Min lilla rosenknopp, med blå panna och haka.
Det är ett hårt liv när man är tre.
Just nu öser regnet ner och jag ägnar mej åt husmoderligt pyssel och den lilla sonen.
Tampas med mitt ständiga dåliga samvete medan regnet öser ner (ja herregud vad det regnar!).
Det känns som en så himla lyxig tillvaro.
Hedvig går vid åtta och kommer hem vid tolv, transporttiden inräknad, och dessimellan rår jag över tiden helt själv.
Jag kan sova, läsa, städa.
I stället känns det som jag smiter undan.
Det får bli slut med sånt energitjuveri.
Basta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar