Det här är min vän Håkan, 85.
Han bor på Storgatan och en dag för kanske ett och ett halvt år sen kom jag springande med posten som vanligt.
Han trodde att jag lyssnade på musik men när jag sa att det var Ekot började vi prata om Donald Trump och på den vägen är det.
Oftast kommer jag med posten när han går sin förmiddagspromenad, lång och rakryggad med bestämda steg och händerna på ryggen, alltid med ett stort leende.
Han känner alla i huset, som snart hundraårige Åke i våningen under och hon Dahl som verkar lite sjåpig, och berättar gärna om både nytt och gammalt.
Idag fick jag komma in i hans våning, ett par minuter kunde jag väl gott stanna. Jag satt på yttersta kanten av soffan och lyssnade när han oroligt berättade om vattenskadan i badrummet, han gillade inte tanken på att dom skulle komma dit och riva upp och ställa till. Jag tittade på dom välordnade bokhyllorna, pianot, hörde violinmusiken i bakgrunden.
Jag hoppas dom går lugnt fram, hantverkarna, för Håkan är en man att vara rädd om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar