Man tänker ofta att "Åh vad ni är fina! Stå där bredvid varandra så blir det världens bästa kort" när man tittar på sina fina ungar men så snart kameran åker fram så kommer det också tusen myror i benen. Det blir konstiga miner och knuffar, lipande tungor och tjuvnyp.
Fast det är väl så det ska vara, egentligen. Barn är inte stilla, särskilt inte i en lekpark en finfin tisdag!
Punkt.
När dom hellre poserar framför fotografen än kastar sej utför rutschkanan med ett klingande skratt då har dom kanske lite grann slutat att vara barn.
Jag är glad att vi inte är där riktigt än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar