där man kan åka spark.
Gissa vart?

Fingerfärdighet

"Vill du ha varm choklad Hedvig" frågar pappan.
"Nej, haapp" svarar Hedvig.

Halsband är den nya grejen idag.

En juldröm

Jag dras som en fluga till en sockerbit till lilla butiken Kajsa-Johanna så fort det börjar närma sej jul.
Det är enda stället i stan där det finns Krinkles - julpyntens julpynt.

Titta själva här.
Jag vill tusan ha nästan varenda en!

Dagens

Moromors gröna väst, halsbandet från Indiska som Hedvig ger mej varje morgon och ser till att jag har på mej hela dan och favorit t-shirten "earth mother" (som jag använder allt för sällan eftersom jag alltid luktar svett under armarna när jag haft den ett visst antal timmar = ungefär två).

Allt ljus på Uppsala

I snålblåsten gick vi ut hela lilla familjen och tittade på den upplysta staden.
Längs en slinga har ett antal ljus- och ljudkonstnärer fått fria händer.

Slottet var finast med slingrande rosor och flammande eldar men den gamla Bror Hjorth-näcken var inte tokig den heller.
Huldran viskade "jag älskar dej" och näcken spelade trolska toner på sin fiol.
Jag tror nog Mr Hjorth skulle gillat det själv.

Första riktiga besöket hos mvc

Tillbaks hos vår stora, snälla barnmorska på Liljeforstorg.
Värden skulle mätas liksom magen och så skulle man vägas och få lyssna på hjärtat.
Det lilla, lilla hjärtat som pickade, pickade, pickade.

Det verkade faktiskt som att det var precis som det skulle.
Lite större mage än sist.
Järnvärdet var jättebra men när hon såg hur jag tappat det totalt på slutet med Hedvig så tyckte hon att jag skulle börja med järntabletter redan nu, i förebyggande liksom.
Smart tyckte jag.

Det är ju inte så hemskt mycket mer än hundra dagar kvar nu och det käns som att det kanske är bäst att börja förbereda sej.
Inte materiellt eller så utan kroppsligt.
Smet därför ut på en kvällspromenad ikväll.
Såg ljusslingor i granar och fyrverkerier, andades minusgradig luft.
För ett tag sen läste jag att Emma Wiklund dricker vatten med en hel pressad citron i varje morgon. Tänkte att vad tusan, inte kan det vara skadligt och började jag med.
Nu vill jag inte vara utan den där sura starten.

Det kommer nog att gå bra det här.

Igår: intensivt födelsedagsfirande

Och alltså ingen tid att spendera framför datorn.

Vi började med paket och skönsång(?) och skålade i bubbelvatten till frukost eftersom mannen fick en sodastreemer.
Sällan har jag sett Hedvig dricka så mycket vatten som igår!
På kvällen kom Hanna till både Kristoffers och Hedvigs stora lycka.
Kristoffer var glad för sin nya lampa och Hedvig för någon ny, outtröttad att leka med.

Ett stenkast bort

Om man är rejält stark i armarna alltså.
Där ligger hur som helst Pumpens öppna förskola.
Hedvig och jag tänkt gå dit länge men det har aldrig blivit av.
Hon har varit trött, jag har varit trött, vi har fått besök, hon har varit vrång...
Men nu så.
Trevligt förstås, piffiga fröknar, leksaker som blinkar och låter (Hedvigs absoluta favoriter so hon vid gud inte vill ha i julklapp) modellera och marackasägg på sångstunden.
Nästa gång tar vi femton kronor med och fikar också!

Nybadad

Hedvig är trött.
Då gäller det att vara kreativ, hitta på saker, aldrig vara stilla för då snurrar hon mitt hår och somnar på tre röda sekunder eller mindre.
Att bada, det hjälper nästan jämt.

Annars har vi varit på sångstund på biblioteket idag.
Det vill jag rekomendera alla i Uppsala för det var hur trevligt mysigt som helst särskilt som regnet (snön?) bara öste och öste ner och gjorde att åtminstone mamman vill ägna sej åt inomhuslekar.

När Hedvig somnat sen ska vi se på Lost.
Sista säsongen.
Mer förvirrande än någonsin.

Farsdag

Vad säger man egentligen?
Grattis?
Hurra?

Jag säger lite skämtsamt till min pappa att ha måste vara hemskt lycklig som fått en så fantastisk unge.
Sen får han tolka det som han vill tillsammans med presenten.
I år - ett par färgsprakande kalsonger från Björn Borg som hedvig hjälpt till att välja.
Det är en typisk sak man hittar på såna där farsdagslistor som alltid dyker upp i tidningarna.

Det som pappan i den här lilla Kraft-Berglundska familjen fick har jag däremot inte sett på någon tio-i-topp.
Presentkort på hotellfrukost och en hushållspappershållare från rice.
Inte så manligt och tufft kanske men det verkar vara det temat som vi kör på såna här dagar.
Jag menar, när det var morsdag fick jag ett set med skärbrädor.

Annars har jag pirriga fötter och en trött rygg efter ett postsorteringsmarathon (i hyfsad fart så klarar man ju det på fyra timmar).
På Citymail är det huvudet upp och fötterna ner som gäller från att man kommer innanför dörrarna.
Men tusan, det är ett helt okej jobb alltså.

