"Mamma, sen kanske vi kunde plocka bort mina stödhjul och öva mej lite på att cykla", sa dottern en morgon i förra veckan.
När jag sen tog av dom innan det var dags att cykla hem från dagis samma dag såg hon på mej med en viss skepsis.
Med all rätt!
När vi kom hem och jag haft Hedvig hängandes på den ena armen och manövrerat den bångstyriga barnvagnen med den andra var jag rätt mör, ändå föreslog jag att vi skulle på't igen redan efter lunch och tänk - då gick det!
Det gick ta mej tusan!
Nu cyklar hon som ingenting mest varje dag, min duktiga tjej.
(Hon slutade också med napp en vecka innan, det är ingen hejd liksom!)
1 kommentar:
Heja Hedvig!
Skicka en kommentar