För en vecka sen kändes det som en oändlighet av tid och ensamhet låg framför oss.
Efter avklarat dop skulle jag och barnen ha en hel vecka ensamma i stan innan mannen i våra liv skulle göra oss sällskap.
En hel vecka!
Det började med att tåget var över en timme försenat från Kilafors och redan där tänkte jag att det nog inte var meningen att vi skulle åka hem vi heller.
Nu har den där veckan gått, bra dessutom.
Den har varit fylld av hästar och princessor, regn och solsken, goda vänner och söta ungar - vad mer kan man begära?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar