Med strumpor och skor

För en vecka sen fick jag beröm av min lilla pappa för att jag hållit mej så lugn och samlad (det vill säga inte på vanligt Annamanér gråtit så tårarna sprutade) trots att det blivit fel på mina utskrivna uppsatser som dom hade med sej.
Han tyckte verkligen att det märktes att jag blivit tjugofem, sa han.
Igår märkte jag det själv.
När vi skulle ut på kvällspromenaden i den fantatiska majkvällen tog jag strumpor på mej trots att jag hade mina birkenstocktofflor och trots att det var så varmt.
För det första tycker jag att kombinationen tofflor och strumpor är fantastiskt ful och för det andra är mina fötter redan så varma utan strumpor.

Men gud så skönt det är att slippa skavsår!