Jag bloggar, alltså finns jag...

...är ett uttryck som jag i allra högsta grad inte kan använda.
Vi har dragit norrut och här finns knappt tid för annat än att sova, jobba, äta och leka med gullungen för resten.
Jag är tillbaks på kyrkogården och av någon underlig anledning har jag blivit yngst i gänget igen trots att jag sommarjobbat där i snart tio år och nästan borde K-märkas, skrivas in som en del av inventariet.
Det nyaste där är annars en svartglänsande kaffeautomat.
Jag funderar faktiskt på att börja dricka kaffe av flera anledningar.
Den första är för att det är så vansinnigt kallt och den andra är för att jag är lite nyfiken.
Gör kaffe en människa vuxen?