Det bästa huset hava

Till tonerna från Tonys Bella Note ur Lady och Lufsen som står på i bakgrunden serverar Hedvig, tja - lite allt möjligt.

Annars är vi mitt i en jobbig helg, trots att jag skulle vara helt ledig och hemmafrua mej lite extra på farsdag.
Idag museet och kaffekok imorgon - håll i er - Citymail och postsortering.
Vi hörs.

Även andra bullar i ugnen

Fredagsmys för att använda ett slitet uttryck.

Glad helg allihop!

Förresten.

Saker ändrar sej på mystiska vis.
Nu vill jag inte längre lukta kokos från The Body Shop, nej nu vill jag lukta mörkblå Nivea som min mamma.

Och pepparkakor.
Hur kan man plötsligt bli så sugen på det, köpa ett paket Annas i affären och sen nöja sej med att bara lukta på ungen sen hon ätit ett par tre stycken?

Det är sånt jag undrar på en fredag.

Gravid: 23 veckor

En gammal klassiker vad jag förstår, hårsnodd i översta knappen för att kunna ha byxorna ett litet tag till.
Knappgylf, det är liksom grejen.
Annars börjar det kanske bli tjatigt men ännu inga bekymmer eller besvär.
Nästa vecka är det dags för besök hos mvc och det ska bli skönt förstås.
Höra lilla hjärtat slå...

En hälsning till min syster

...och till alla andra som diggat till ABC.

Första snön...

...och allas ögon tindrar!
Fy vad det är bra med snö och som ni ser har ungen vantar på sej.
Snö alltså, det kan inte sägas för många gånger hur bra det är.

Och vad glad jag är att jag har en liten paus från det här brevduvejobbet.

Nyheter

Hedvig tycker om allt som är nytt.
Just nu är det bästa att rosta bröd - och att äta det.
Nyhetens behag, sannerligen.

Igår: dataspel.

Idag: svarta ringar under ögonen.

(Ni ser den koncentrerade blicken? Samla mat, samla mat, bygga hus, bygga hus ,oh jäklar inga krigare!.)



Men kul, det var det.

Stickat

Våran unge vill aldrig ha sina vantar på.
Vad gör man?
Tvingar henne?
Förmanar och tjatar att du kommer faktiskt att bli kall och stel om en liten, liten stund om du inte har dom här vantarna på dej?
Nej, för då skriker hon så varje mamma i hela kvarteret skyndar till fönstret.
man skulle sannerligen behöva ett extra skinn att trä på, ett tjockt men smidigt och köldtåligt.
Hur tusan gör eskimåerna, det undrar jag.

Jag har därför stickat nån kombination mellan torgvantar och handledsvärmare.
Som början på en vante som slutar precis ovanför tummen och är öppen kring alla fingrar utom just ovan nämnda.
Det verkar faktiskt funka.

Dagens bus

Att Hedvig har gröna fingra visste ni kanske inte sen förut men så är det.
Först pysslade hon om sina egna blommor och gick sen, medan jag var upptagen på annat håll, över på mina.
Tittar man noga ser man att hela kakelugnen fyllts av späda ormbunksblad.
Men städar efter sej gör hon på eget bevåg så jag tycker ändå hon är rätt duktig.

Gravid: 22 veckor klara

En vecka till, lika bra som den förra.
Jag känner mej precis som vanligt och tror att jag är gjord precis just för det här med att vänta barn.
Vi får väl se om jag får äta upp just den meningen senare men just nu...

...är jag oövervinnelig!

I dessa Allahelgona-tider Kristoffer har laddat upp med terror på Elmstreet-boxen.
Om jag inte skriver imorgon har jag antagligen dött av skräck.

Badhusbetraktelser

Det är när man tränger in sin kropp och själ med en tjugotvå veckor gammal bebis i i den lilla svarta av märket Speedo som man plötsligt börjar leva i någon slags drömvärld där man inte ser ut som den val man faktiskt just ser ut som.
Det är liksom den enda chansen man har att överleva en eftermiddag i äventyrsbadet med halva Uppsalas snygga mammor, pappor och ungar så här i höstlovstider (eller tusan, heter det kulturlov? Jag är visst stenålders. Kallar fortfarande förskolan för dagis. Tur att inte Hedvig börjat tycka jag är pinsam än, jag hinner kanske lära mej.).

En annan sak jag tänkt på.
Det här med duschar man trycker igång, vad är finessen med det?
Man hinner tvätta shampot från ett halvt barnhuvud på ett tryck.
Sannerligen inget vidare vare sej för barnet eller föräldern.
Ska det vara så eller är det något mer jag missat?

A walk

Lyxen med att ungen sovit lite för lite på natten är att man får promenera med barnvagnen.
Jag käner mej så betydelsefull när jag promenerar med barnvagn, viktig liksom.
En timme gav jag henne att sova på i dag (och mej själv att promenera under) och efter en halv, när vi var allra längst bort, det var då regnet kom.
Det kom mycket regn...

Fast det är ändå en lyx att promenera.

Höstfägring och glada grisar

Höstlovslediga barn på 4H-gården presenterade oss igår för grisen Linnea.
Nu presenterar jag henne för er!